Hjärnkoll på ekonomistyrning

Det finns ett växande intresse för rön från hjärnforskning inom ekonomiska ämnen, för att på det sättet utveckla kunskapen om ekonomiskt beteende. Neuroekonomi är en stor gren inom detta område och på senare år finns också sådant som exempelvis neuroleadership och neuromarketing. 

Även när det gäller ekonomistyrning finns det forskare som har valt detta spår, som då kallas neuroaccounting. Inom Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet finns den nya Neuroaccounting-gruppen som utforskar samband mellan hjärnfunktioner och redovisningsbeteende. Deras utgångspunkt är att kunskaper om hjärnan är nödvändig för att förstå varför och hur redovisningsinformation påverkar bedömningar, beslutsfattande och andra beteendestyrda effekter.

– En av de stora skillnaderna jämfört med traditionell ekonomisk forskning är att vi undersöker biologiska variabler. Syftet är att hitta orsaker och effekter som är verksamma bortom medvetandet kan man säga – alltså något utöver det som går att fånga med intervjuer och enkäter, säger Lars Frimanson, universitetslektor på Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.

I ett projekt som de har genomfört studerade de hur uppföljningsfrekvensen av arbetsprestationer påverkar stress.

Läs mer: Stressignalerna du bör se upp med

– Det har funnits en föreställning om att mer frekvent uppföljning, det vill säga tätare mellan uppföljningstillfällena, leder till ökad stress hos medarbetaren. Vilket intuitivt låter rimligt, säger han, om man antar att det är uppföljningsmötet som är den direkta orsaken.

I sin undersökning delade de in försökspersonerna i två grupper, där den ena gruppen hade dubbelt så hög uppföljningsfrekvens som den andra. Personerna fick sedan skatta sin stressnivå, samtidigt som de fick lämna blodprover för att det skulle gå att mäta deras stresshormonnivåer.

– Det var tydligt att de som hade glesare uppföljning hade en högre biologisk stress – alltså högre nivåer av stresshormoner – än personerna i gruppen med högre uppföljningsfrekvens. Det vill säga tvärtom mot vad man trott. Ju längre tid det gått sedan den senaste uppföljningen, desto mer stressade blev de.

– Det handlade alltså om en förväntansstress, att det byggs upp en oro inför en oundviklig och potentiellt riskfylld – eller i alla fall osäker – framtida situation. Och ju längre tid mellan uppföljningar, desto fler eller mer komplexa arbetsprestationer förväntas individen kunna förklara, vilket sannolikt spär på stressen ytterligare.

Läs om: Ökad stress bland akademiker

Intressant nog stämde de biologiska stressnivåerna inte överens med de självskattningar som deltagarna i ”lågfrekvensgruppen” gjorde. De upplevde inte så hög stress som blodproven visade.

– Hjärnan har en förmåga att ’skydda oss’ från viss biologisk stress, men problemet är att det kan få konsekvenser – om du går länge med en stressnivå i kroppen, även du inte är medveten om den, kan du drabbas av olika typer av sjukdomstillstånd, säger Lars Frimanson.

Några entydiga praktiska implikationer av de här resultaten vill han inte dra, men han tycker i alla fall att det skulle kunna vara motiverat att arbetsgivarna ser till att medarbetarna får mäta sina biologiska stressnivåer om de vill, givet att det inte föreligger några etiska problem.

– Det kan göras enkelt med salivprover men det behöver förstås utföras av någon med medicinsk kompetens.

Den här forskningen fokuserade alltså på ekonomistyrningens påverkan på stress, men Lars Frimanson vill samtidigt lyfta fram att det även finns ett motsatt orsakssamband. Det vill säga: hjärnan påverkar ekonomistyrningen.

– Det här har några holländska kollegor visat, genom att studera yrkesverksamma controllers. Det handlar om det så kallade spegelneuronsystemet, som styr i vilken mån vi låter oss påverkas av andras känslouttryck. I vardagssammanhang kan det röra sig om en väns smittande skratt, att vi lockas att gäspa när vi ser någon som gäspar eller att vi känner obehag när vi ser någon klämma fingrarna i en dörr.

”Ett väldokumenterat problem bland controllers är att det inte är ovanligt att de pressas av sina närmsta chefer att ’putsa’ de ekonomiska resultaten. När forskarna mätte hur utvecklat olika controllers spegelneuronsystem var, visade det sig att de som hade en hög känslighet också lät sig påverkas mer av cheferna – och var mer benägna att försköna siffrorna.”

Läs även: Ledarskapet avgör arbetsmiljön

Spegelneuronsystemet är sannolikt inget som förändras över tid, så insikter av det här slaget kan i förlängningen leda till etiska dilemman, konstaterar Lars Frimanson.

– Det kan mycket väl vara viktigt för flera arbetsgivare att controllern inte kan låta sig påverkas på det sättet, och då skulle teoretiskt sett en mätning av spegelneuronsystemet vara en faktor i rekryteringssammanhang. Men där är frågan om inte etiken sätter stopp. 

Läs om: Dålig arbetsmiljö – dyrbart

MER FORSKNING PÅ GÅNG

1I det här projektet undersöker vi hur hjärnan bearbetar kvantitativ (siffror) och kvalitativ (ord) ekonomisk information.
En hypotes är att det är olika delar av hjärnan som processar olika typer av information, vilket bör påverka bedömningar och beslut. Dessutom finns det variation mellan individers hjärnfunktioner, såsom att vissa i första hand läser ord medan andra istället fokuserar på siffror. Det här kan då påverka hur informationen bör presenteras.

2 Här utgår vi från ett forskningsfält som heter psykoneuroimmunologi, där man är inriktad på sambandet mellan psykosociala faktorer och immunförsvaret. Grunden i ekonomistyrning kan sägas vara att ledningen ska få mer kontroll, och det medför att de som styrs får mindre kontroll. Eftersom en frisk organism ofta definieras som en individ som har kontroll över sin situation, så är vår tes att ju mer kontroll ledningen  har, desto mer kommer immunsystemet hos de som styrs att aktiveras.