Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Hälsoekonomer i ropet

När vårdapparaten ska handskas med en åldrande befolkning och allt dyrare behandlingsmetoder behövs ekonomer som kan räkna på effektivitet. Möt civilekonomerna med ett framtidsyrke: Hälsoekonom.

Äldre och mer vårdkrävande medborgare i kombination med bättre och dyrare behandlingar. Knappast ett drömscenario för ett landstingsråd.
För att klara ekvationen krävs bra metoder för att avgöra hur resurserna ska fördelas. Behovet av hälsoekonomiska kalkyler har därför vuxit kraftigt under 90- och 00-talen. Det gäller inom vården, men också på läkemedelsföretagen som vill visa att just deras piller är mest kostnadseffektiva.
Området hälsoekonomi kom till Sverige på 1970-talet, men fick inte riktig skjuts förrän på 1990-talet när det infördes nya arbetssätt inom vården.
– Köp- och säljmodeller gjorde att man började acceptera behovet av öppna prioriteringar och efterfrågan på hälsoekonomer tog fart, säger Ulf Persson.
Han är nationalekonom och mångårig medarbetare på Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi, IHE, i Lund. Institutet ägs av Apoteksbolaget. Han är också professor i hälsoekonomi vid Ekonomihögskolan i samma stad.
– Jag började min bana inom trafikekonomi som låg 25 år före när det gäller den här typen av utvärderingar. Steget över till hälsoekonomi var därför ganska naturligt.
Det är Socialstyrelsen som tar fram nationella riktlinjer som ger landstingen vägledning när de planerar sin verksamhet. Riktlinjerna bygger i sin tur på utvärderingar som i huvudsak görs av olika konsultföretag som IHE.
– Jag har bland annat utvärderat behandlingar av bröstcancer, magcancer och prostatacancer. Vi gick igenom studier tillsammans med medicinska experter och gjorde kostnadseffektivitetsbedömningar. Målet är att ersätta äldre behandlingar och mediciner med nya som är mer effektiva ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, säger Ulf Persson.

Rent konkret handlar hälsoekonomi om att väga nytta mot kostnad. Två begrepp står i cent­rum: Livslängd och livskvalitet, som i sin tur leder fram till måttet kvalitetsjusterade levnadsår (se faktarutan på sidan 12).
»Behandling A fungerar bättre men är alldeles för dyr«. »Behandling B ger mer hälsa för pengarna, hit ska vi flytta över resurser«. Det kan låta hårt men är en nödvändighet eftersom samhällets resurser är ändliga.
Trots att Ulf Perssons beräkningar i förlängningen kan få negativa konsekvenser för enskilda patienter ser han inga etiska problem med sitt arbete.
– Vi tittar alltid på grupper av patienter, aldrig enskilda personer. Frågan är snarast vad som händer om vi inte skulle prioritera. Resurserna är knappa och måste användas på bästa sätt. Det är också viktigt att förstå att vi gör den ekonomiska analysen men det är inte vi som fattar besluten. Politikerna lägger in andra aspekter, de utgår inte rakt upp och ner från våra siffror. Och i slutänden finns alltid en läkare som fattar det medicinska beslutet, säger Ulf Persson.
IHE har ett nära samarbete med Lunds universitet som har en profil mot hälsoekonomi, och Ulf Persson brukar påpeka för studenterna att om de vill ha jobb ska de välja det området.
– Efterfrågan växer. Det är en bred och internationellt gångbar inriktning som öppnar för arbete utomlands. För mig är det här ett intressant område eftersom jag känner att det har konkret betydelse för människors liv, säger han.
En av de tidigare studenterna är Mikael Moutakis, som efter examen arbetade tillsammans med Ulf Persson på IHE. Sedan två år tillbaka finns han dock på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, i Stockholm.
TLV utvärderar läkemedel och tandvård och resultaten ligger till grund för beslut om vilka behandlingar som ska subventioneras av staten genom högkostnadsskyddet.
– Vi granskar ansökningar från läkemedels­bolagen ur ett medicinskt, juridisk och hälsoekonomiskt perspektiv, säger Mikael Moutakis.

Utvärderingarna är omfattande och breda: Hur mycket bättre är det här nya läkemedlet än andra preparat? Vad kostar eventuella biverkningar för vården? Hur påverkas patientens livskvalitet? Vad sparar samhället på ett en sjukskriven kan komma tillbaka i arbete? I slutänden är målet att människor ska må bättre och leva längre.
– Tänk dig ett läkemedel som kunde bota en förkylning på en timme, det skulle få enorma fördelar både för patienterna och för samhället. Därmed skulle det kunna vara rationellt att subventionera det även om priset som läkemedelsföretaget tar ut är högt, exemplifierar Mikael Moutakis.
Även han poängterar att utvärderingarna inte gäller enskilda patienter.
 – TLV är ingen »death panel« som avgör vem som ska få leva eller dö. Jag har inga etiska problem med mitt jobb, våra beräkningar är positiva för folkhälsan. Vi tar fram underlag för att kunna göra transparanta och rationella prioriteringar så att samhället kan få ut mesta möjliga hälsa för pengarna. Den drivkraften är viktig för mig i mitt jobb. Sedan är det väldigt roligt att jobba med ett tvärvetenskapligt område.
Det handlar också om att se till att besluten fattas där den bästa kompetensen finns.
– Tillgången på subventionerade läkemedel ska vara lika i hela landet. Detta skulle vara svårare att uppnå om de enskilda klinikerna själva tvingades besluta om vad som ska omfattas av högkostnadsskyddet, säger Mikael Moutakis.

Samtidigt går det inte att blunda för att det bakom utvärderingar och beräkningar finns enskilda sjuka människor. Det finns exempelvis patienter som svarar bra på ett läkemedel som inte är effektivt för en större population, och som därför inte subventioneras. Därför finns en »säkerhetsventil«.
– Ett landsting kan besluta att en enskild patient, som enligt sin läkare mår bra av en viss behandling, ska omfattas av subvention trots att det aktuella läkemedlet inte ingår i högkostnadsskyddet, säger Mikael Moutakis.
Trenden är att de som betalar för sjukvården ställer högre krav. Samtidigt finns ett större utbud av behandlingar. Läkemedelsbolagen satsar därför allt mer på att göra egna hälsoekonomiska utvärderingar och visa att just deras mediciner är tillräckligt effektiva för att subventioneras.
Nils-Olov Stålhammar har arbetat på läkemedelsjätten AstraZeneca sedan början av 1990-talet:
– Mitt första uppdrag var att räkna fram argument för att vår effektiva men dyra magsårsmedicin Losec var ett bra val i sjukvården. På den tiden var det ovanligt med hälsoekonomiska analytiker i  läkemedelsindustrin. Jag var först i Sverige.

I dag har AstraZeneca ungefär 25 personer i Sverige som arbetar globalt med sådana här frågor. Dessutom finns ytterligare knappt 10 personer på det nordiska marknadsbolaget. På båda ställena räknar man dessutom med att anställa ytterligare hälsoekonomer.
– Det har blivit ännu mer fart de senaste två åren. Vi har sett exempel på andra företag som misslyckats med nya produkter då de inte haft sådana här jämförelser. Att visa på våra produkters hälsoekonomiska fördelar är numera ett viktigt inslag i vårt företags strategi. Vi söker hela tiden efter duktigt folk, säger Nils-Olov Stålhammar.

Att komma igenom nålsögat på TLV är oerhört viktigt för läkemedelsbolagen. Samtidigt visar en färsk avhandling från Lunds universitet att man på landstingsnivå använder sig av hälsoekonomiska beslutsunderlag, men i mindre utsträckning än och inte på samma sätt som statliga myndigheter. En anledning till det är att landstingen i dag inte har samma incitament för att nyttja hälsoekonomiska beslutsunderlag med ett samhällsperspektiv som statliga myndigheter.
Av avhandlingen framgår också att många läkare tycker att det var svårt att byta en patients mediciner på grund av rena kostnadshänsyn.
– De vill ogärna störa patienternas medicinering och tycker att det är svårt att neka patienterna preparat de är vana vid och vet fungerar, säger författaren till avhandlingen, Sandra Erntoft i ett tidigare pressmeddelande.

Mikael Moutakis på TLV är förvånad över att så få landsting anställer egna hälsoekonomer.
– Landstingen skulle ha nytta av hälsoekonomer i sitt strategiska arbete. Ofta skär man bort kostnader enligt osthyvelsprincipen. Men för att kunna göra öppna och rationella prioriteringar krävs bättre underlag, säger han.
Ulf Persson på IHE tror att det uppluckrade vårdmonopolet, senast vårdvalsystemet inom primärvården, ökar behovet ytterligare.
– De nya privata aktörerna måste räkna på hur de ska lägga upp sina företag, optimera verksamheten och locka till sig kunderna. Det är en stor växande marknad.

Fakta

Faktaruta:

❱ Hälsoekonomiska utvärderingar = En bedömning av nyttan av ett läkemedel eller en behandling i förhållande till samhällets kostnader för detta.
❱ Kvalitetsjusterade levnadsår = Utifrån sjukdomstillstånd får patienten ett index mellan 0 och 1, där 1 är en fullt frisk person. Index multipliceras sedan med antalet levnadsår en viss behandling kan bidra till. Har patienten index 0,5 och förväntas leva i 4 år blir antalet kvalitetsjusterade levnadsår 2 (0,5 x 4).

Mer på civilekonomen.se