Hemma i klassrummet

Att vikariera som lärare är en klassiker för akademiker som väntar på att karriären ska ta fart. Men den som vill fortsätta inom skolan stöter på problem. En civilekonom har visserligen ämneskunskaperna, men får ingen fast tjänst utan lärarlegitimation. 

För att få bukt med bristen på behöriga lärare erbjuder allt fler högskolor och universitet kompletterande pedagogisk utbildning, KPU. Den är oftast tre terminer lång och varvar teori med praktik (se faktaruta).

I mitten av juni ska Skolverket, på regeringens uppdrag, presentera en prognos över behovet av olika lärarkategorier. Men det är ingen högoddsare att tro att lärare i företagsekonomi finns med på listan. Detta eftersom intresset för att läsa ekonomi på gymnasiet fortsätter att öka i stadig takt.

En ekonom som redan valt läraryrket är Jonas Larsson i Helsingborg. Han tog sin ekonomexamen med inriktning på ledarskap i Lund 2008 och jobbade sedan några år på bank. Efter ett halvår som trainee på svenska ambassaden i Saudiarabien var det åter dags att hitta ett ekonomjobb på hemmaplan. 

Men ödet ville annorlunda. Blicken föll på en annons om ett vikariat som ekonomilärare på en gymnasieskola i Lund.

– Även om jag såg mig själv göra karriär som ekonom var jag nyfiken på läraryrket. Så jag ringde upp skolan och fick jobb direkt, säger Jonas Larsson.

Snart hade han vikariat även på en annan skola och märkte att han hade talang för att undervisa. 

– Jag trivdes bra och kände att jag ville satsa fullt ut på lärarrollen.

Parallellt med jobbet på skolan läste Jonas Larsson extrakurser i nationalekonomi och juridik eftersom de poäng han redan hade inte räckte för behörighet i två ämnen. Och 2013 började han plugga pedagogik. Han beskriver det som en hektisk och tuff tid som krävde en stor portion motivation. 

Med facit i hand tycker han också att det borde räcka med två terminer pedagogik i stället för tre.

Utbildningen gav många värdefulla insikter. 

– I dag vet jag hur gymnasieelever fungerar och är en bättre lärare. Jag har också insett hur komplext arbetet kan vara – att det är för några få utvalda, säger Jonas Larsson, som i dag har fast jobb och undervisar i ekonomi och juridik på två olika kommunala gymnasieskolor i Malmö och Helsingborg.

– Det är stor skillnad nu när jag har examen, jag kan ställa krav. Innan rättade jag mig efter andra som har formell utbildning. Men jag är säker på att jag vill undervisa, inte leda andra lärare. Det är kontakten med eleverna som är grejen.

Krisrapporter 

Kursarna från ekonomutbildningen är nyfikna på hans karriärval – om än lite skeptiska. För i media rapporteras det flitigt om den allmänna krisen för skolan i Sverige med dåliga PISA-resultat och ordningsproblem.

Johan Larsson väljer att vända på resonemanget och räknar med att uppmärksamheten gör att det läggs mer resurser på utbildning.

– Nu verkar regeringen äntligen satsa på skolan. Jag är övertygad om att läraryrket kommer att få den status det förtjänar. Det kommer att synas på lönerna – vi har ju världens viktigaste jobb. 

I dag är det dock långt kvar. Tittar man på den jämförelse av livslöner som Saco gjort kommer ekonom i topp efter läkare och civilingenjör. Högstadie- och gymnasielärare hamnar mycket långt ner, till och med under den som bara har gymnasiestudier.

Helena Sjöberg är också civilekonom och vidareutbildade sig till lärare 1993.

– När jag gick från ekonom till lärare fick jag faktiskt upp lönen. I dag är det ett stort gap till lärarnas nackdel. Jag tjänar 33 500 kronor i månaden, det är inte rimligt att ha 20 000–

30 000 kronor mindre än en ekonom med motsvarande erfarenhet.

I dag arbetar hon som gymnasielärare i ekonomi och juridik på Thoren Business School i både Gävle och Uppsala, och är även ordförande för den nationella Föreningen för lärare i ekonomiska ämnen.

Precis som Jonas Larsson brinner hon starkt för att undervisa, och glöden har inte falnat.

– Jag har världens roligaste yrke. Det är fritt och flexibelt och jag har hela tiden tillfälle att hålla mig ajour med mina ämnen.  

 Började som controller  

Det var 1988 som Helena Sjöberg tog sin ekonomexamen från Stockholms universitet, med inriktning redovisning och revision, och sedan fick jobb som controller på stålföretaget Ovako i Hofors.

– Jag trivdes bra men insåg efterhand att jag tyckte det var roligare att hålla i interna ekonomiutbildningar för kollegor i verksamheten än att sitta med bokslut.

I samband med 90-talskrisen centraliserades bolagets redovisning och Helena Sjöberg var en av dem som fick gå. 

Kort därefter blev hon ensamstående mamma och började fundera på om hon ville gå tillbaka till redovisning, ett jobb som krävde mycket övertid under vissa perioder. 

– Jag tänkte att jag skulle prova något annat ett tag och skolan kändes som ett tryggt val. 

Redan som 15-åring på Adolf Fredriks musikskola i Stockholm extrajobbade hon som dragspelslärare. Och direkt efter ekonomstudierna hann hon vikariera som ekonomilärare en termin.

När Helena Sjöberg gör något vill hon att det ska det vara ordentligt. Därför valde hon att plugga pedagogik i Uppsala, en utbildning som på den tiden var ettårig.

– Vi var runt 20 personer i min klass, alla ekonomer. Alla blev ju inte lärare sedan, men många. Att jag pluggade pedagogik var rent strategiskt – för att få företräde till de fasta tjänsterna. 

Hon beskriver undervisningen som rolig, och praktiktiden gav henne blodad tand. Direkt efter examen fick hon jobb på en kommunal gymnasieskola i Sandviken. 

Liksom Jonas Larsson har hon också valt att plugga juridik för att få behörighet även i det ämnet.

Förutom ett mellanspel på ett utbildningsföretag 2010 har Helena Sjöberg varit läraryrket trogen.

– Då kände jag mig så frustrerad över de katastrofalt dåliga lönerna och behövde ett brejk. Men jag insåg snart hur mycket jag saknade eleverna.  

Det hindrar inte att hon då och då funderar på att göra något annat.

– Men det slutar alltid med att jag tycker lärarjobbet är så vansinnigt roligt! Att se eleverna utvecklas, vara del av något större och kunna göra skillnad. Jag undervisar gymnasieelever som av eget intresse valt att läsa just mina ämnen. Så allt tal om dålig ordning och brist på intresse och respekt  känner jag inte igen. 

Och debatten om de dåliga skolresultaten har bara gjort Helena Sjöberg mer motiverad att fortsätta som lärare.

– Jag vill bidra i kampen för en bättre skola och elevernas rätt till kunniga, utbildade, gärna välbetalda lärare. 

Helena Sjöberg sitter i kommunfullmäktige i Sandviken för folkpartiet, som vill förstatliga skolan.

– Samhället ser inte lärare som viktiga och nedgraderingen har skett sedan kommunerna tagit över. Vi värderas inte speciellt högt, lönen hålls låg och arbetsbördan ökar. När jag började hade jag 500 undervisningstimmar om året. I dag är det 800. 

Svag löneutveckling

En gymnasielärare tjänar i snitt runt 30 000 kronor (se faktaruta på föregående sida) och jämfört med ekonomjobb generellt är löneutvecklingen svag – erfarenhet avspeglas dåligt i lönekuvertet. 

– Karriärtjänster (reform med bland annat införandet av förstelärare, reds anm.) är bra tänkt, jag ska troligen söka en sådan till hösten. Problemet är att utbud och efterfrågan inte fungerar. Jag har sökt jobb där jag legat för högt i lön och de tar då in obehöriga på vikariat i stället.

Helena Sjöberg engagerar sig gärna i internationella utbytesprojekt och brinner starkt för skolans samarbete med näringslivet, bland annat genom Ung Företagsamhet, UF. 

Detsamma gör även Sherley Philemon, som även hon arbetar som lärare på Thoren Business School, fast i Linköping.

– Jag drar in företagen i klassrummet och tar ut eleverna till dem. På så sätt behåller jag också kontakten med näringslivet. 

Hon är född i USA och har en MBA-examen från London. Jakten på en praktikplats på ett amerikanskt bolag i Europa ledde henne till Stockholm 1999. Först på GE Capital, och därefter Microsoft.

– Jag tänkte bara stanna i Sverige något år, men tiden gick. Eftersom det visade sig vara svårt att få jobb som ekonom provade jag att arbeta som engelsk-

lärare i stället och kände direkt att det var det bästa jag gjort i hela mitt liv! 

– Jag fick ett jättebra bemötande från eleverna och märkte att jag hjälpte dem att växa.

Inhoppet som lärare slutade med tre år på en högstadieskola i Täby. 

Men när pappan blev sjuk 2001 återvände Sherley Philemon till USA och tog jobb på flera olika college i NY.  För två år sedan var det dock åter dags att korsa Atlanten, eftersom hennes svenske man fått jobb i Sverige.

– Jag sökte jobb som lärare i företagsekonomi på Thoren och fick det. Men när jag gjorde en SWOT-analys på mig själv – något jag gör då och då – insåg jag att jag inte skulle få en fast tjänst utan lärarbehörighet. 

Passion går före pengar 

Just nu går hon därför en kompletterande pedagogisk utbildning på halvfart vid Linköpings universitet.

– Jag får nya kunskaper och lär mig nya termer. Det ger en större trygghet när jag sitter i utvecklingssamtal med föräldrarna och i samarbetet med de andra lärarna. Sedan underlättar det när jag söker jobb, att slippa svara nej när de frågar om jag har legitimation. 

Sherley Philemon är förstås medveten om att lönen är relativt låg, men väljer att inte fokusera på det.

– Jag skulle kunna tjäna 60 000–70 000 i månaden som affärsutvecklare men det här är min passion, det som får mig att må bra. Som lärare har jag en scen att komma till varje dag – det är ju fantastiskt. Jag är fascinerad över hur unga människor växer och tar in kunskap och blir nöjd när eleverna är glada och förstår.