Olika lön för lika arbete

Anders och Katarina* tog examen från ekonomlinjen vid ett stort svenskt universitet för fyra år sedan. Då var de strax under 25 år. De fick jobb redan innan sista terminen var slut. Lönen började på 25 000, och bara efter några år låg den på över 30 000 kronor i månaden. Ingen av dem har barn, eller planer på att skaffa några än. Ändå kommer Anders årslön från och med nästa år och fram till pensionen att stiga betydligt mer än Katarinas. Mer exakt kommer hans lön redan kring 30 vara mer än 130 000 kronor högre, och fyra till fem år senare ligga ungefär 200 000–300 000 kronor högre per år under alla år de arbetar. Om Katarina skaffar barn, kommer hon att märka att lönenivån stannar upp ett tag. Om Anders skaffar barn, kommer han att märka att lönenivån ökar. Låter det märkligt? 

Anders och Katarina är påhittade personer, men deras situation är byggd på hur verkligheten ser ut i dag, 2014, för utbildade civilekonomer. Enligt statistik från SCB har privatanställda manliga ekonomer en så kallad livslön, det vill säga den sammanräknade inkomsten från det att man börjar jobba till ca 80 års ålder – och då är även pensionen fram till dess medräknad – på cirka 34 miljoner kronor. Motsvarande livslön för en kvinnlig ekonom är cirka 25 miljoner. Förklaringen kan delvis hämtas från att en del kvinnor är mer hemma med barnen under småbarnsåren, och sedan väljer att jobba deltid ett tag. Det är också fler män som har chefposter och därmed högre lön.

Men även när den typen av faktorer skalats bort, det vill säga att SCB har tagit hänsyn till chefspositioner, branscher, regioner och räknat upp deltid till heltid när de jämför lönerna, finns det stora skillnader.  

– De som kommer ut tidigt på arbetsmarknaden och väljer likvärdiga jobb, har ungefär samma lön i några år. Men redan efter fem år kan man se hur skillnaden mellan kvinnors och mäns löner växer. Efter tio år tjänar män i snitt 200 000 kronor mer per år än kvinnor inom privat sektor, säger Hans-Olof Hagén, nationalekonom på SCB.

Nästa vattendelare som förstärker det ojämställda löneläget är när barnen kommer. Skillnaden, rent statistiskt, mellan en kvinna med två barn under sju år, och en man i samma sits, är cirka 30 procent lönemässigt, där mannen drar det längsta strået. Då kanske du tänker: som kvinna bör man inte skaffa barn, om man vill ha en högre lön. Men det stämmer inte heller. En medelålders kvinna, utan barn, ligger omkring 15 procent under mannen – med barn – i lön. 

Problemet är inte nytt. Det har vänts på, utretts, skrivits rapporter om och debatterats flitigt. I tio, tjugo, trettio år, har mäns och kvinnors löner skilt sig åt. Frågan är om, när och hur detta kommer att ändras. 

– Jag tror att det är en helt nödvändig förutsättning, men inte tillräcklig, att dela föräldraförsäkring och vab rakt av. Annars tar det trettio år till, säger Hans-Olof Hagén.

Det finns många möjliga förklaringar till varför situationen ser ut som den gör. Experter som Civilekonomen pratat med tar bland annat upp att vi uppfostrar pojkar och flickor olika, och därmed ger dem olika förutsättningar från början. Andra nämner ett ojämlikt uttag av föräldraförsäkringen (i dag tas tre fjärdedelar av föräldraförsäkringen ut av kvinnor, enligt uppgifter från Försäkringskassan), samt kulturer och strukturer på arbetsmarknaden. 

Sveriges jämställdhetsminister, Maria Arnholm, menar att könsmaktsordningen är grundproblemet.

– Vi säger att vi vill förändra, men ändå händer ingenting. Strukturerna är så starka, därför går det långsamt, eller händer ingenting alls på löneområdet, säger hon.

Vad gör ni från politiskt håll för att ändra på situationen?

– Vi måste fortsätta kämpa steg för steg, lyfta frågan och prata om den. Jag vill bidra till att fler blir medvetna om det här, och att de som inte gör något ifrågasätts.

Men vad gör ni rent praktiskt? 

– Det finns massor att göra. Till exempel att utforma föräldraförsäkringen så den gynnar jämställt uttag av föräldraledigheten, säger hon. 

1995 veks en månad i föräldraförsäkringen åt den ena föräldern. År 2002 utökades det till två månader. Det gjorde att fler män var föräldralediga, deras andel av försäkringen höjdes från 12 till 24 procent. 

När kommer vi att se en helt delad föräldraförsäkring?

– Jag tror att om vi hade infört den i dag, så hade den varit helt delad. Jag utesluter inte att vi så småningom hamnar där, säger Maria Arnholm.

Varför sätter inte politikerna press på företagen att sätta jämställda löner?

– Hos arbetsmarknadens parter finns en självständighet som vi som politiker måste respektera. Vi kan sätta press genom diskrimineringslagstiftningen och vi har avsatt extra resurser till Diskrimineringsombudsmannen.

Företagen bär ansvaret

Anna Wahl, genusforskare vid KTH och Linköpings universitet, tycker att politikerna borde göra mer än de gör i dag.

– De kan sätta en större press på näringslivet och lagstifta om kvotering. De kan också följa upp den lagstiftning som finns hårdare. Det är inget lätt arbete, men det går. Jag förstår inte hur de kan säga att företagens självständighet är så viktig i det här fallet. Vi har ju andra regelverk – aktiebolagstiftning, skatteregler, arbetsskydd. Varför är den här frågan annorlunda?

Men det verkliga ansvaret bär företagen, menar hon. 

– Vi normaliserar diskriminering genom att tycka att det är okej att lönerna är olika. Företagsledningar måste kräva att så här får det inte gå till. De måste förstå och ta ansvar.

Hon har forskat på området i mer än tjugo år och är inte förvånad över den dystra löneutvecklingen för de kvinnliga ekonomerna. Precis som Maria Arnholm hänvisar hon till könsstrukturerna i arbetslivet.

– Lönen är en effekt av, eller ett kvitto på, de strukturer och kulturer som fortfarande lever kvar och som är svåra att förändra. Män dominerar i ledande och lönesättande positioner, där de värderar, rekryterar och befordrar. De är bättre på att se och värdera kompetens hos män än hos kvinnor. Utredningar visar att kvinnor som chefer sätter mer jämställda löner.

– Sedan ses fortfarande kvinnor som försöker agera som män – och slår näven i bordet och kräver högre lön – som krångliga och obekväma. Kvinnor ska inte kräva sitt värde i pengar. De ska vara glada om arbetet är meningsfullt, viktigt och utvecklande, säger hon.

Det låter hopplöst?

– Ja, det är det. Men det pågår ett förändringsarbete, där man arbetar med att öka kunskap och medvetenhet, framför allt hos män i ledande positioner. Lönestatistiken är ett resultat av en massa händelser. Alla måste inse och fundera på: vad gör jag för att bidra till det här? Man måste få insikt i hur diskrimineringen görs i det dagliga på en mikronivå, fortsätter Anna Wahl.

Samtidigt pekar hon på att de senaste tjugo åren av forskning inte varit bortkastade. Fler kvinnor är på ledande befattningar än tidigare, och fler män är hemma med barn. Förr lade man också ansvaret för problemet på kvinnornas axlar. De saknade något, därför kunde de inte bli chefer, därför hade de lägre lön. I dag är det fler som förstår att det handlar om strukturerna.

De som har en möjlighet att bygga nya strukturer är de som ska forma morgondagens arbetsliv. 

– Vi lär våra studenter att förstå strukturerna, och hur de ska kunna förändra dem. De går till olika maktpositioner i samhället, och vi har ett gigantiskt samhällsansvar som högskola när vi utbildar dem, säger Emma Stenström, docent på Handelshögskolan i Stockholm. 

Samtidigt erkänner hon att lärosätet har en bit kvar att gå för att leva som de lär.

– Vi har obligatorisk undervisning i genus på grundutbildningen, men det är för lite. Det finns både en macho-attityd och en omedvetenhet i frågan här på skolan, som vi måste jobba med. Vi skulle också kunna ställa högre krav på näringslivet. 

Trots detta har hon gott hopp om att situationen kommer att ändras. Många av studenterna engagerar sig i genusfrågor, och tar förhoppningsvis med sig engagemanget ut i arbetslivet.

– Idén om arbete kommer att förändras, vi kommer att se andra typer av anställningar och majoriteten av studenterna kommer att arbeta på jobb som inte finns i dag. De kommer att skapa organisationer, inte bara gå ut i de befintliga. Vi måste peppa våra killar och tjejer för det. Det är viktigt att forma det nya arbetslivet jämställt från början, säger Emma Stenström.

Vd:s roll viktig 

Forskning pekar på att i de företag där det skett en verklig förändring, där antalet kvinnor i ledande befattningar ökat och lönerna blivit mer jämställda, så har en engagerad vd lett arbetet. För ungefär ett år sedan gick tio stora svenska företag ut med parollen att de under ett års tid ska synliggöra, mäta och förändra kultur, attityder och värderingar till jämställdhet i företaget. Projektet ”Battle of the numbers” avrapporterades i november 2013. Då visade företagen upp siffror över hur de lyckats öka andelen kvinnor på ledande positioner i företaget under året som gått. Och fler uppföljningar kommer att ske.

Trots detta går utvecklingen långsamt framåt. Finns det något man som kvinna själv kan göra för att höja oddsen till en högre lön? Jämställdhetsministern föreslår att alla – både män och kvinnor – redan vid första arbetsintervjun tar tempen på sin blivande arbetsgivare. 

– Fråga efter jämställda löner. Kolla hur arbetsgivaren ser på möjligheter att jobba hemma. Genom att fråga kan du påverka, du får också reda på vad det är för typ av arbetsplats. Om de inte svarar eller det visar sig att de inte prioriterar frågorna, välj ett annat jobb. Vi står inför ett samhälle med kompetensbrist och det talar för kvinnorna i den här frågan, säger Maria Arnholm.

Men det stannar inte där, tillägger hon. Som anställd kan du hjälpa till att få upp frågan på agendan. Och som kvinna måste du våga ta för dig av de chanser som bjuds.

– Jobba hårt, och tacka ja till alla utmaningar du får på arbetet. Om du skaffar barn, så se till att din partner tar halva ansvaret. Tänk på att ni har barn hela livet, inte bara första året, säger hon.

Vad behövs, anser du, för att vi inte ska se samma statistik om trettio år?

– Jag vill lyfta arbetet i förskolan och skolan, där vi måste jobba medvetet med könsroller. Alla ska bli bekräftade som individer. I det arbetet ligger en väldig kraft. Sedan måste fördelningen av det obetalda arbetet i hemmet och uttag av föräldradagar bli mer jämlikt. Så länge som en man tar ut två månader av föräldraförsäkringen och en kvinna resten kommer vi inte någon vart, säger hon.