Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Foto: Istockphoto

Vadå grönmålning?

Länge såg det ut som företagens klimatarbete mest handlade om mycket snack och lite verkstad. Men nu har vindarna vänt. Medan politikerna har svårt för att nå resultat i klimatfrågan gnetar industrin på i det tysta med att spara energi och minska koldioxidavtrycken. Civilekonomen förklarar hur det kunde bli så.

I mitten av 1980-talet har Leif Johansson en livlig diskussion om miljö med sin dotter vid frukostbordet. Han är ny chef för Electrolux vitvarudivision och får stå till svars för att bolagets kylskåp innehåller freoner som skadar ozonskiktet och eldar på växthuseffekten. Varför inte använda energin till något som är bra i stället för att fortsätta försvara något som inte alls är bra, argumenterar dottern. 

En annan morgon, några år senare, kommer han till jobbet och möts av en hög med skrotfärdiga kylskåp som dumpats utanför huvudkontoret. Greenpeace-aktivister hade protesterat på sitt sätt. Trycket från opinionen och rapporter om freonets skadliga verkningar tvingar Leif Johansson att tänka i nya banor. Han anammar senare Det Naturliga Stegets hållbarhetsprinciper.

– Som ett konsumentföretag kunde vi inte fortsätta tillverka produkter som människor i längden inte skulle vilja köpa, säger Leif Johansson om freonkylskåpen i boken Ingenjörers gröna berättelser. 

Rekordfart 

Långt senare, som koncernchef för Volvo Lastvagnar, är det han som driver frågan om fossilfria bränslen.

Även om det är få företagsledare som likt Leif Johansson, numera styrelseordförande i Ericsson och Astra Zeneca, så tidigt och tydligt engagerat sig i klimatfrågan är det många som på senare tid insett dess vikt. 

– Företagens klimatarbete har växt fram på ett fåtal år. Det har gått i rekordfart, säger Peter Norberg, doktor i etik på Handelshögskolan i Stockholm och en av författarna till boken CSR as a Management Idea – Ethics in Action.

Han menar att det har blivit en självklarhet i dag att företagen jobbar med klimatfrågan och jämför klimatarbetet med andra populära managementidéer som lean production, just-in-time och outsourcing. Här finns både ett konsumenttryck och en medvetenhet i företagen om att det kostar att släppa ut koldioxid och att det kommer att bli dyrare i framtiden. 

– Det råder en konsensus om att det här är en mycket allvarlig fråga. Företagen har fått koll på sina koldioxidutsläpp, vilket de tidigare var helt ointresserade av. De har också tvingats skaffa utsläppsrätter för utsläppen. Det har varit kostsamt att lägga om processer, men de har tjänat på det opinionsmässigt och i längden även kostnadsmässigt, säger Peter Norberg.

Kaj Embrén har arbetat med klimatfrågan sedan starten med Det Naturliga Steget 1990 och senare som medgrundare till hållbarhetskonsultfirman Respect. 

– De multinationella företagen har visat vägen och gått före de lite mindre företagen. De har också applicerat sin policy på sina intressenter och ställer nu krav på sina underleverantörer, säger Kaj Embrén.

Som en illustration till denna utveckling kan man ta CDP:s redovisning av storföretagens koldioxid-utsläpp. CDP, tidigare Carbon Disclosure Project, startade sin icke vinstdrivande verksamhet år 2000 och hade efter tre år lyckats få 43 procent av världens 500 största börsnoterade företag att frivilligt rapportera sina koldioxidutsläpp till CDP, som sedan publicerar dem i årliga rapporter riktade till investerare och aktieägare, men som även alla andra kan ta del av. 50 av dessa företag står för en så stor del som 73 procent av gruppens utsläpp av växthusgaser, enligt uppgifter från CDP.

I årets rapport är hela 82 procent av världens 500 största börsnoterade företag med i listan. 

– Företagen utnyttjar listan för att vinna aktieägare och kunder. Det ligger i  företagens DNA att tävla. De vill vara bättre än konkurrenterna. De vill vara vackra företag, säger CDP:s grundare, britten Paul Dickinson.

Han tycker ändå att det är chockerande att det fortfarande finns företag som inte offentliggör sina utsläpp. Dessa företag – däribland Amazon, Apple och Kia Motors – får en alldeles egen spalt.  

Dickinson ser  företagen som detta århundrades viktigaste aktörer, som politiska enheter med betydande resurser att påverka klimatförändringarna.

– Hållbarhet är ett problem som regeringarna just nu verkar ha svårt för att ta itu med. Företagen skulle kunna göra det, men de ser det inte som sin uppgift att gemensamt fatta sådana beslut som politiker och stater brukar ta ansvar för, säger Paul Dickinson.

Kaj Embrén delar uppfattningen om att nationella regeringspolitiker inte klarar av att hantera klimatproblemen och att företagen ligger steget före i arbetet med att åstadkomma förändringar.

– Det är en för komplicerad dagordning för politikerna. Det är därför som vi inte ser några politiska resultat. Generellt sett har företagen inte sett sig som samhällsansvariga institutioner, men det har slagit igenom att visa samhällsansvar – ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Samtidigt som de kan visa att de är goda medborgare, vilket stärker varumärket och engagerar de anställda, säger Kaj Embrén.

Klimatfrågan är central i hållbarhetsarbetet. Enligt Kaj Embrén är frågan lätt att enas om och mest hanterlig av de frågor som rör hållbarhet som företagen vanligtvis prioriterar mellan.

– Utsläppen är det första företagen behöver få kontroll över för att kunna göra klimatberäkningar och för att se vad man kan påverka. Det här är lågt hängande frukter för företagen. Eftersom det handlar mycket om energi och transporter kan det betyda stora kostnadsvinster.

Renare på kort tid 

När Respect under sina första år arbetade med svenska företag kunde de uppvisa kraftigt reducerade koldioxidutsläpp på kort tid. I en grupp med sju företag – däribland energijätten Fortum, återvinningsföretaget Stena Metall och fastighetsbolagen Poseidon och Vasakronan – minskade utsläppen i genomsnitt 18 procent under perioden 2004-2006.  

Ett energiintensivt företag som det svensk-finska skogsbolaget Stora Enso har under de senaste åren investerat 5 miljarder kronor i energi-effektiviseringar globalt. Under perioden 2008–2012 hade den totala energiförbrukningen sänkts med 5 procent. I Sverige kommer numera endast 5 procent av bolagets energiförbrukning från fossila bränslen. På företagets pappersbruk i Sverige tas restprodukter från skogsavverkning tillvara och omvandlas till biobränsle. Överskottet blir till fjärrvärme som bland annat värmer upp 30 000 svenska villor.

Mest att vinna på att minska utsläppen har de företag som ser marknaden krympa som en följd av klimatförändringarna eller de företag vars produkter har stor negativ inverkan på klimatet, anser Kaj Embrén. 

– I andra änden har vi förstås den grupp av företag som ser en tillväxt på marknaden för cleantech, som ju håller på att explodera. 

Ikea satsar 13 miljarder

Många företag kallar sig klimatneutrala. De kompenserar för sina utsläpp som de inte kan reducera i det korta perspektivet genom att investera i olika klimatprojekt, ofta i utvecklingsländer och i linje med det så kallade Kyotoprotokollet. 

Målet för många av dessa företag är att inte släppa ut någon koldioxid alls. Ikea har till exempel som mål att år 2020 producera lika mycket förnybar energi som gruppen konsumerar. 2012 hade gruppen nått 34 procent av målet, medan koldioxidutsläppen i företagets byggnader minskat med hela 17 procent jämfört med 2011. Bolaget har också avsatt 1,5 miljarder euro, drygt 13 miljarder kronor alltså, att investeras i förnybar energi till 2015 (sol och vind).

Problemet är om det bara blir en massa fina siffror i en hållbarhets-redovisning. Peter Norberg menar att det då delvis handlar om företag som inte låtit hållbarhetsarbetet bli en del av hela verksamheten. Han pekar på svårigheterna med att kontrollera underleverantörerna.

– Nya problem uppstår hela tiden, saker som man inte tvingats arbeta med tidigare. Konsumentnära företag ligger lite före, men också närmare problemen. Företagen kan inte ha samma koll som i sina egna fabriker. 

Samtidigt vill han lyfta fram den positiva utveckling som skett hittills. 

– I dag är det betydligt högre krav på företagen än för tio år sedan. Företagen tvingas vara transparenta, säger han.

Han tycker också att hållbarhets-redovisning är bra, ett steg på vägen. 

– Siffrorna får man nog ge sitt stöd till, säger Peter Norberg.  

Om det är de verkligt stora företagen som gått i bräschen för klimatarbetet så är det också de som i regel klandras för olika former av missförhållanden eller till och med för att ägna sig åt så kallad greenwashing. Det har flera svenska storföretag fått erfara – Ericsson för arbetsförhållanden hos underleverantör i Bangladesh, Stora Enso för land-grabbing i Kina, Ikea för avverkning av urskog i Karelen, H&M för rasade textilfabriker i Kambodja. 

– Så fort värderingar förs in i företagen ökar riskerna för att förlora anseendet. Trovärdigheten är A och O i klimatfrågan. Se vad som hände med Shell i Nigeria. Folk röstade med fötterna och tankade på andra ställen, säger Kaj Embrén.

Och trots att många företag visar upp fina siffror i sina hållbarhetsredovisningar är det fortfarande en lång väg att gå innan alla tar sitt klimatansvar. Enligt ett pressmeddelande från CDP i mitten av september har de största klimatbovarna inte gjort sin hemläxa, utan har i stället ökat sina utsläpp de senaste fyra åren. De 50 företag som släpper ut mest koldioxid i världen har ökat utsläppen med 1,65 procent, vilket motsvarar cirka 41 miljoner ton. Ökningen är jämförbar med utsläpp från 8,5 miljoner pick up-bilar eller elanvändningen hos sex miljoner hushåll under ett år, skriver organisationen.

Fakta

Det naturliga steget
Startades 1989 och är en idéburen organisation som arbetar för att accelerera hållbar utveckling.

Respect 
Är en konsultorganisation med inriktning på hållbar affärsutveckling och ansvarsfullt företagande. 

Greenwashing
Så kallad grönmålning eller gröntvättning av företag, det vill säga att företag försöker dölja mindre miljövänlig verksamhet bakom en marknadsföring som får dem att framstå som miljövänliga.

Kyotoprotokollet
är en internationell överenskommelse som trädde i kraft under 2005. Målet var att minska de årliga globala utsläppen av växthusgaser med minst 5,2 procent under perioden 2008–2012. Avtalet har nu förlängts till 2020.

 

Mer på civilekonomen.se