Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Tappa inte makten över din identitet

Ta kontrollen över din närvaro på nätet innan någon annan gör det. Det är det krassa budskapet när webbexperter och jurister berättar om möjligheterna att få bort oönskad information online. Civilekonomen reder ut vad du kan göra för att styra bilden av dig själv i sökmotorer och sociala medier.

Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för. Så brukar vissa argument låta när frågor kring integritet på internet diskuteras. Men hur är det egentligen? Visst har vi alla saker i vårt förflutna som vi kanske inte är jättestolta över i dag, eller händelser som vi helst vill glömma? Ofta kan det handla om några pinsamma bilder från en ungdomssynd eller ett ogenomtänkt blogginlägg där din intelligens kanske inte direkt briljerar. Hur de första tio sökträffarna ser ut när du söker på ditt namn kan betyda mycket, både i karriären och det sociala livet, för att inte tala om den bild av dig själv som kommuniceras via Facebook, Twitter eller andra sociala medier.
Samtidigt har möjligheterna att kränka eller baktala andra ökat markant i och med internet. Dels kan informationen få spridning lättare genom sökmotorernas kraft, men anonymiteten på nätet kan i dess värsta form också innebära svårigheter att stoppa felaktig information eller ta ner sidor som är uppenbart falska.
– Folk har förtalat varandra i alla tider, men nu har man fått bättre möjligheter att sprida det till fler människor för en låg kostnad. I och med informationsrevolutionen, som internet innebär, så är problemet rent kvantitativt otroligt mycket större än tidigare, säger Mårten Schultz, Sveriges yngste juridikprofessor och verksam som lärare och forskare i juridik vid Stockholms universitet.
Mårten Schultz beskriver hur juridiken i grunden inte skiljer sig mellan internet och den fysiska världen, även om det finns en del särskilda tillämpningar som reglerar moderering av kommentarsfält bland annat. Men lagar och regler som gäller traditionella medier är inte alltid lätta att applicera i de sociala medierna, bland annat eftersom det ofta saknas ansvarig utgivare och en tydlig avsändare.
– Förtalsregeln har funnits i många år. När det gäller internet så är det samma regler som om du skulle förtala mig på Ica. Men i praktiken är det skillnad eftersom många som kränker är anonyma, vilket gör det svårt att få tag i dem, säger Mårten Schultz.

Juridiska frågetecken
Hittills har det civilrättsligt löst sig genom att den som skapar förutsättningar att sprida informationen hålls ansvarig, till exempel när det gäller kränkningar i modererade kommentarsfält, men det löser dock inte alla situationer.
– Nu väntar vi på en prövning i ett fall där någon har stämt en bloggare och vill ha upprättelse för att ha blivit kränkt i kommentarerna på bloggen, som haft ett omodererat kommentarsfält. Det borde gå att begära skadestånd från den som inte tar bort kränkande information, men det är inte klart, säger Mårten Schultz.
Det finns uppenbarligen en gråzon när det gäller var gränsen går för att räknas som spridare av information. Google och Facebook kan i svensk rätt inte hållas ansvarig för att ha spridit information, enligt Mårten Schultz, men samtidigt är det inte helt solklart vad som gäller.
– Generellt kan de inte ta ansvar, men jag är inte helt säker. Jag vet att man kontaktade Facebook för att få ner en grupp, men de svarade inte. Helt självklart är det inte.
I Italien har Google åtalats för att en kränkande videofilm spridits via sökmotorn, trots att de samarbetat med polisen för att få tag i de ansvariga. Och i Indien har Google börjat anpassa sökresultatet efter en domstolsvarning om att sökmotorn spridit information som var kränkande ur ett religiöst perspektiv. Men det tillhör undantagen. Som privatperson är det i princip lönlöst att försöka få sökresultat ändrade genom att direkt kontakta Google eller andra sökmotorer. Däremot finns det mycket som går att göra för att påverka rankningen av den information som finns om dig ute på internet.
Mårten Schultz tips för den som inte är nöjd med något som står om en själv på nätet är att i första hand försöka få kontakt med den som ansvarar för informationen och be den att ta bort materialet. Nästa steg är att börja påverka sökträffarna på egen hand.

Påverka söklistan
Det som syns på de första tio träffarna är ofta det viktigaste, och om du hittar ofördelaktig information om dig själv där så kan det ganska enkelt gå att “puffa ner” det till en mer undanskymd plats i söklistan. Det gör du genom att själv vara aktiv på nätet och skapa annat material i form av blogginlägg eller inlägg på till exempel Facebook och Twitter. 
Allt handlar om att ta kontrollen över de egna kanalerna, i en tid när själva publiceringen av innehåll kan ske både obetänksamt och snabbt.
– Det värsta med smarta telefoner är att man kan få ut det på nätet direkt. När andra ser vad någon skriver om en total främling så kan det ta fart.
Det säger Per Pettersson som är sök- och sociala medier-specialist på Search Integration.
Per Pettersson tipsar även han om att gå till källan för informationen när det gäller att få bort negativ information om sig själv på nätet. Det gäller att så långt som det är möjligt försöka få avsändaren att ta bort innehållet om det går. Men finns det en konflikt med den som har publicerat innehållet så är det lurigare. Då kan det vara väldigt svårt att få bort information från Google.
– Man får inte heller missa att det finns andra sökmotorer än Google också. Och hur ser det ut i dem?
säger Per Pettersson.

Se upp vid fotografering
I framtiden tror Per Pettersson att acceptansen för vad som finns om oss på nätet kommer att öka och att det finns bilder på oss från fester eller andra mer privata sammanhang kommer inte att vara några konstigheter.
– Jag själv har kört ganska hårt på att det inte ska vara en gräns mellan privat och jobb i sociala medier. Jag jobbar under arbetstid och sen är jag privat direkt efter. Det har varit kul att träffa nya kunder som följt mig några veckor innan på Twitter. De kan kommentera min semester. Jag tror att det kommer bli accepterat mycket mer, men man måste tänka på vad man skriver.
Per Pettersson tycker också att vi ska fundera på vad som händer när någon tar en bild på oss.
– Det är många som reagerar på vimmelbilder som dyker upp och folk har svårt att få bort bilderna. Man kanske stod och drack champagne på en fest för tre år sedan. Det är kul i stunden, men sen ligger det där. Det är viktigt att tänka till när andra tar bilder och gärna ställa följdfrågor. Och även om vänner tar bilder så kan man ställa frågan om det kommer upp på nätet.

Fakta

Så får du bort negativa uppgifter om dig på nätet

1. Kontakta avsändaren av informationen eller den som driver sajten, bloggen eller den plattform där innehållet finns. Försök att i första hand få avsändaren att ta bort informationen.

2. Anmäl innehållet. När det gäller många sociala medier som Facebook eller Twitter så går det att “abuse”-anmäla innehåll på olika sätt. Se efter om det är möjligt och be gärna andra personer att hjälpa till så att det märks att flera reagerat på innehållet.

3. Om inget av ovanstående fungerar gäller det att själv bli aktiv på nätet. Registrera dig på de flesta större sociala sajterna. Starta en blogg där du regelbundet publicerar material. Det behöver inte vara privat innehåll, däremot är det viktigt att ditt namn finns med, gärna i användarnamn eller domännamn. Det påverkar sökmotorrankningen. Du kan också använda tjänster som delar ditt innehåll på flera plattformar samtidigt, om du tycker det tar för mycket tid och energi.

4. Det är svårt att starta en rättslig process när det gäller anonyma kommentarer eller sajter som förtalar någon på nätet, därför rekommenderar både de jurister och sökmotorexperter vi talat med att börja med det du själv kan påverka. Dock kan ett sista steg vara att ta hjälp av en expert för att undersöka vad du kan göra ytterligare. Om avsändaren av ett kränkande innehåll är känd så kan du driva en rättsprocess på vanligt sätt och det blir då fråga om ett förtalsmål.

Mer på civilekonomen.se