Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Foto: Istockphoto

På besök hos en annorlunda bank

Islamiska banker växer dubbelt så fort som den konventionella banksektorn. De undviker ränta, risker och giftiga derivatinstrument. Följ med på en guidad tur i ett annorlunda banksystem: Islamic banking.

På en trafikerad gata full av klädaffärer,­ fotgängare och lunchhak ligger den islamiska banken AlBarakas kontor i Istanbuls historiska distrikt Laleli. Veckans viktigaste bön har just avslutats, men trots det är gatubilden sekulärt livlig, olikt fredagslugnet i Mellanösterns uttalat islamiska länder.

Inuti påminner AlBaraka mer om en teleoperatör än en bank, med lågt i tak, vitt och marmor. På platt-tv:n bakom disken rullar dagens nyheter. Samtliga kunder är män, däribland den pensionerade bonden Seyfeddin Turgut, som dagen till ära öppnat sitt livs första bankkonto.

– Jag valde AlBaraka därför att ränta är haram, förbjudet, berättar han, och ser fårad och betydligt äldre ut än sina 54 år.

Turgut är inte ensam om att vara novis i den organiserade banksektorn. Sjuttiotvå procent av världens muslimer står utanför det globala bankväsendet, att jämföra med 35 procent av jordens övriga befolkning.

– De har helt enkelt undvikit att investera i marknaden tidigare –  beroende på hur sekulära de är, säger Sayd Farook, expert på islamiska kapitalmarknader på informationsfirman Thomson Reuters.

Farook ser en enorm tillväxtpotential för islamiska finanssektorn, som i dag förvaltar mindre än en procent av världens samlade banktillgångar. Enligt hans beräkningar har sektorn potential att växa trefalt de kommande fem åren, och därigenom frigöra mer resurser för muslimska samhällen.

Måste vara halal

Framväxten av ett modernt banksystem i islamiska länder skedde i takt med att kolonialmakterna behövde finansiera aktiviteter inom industri-, jordbruks- och gruvsektorn. Efter att nationerna fått sin självständighet i spåren av andra världskriget, så nationaliserades många av bankerna. Fortfarande undvek dock många muslimer att använda de finansiella tjänsterna, då dessa inte var i enlighet med islam. De tidigaste moderna experimenten med islamiska banker skedde på landsbygden i Egypten under 1960-talet, men det var först efter OPEC-embargot och de ökade oljedollarintäkterna i Gulfen som den första islamiska banken, Islamic development bank, sattes upp i Saudiarabien 1975. I dag existerar över 500 islamiska finansiella institutioner i 75 länder. De regleras av islamisk kommersiell lag, vilken i princip förbjuder:

1. Riba – ocker, att exploatera andras situation.
2. Gharar – spekulation.
3. Maysir – spel.

Därtill får investeringar bara ske inom sektorer som är halal. Med andra ord är till exempel alkohol, griskött, porr, vapen, spel och droger förbjudna.

I stället för att erbjuda inlånings- och utlåningsränta så vilar islamiska banker på principen om att kund och bank gemensamt delar på vinst och förlust. Kunder som sätter in pengar på banken får alltså tillgodogöra sig resultatet av bankens kapitalinvesteringar. I AlBarakas fall så tar banken 20 procent av vinsten och resten går till kunden, som även tvingas att binda pengarna i minst 30 dagar. I andra banker kan bindningstid och vinstdelning se annorlunda ut.

Om kunden i stället behöver låna pengar för att exempelvis köpa en bostad, så agerar banken mellanhand mellan köpare och säljare. Banken köper själv fastigheten och upprättar ett säljkontrakt ”murabaha” mellan sig och kunden, vilket beskriver mellankostnaden för transaktionen, som kunden sedan betalar av i omgångar. I stället för ränta så tar banken ut en serviceavgift som bakas in i avbetalningarna. Det finns även andra islamiska kontrakt. I faktiska termer kan skillnaden te sig mest principiell – pengar som pengar. Men islamiska finanser liknar i mångt och mycket etiska investeringar på så vis att bankerna investerar i handfasta saker snarare än värdepapper.

Ingen spekulation

För att få veta mer tar jag bron över Bosporen till asiatiska sidan av Istanbul, där AlBaraka Türk har sitt färska huvudkontor med utsikt över det tilltänkta finansklustret, Istanbul Financial Center Initiative.

– Vi flyttade hit för två år sedan, efter bank Asya, säger vice vd Ayhan Keser, och blickar ut över Wakif Bank rakt nedanför och ING Bank till vänster. Ambitionen är att 14-miljonersstaden ska bli en framtida finanshub för Mellanöstern och ytterligare kontorsskrapor är under byggnation.

Som ett led i arbetet vill regeringen även expandera den islamiska bank­sektorn, där ambitionen är att öppna två statliga ”delaktighetsbanker” i år, som förstärkning av de fyra redan existerande privata alternativen.

– Fördelen med islamic banking är att vi är beroende av verklig ekonomisk aktivitet, faktiska köp och försäljning av varor, och inget spekulativt. Det är en bra grund för en stabil ekonomi, säger Keser, och berättar vidare att AlBaraka inte bara har muslimska kunder utan även en del judiska här i Turkiet.
Utmaningen är dock att de fortfarande är små och saknar de finansiella muskler som andra större banker har. Ett annat dilemma är utbildning.

– Muslimer i gemen känner inte till islamiska bankprinciper. Under många år hade de ingen tillgång till våra faciliteter. Och vi måste börja med att utbilda våra egna medarbetare. Ifjol öppnade vi 30 nya kontor runt om i landet och då kommer folk och ställer frågor, säger Keser.

Det är först nu som universiteten börjar ha islamic banking på schemat så det kräver en del att utbilda AlBarakas egen personal, så att de i sin tur ska kunna agera pedagoger för kunderna.

Stretar åt olika håll

På Thomson Reuters ser Farook en annan hake med det globala islamiska bankfenomenet: det stretar åt olika håll. För att bestämma vad som är halal krävs nämligen att bankerna tar hjälp av ett så kallat shariaråd av lärda teologer. Och rådens synsätt varierar i olika delar av världen. I Malaysia är de så pass liberala att de tillåter skuldhandel och kommission, något som är oacceptabelt i delar av Gulfen. Men Malaysia har börjat modifiera sina regler.

– De rör sig mot Mellanöstern­modellen, eftersom det är där likviditeten finns. De vill att internationella bolag ska kunna investera i Malaysia, säger Farook.

På det pampiga universitetet Kadir Has nära vattnet i Istanbul, där familjer picknickar på gröngräset framför en radda ankrade båtar, sitter ekonomiprofessor Sedat Aybar framför ett porträtt av den ständigt närvarande landsfadern Atatürk. Aybar menar att islamiska banker är mer effektiva i att ge krediter till mindre bolag jämfört med konventionella banker.

– Ditt ord tjänar som säkerhet. Jag känner din mamma, du känner min mamma, säger han.

Men så fort företagen växer så ger bolagen sig in i den konventionella finanssektorn, där de stora pengarna finns, menar Aybar.

– Islamiska banker har inte tillräckliga tillgångar och kan vara dyrare än traditionella banker. Så den nya islamiska rikemansklassen ser fördelarna med att integrera i den traditionella ekonomin, vilket är mer effektivt, säger han.

Just det påståendet har dock varit svårt att få bekräftat. Advokaten och konsulten Paul Wouters, som specialiserat sig på islamiska finanser, menar att priset på islamiska banktjänster är konkurrenskraftigt och att islamiska sparkonton till och med ofta genererar större vinster än konventionella. 

Koll på tillgångarna

Tillbaka på AlBarakas Laleli-kontor bekräftar kontorschefen Kivanc Akdemir bankens mer inofficiella tillvägagångssätt, som just passar mindre bolag.

– Den officiella balansräkningen speglar inte verkligheten. Mindre firmor säljer en massa varor utan kvitto. Ofta finns deras tillgångar i fastigheter. Vi tar med det i beräkningen när vi uppskattar deras kreditvärdighet, säger han.

Och till skillnad från de konventionella bankerna, så menar Akdemir att AlBaraka verkligen har kännedom om vad de köper för pengarna.

– Vi köper ju tillgångarna själva. Vanliga banker struntar i vad kunderna gör med pengarna, men vi får ett kvitto, säger han.

Risk för depositionsflykt

Akdemir bekänner att allt trots allt inte är helt lätt. Dels gör bindningstiden det svårare för banken att attrahera insättningar, dels leder vinst/förlust-modellen till tröghet vid plötsliga ändringar i centralbankens räntesatser.

– Om centralbanken minskar räntan kan kommersiella banker minska sin ränta direkt, men inte vi. I stället minskar vi mängden krediter, vilket påverkar potten på fem-sex månaders sikt. Vi släpar efter tidsmässigt. 

Detta blir framför allt ett problem under större räntefluktuationer, och kan leda till depositionsflykt. Akdemir känner sig även begränsad av att inte kunna erbjuda värdepapper som terminer, valutaterminer eller förskottslikvider till sina kunder. Och han hoppas att AlBaraka ska få till ett avtal med Turkiets postbank, så att fler tjänster kan erbjudas till kunder på landsbygden. Om vice vd Keser får som han vill så kommer dock AlBarakas 180 kontor att ha ökat till drygt 350 i slutet av nästa år. Regeringens mål är att det islamiska bankväsendet ska tredubbla sin del av finanskakan inom tio år.

Fakta

Islamiska banktjänster

Ett bank­koncept som grundar sig på islamiska principer.

Murabaha: Vid husköp agerar banken mellanhand mellan köpare och säljare. Banken köper själv fastigheten och upprättar ett säljkontrakt ”murabaha” mellan sig och kunden, som kunden sedan betalar av i omgångar. I stället för ränta så tar banken ut en serviceavgift som bakas in i avbetalningarna. I AlBarakas fall ligger den på 12 procent per år om valutan är turkisk lira, med en avbetalningstid på 24 månader. 

Mudarabah: Projektfinansiering enligt vinst-förlustmodell. Den islamiska banken tjänar som mellanhand mellan kapitalägaren och entreprenören. Efter projektets slut delas vinst och förlust enligt ett i förväg uppgjort schema. Kapitalägarens vinst är en andel av projektets resultat. Vid förlust förlorar banken kapitalet och entreprenören tiden. Liknar riskkapitalbolag. 

Musharaka: Betyder partnerskap. Påminner om mudarabah, men parterna kan vara flera än två.

BIjara: Leasing, för långvarig konsumtionsfinansiering. Banken kan sälja produkten efter att kunden slutat att hyra den, om banken så önskar.

Källa: Ayhan Keser och KPMG

Mer på civilekonomen.se