Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Illustration: Istockphoto

DOKUMENT: Den ensamma ekonomichefen

Jobbet som ekonomichef kan vara både stimulerande och utvecklande. Men den som vakar över företagets affärer kan av ledning och kollegor få stämpeln som ”bönräknare” eller ”polis”. Civilekonomen granskar en yrkesroll som ger makt, men som också kan vara väldigt ensam – inte minst på mindre företag.

Ekonomichefsjobbet är egentligen ett riktigt drömjobb för ekonomer. Lönen är hög, ansvaret stort och inflytandet över verksamheten maximalt. Men allting har ett pris. Maria, som egentligen heter något annat, jobbar sedan flera år som ekonomichef i ett mindre bolag med knappt 10 anställda och en omsättning på ett par hundramiljoner. Hon har alltid gillat sitt jobb men på senare tid har en känsla av frustration lagt sig över henne. 

I ekonomichefsrollen ingår enligt Maria att se till att företag gör rätt och följer lagen med allt vad det innebär, särskilt gäller detta redovisningslagen och skattelagstiftningen, men också ansvaret gentemot ägarna. I mångt och mycket krävs det att hon i stort och smått har ordning på saker och ting för att kunna göra sitt jobb. Det i sin tur innebär att Maria ofta måste ställa frågor eller be att få information eller underlag hos kollegorna och ledningen. Allt för att kunna fullgöra sitt jobb. Men det är här problemen börjar: 

– Det händer inte alltför sällan att frågorna anses obekväma av olika skäl. Jag blir ibland bemött som en som lägger näsan i blöt eller är besvärlig, säger Maria. 

Det händer också att hon som ekonom får bära hundhuvudet för de krav Skatteverket ställer eller att kollegan anser att hon som ekonom gör detta på grund av att hon är missunnsam, som om det fanns ett stort tolkningsutrymme i Skatteverkets regler.  

– Det spelar ingen större roll hur man gör, förklarar jag vad det är för regler som vi behöver följa tolkas det ibland nästan som att man ”slår folk i huvudet med lagboken”, säger Maria. 

Hon upplever också att kollegornas inställning till henne som person är färgad av detta. 

Om Maria är representativ för yrkesgruppen är svårt att säga. Men Civilekonomens samtal med en rad ekonomichefer i mindre och mellanstora bolag visar ett tydligt mönster: många står ensamma i frågor som rör etik, juridik men också rent yrkestekniska frågor. 

Linda, som inte heller hon vill framträda med sitt riktiga namn, arbetar som ekonomichef för ett svenskt dotterbolag i en internationell koncern. Den svenska delen har ett 50-tal anställda. I hennes arbetsuppgifter ingår redovisning, budget och rapportering, men också ett operativt ansvar som ger inflytande över försäljning och inköp. Roligt och stimulerande, tycker hon. Men även här blir det ibland ensamt. Särskilt som hon är enda ekonom i bolaget.

– I vissa frågor är jag ensam då det inte finns några andra ekonomer att prata med på företaget. Det kan handla om redovisningsfrågor eller analys av kunders balansräkningar. I stället får jag bolla frågorna med revisorn eller mitt nätverk, säger Linda. 

Blunda eller påtala?

Att hamna i ett slags ”polisroll” är även det något som hon ibland känner av. Det kan handla om att anställda gör fel i sin redovisning av traktamente och hon måste förklara att det inte är hon som gjort reglerna utan Skatteverket. Ett etiskt dilemma råkade hon ut för på sin förra arbetslats där ägaren även var vd. En dag dök det upp en faktura som handlade om renovering av vd:s bostad. Som ekonomichef stod hon inför valet att blunda för det hela eller att påtala saken för vd:n – med risk för att hamna i onåd. Linda hittade till slut en lösning och kontaktade helt enkelt avsändaren till fakturan med hänvisning till att det måste ha blivit fel.

– Det var ingen som sedan protesterade, säger Linda.  

Etikfrågor från ekonomi-chefer möter även Civilekonomernas etikjour. Hit kan medlem-mar ringa och få ett bollplank. Ansvarig för förbundets etikjour är Alexander Beck, utredningschef. Han tar emot det initiala samtalet och slussar sedan vidare medlemmen, om så behövs, till en yrkesetisk rådgivare. Den som ringer förblir anonym gentemot rådgivaren. 

– Det handlar ofta om lojalitets- och integritetskonflikter. Ekonomichefen undrar vem han eller hon ska vara lojal mot. Mot arbetsgivaren eller samvete och lagar, säger Alexander Beck. 

Enligt honom är frågorna ofta av mer juridisk än etisk karaktär. Den som ringer vill göra rätt och är rädd för att kunna bli medskyldig till någonting. Ett exempel är när vd underlåter att rapportera viktiga händelser till styrelsen. Är det då ekonomichefens skyldighet att informera ägaren eller styrelseordföranden? 

– Det kan upplevas som ett drastiskt steg som kan äventyra den egna karriären, säger Alexander Beck, som beskriver jourens främsta uppgift att ge hjälp till självhjälp. 

Med hänsyn till att förbundets yrkesetiska rådgivarna till vardags har andra uppdrag avslöjas inte deras namn. Mot löfte om anonymitet får Civilekonomen ändå tala med en av dem. Hon står själv mitt i karriären och berättar att det inte sällan är ekonomichefer som ringer. Enligt henne handlar frågor till etikjouren ofta om gråzoner. Hur mycket får man tänja på lagen?

– Det kan handla om tveksamma avskrivningar eller en resepolicy som satts upp på företaget men som inte följs av chefen. Ofta har man talat med den berörda chefen och det som återstår är att gå upp i hierarkin eller att lämna. Många väljer att göra det senare. När man ringer har man redan funderat länge, säger den yrkesetiska rådgivaren. 

Att medlemmen känner sig ensam med sina frågor märks också på längden i samtalen, som kommer in till jouren. Ibland handlar det om två timmar, berättar rådgivaren. Medlemmen behöver helt enkelt få prata av sig.

– Jag försöker få fram om de är beredda att ta ansvar för det som händer. Men också om det handlar om en bagatell. 

Frågorna som kommer in till förbundet rör sig ofta i gränslandet mellan etik och juridik. Det bekräftas av Björn-Erik Björck som till vardags är förbundsjurist på Sveriges Ingenjörer, men till och från även anlitas av Civilekonomerna vid rättsliga medlemsfrågor. Även hos honom får medlemmen vara anonym. Till skillnad från de yrkesetiska rådgivarna kan Björck som jurist öppet skylta med sina namn. 

Enligt honom är det inte ovanligt att ekonomichefen tar på sig ett ansvar där han eller hon egentligen inte har något ansvar. Enligt aktiebolagslagen ligger nämligen det juridiska ansvaret normalt hos vd och styrelse. Det ekonomichefen kan åka dit på är i stället det arbetsrättsliga området, menar Björck. Ett exempel är att ekonomichefen fått ett ansvar eller en uppgift tilldelad av vd och sedan struntat i att fullfölja den. I allvarliga fall kan det räcka för att bli uppsagd eller att få betala skadestånd.

Den bilden delas även av Anders Ackebo, advokat på affärsjuristbyrån Settervalls. 

– Ekonomichefen måste sköta sitt fögderi. Sköter han inte sitt jobb kan det få arbetsrättsliga konsekvenser.

Vid tveksamma handlingar från ledningens sida blir hans råd att stå på sig som ekonomichef. När ägare eller vd byts ut kan ekonomichefen annars hamna i en roll där han eller hon måste förklara varför han tidigare gick med på att bryta mot reglerna. 

Även Anders Ackebo ser de största utmaningarna för ekonomichefen  på det etiska planet. Med börsbolag som specialitet har han mött olika exempel på etiska dilemman som CFO (som ekonomichefen ofta kallas i större bolag) kan hamna i: 

– Ett exempel är börsbolagens kvartalsrapporter, som inte alltid revideras av revisorer. Då hamnar mycket av det ansvaret i praktiken hos CFO. Här kan det finnas lägen där goodwill skulle behöva skrivas ned, men där styrelse och vd tycker att det kan vänta. Här gäller det att stå på sig som ekonomichef, säger Anders Ackebo. 

Slipper skadestånd

När det gäller ansvarsfördelningen är aktiebolagslagen som sagt tydlig med att lägga generalansvaret hos vd och styrelse. Styrelsen ska stå till svars inför bolagsstämman och vd ska ansvara inför styrelsen. 

Men finns det då inget läge där ansvaret kan vidgas till att även omfatta ekonomichefen? Civilekonomen frågar Helene Agélii, chefsjurist på FAR, branschorganisationen för revisorer och rådgivare.  

– Enligt aktiebolagslagen räknas ekonomichefen normalt som en vanlig anställd och har därför inget formellt företrädaransvar för bolaget. Det ska därför mycket till för att han eller hon ska kunna ådra sig ett skadeståndsrättsligt ansvar, säger hon. 

Även om det skulle finnas ett ansvar är det sällan som klagande parter går på ekonomichefen, menar hon. Ett exempel hänför sig till bolagets skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning när mer än halva aktiekapitalet är förbrukat. 

– Här öppnar lagen för att även andra skulle kunna göras ansvariga, men i praktiken går man på styrelsen – om överhuvudtaget, säger Helene Agélii.

Är då ekonomichefen skyldig att informera revisorn om han eller hon upptäcker att företaget bryter mot lagen. Eller vore det ett brott mot lojalitetsskyldigheten mot arbetsgivaren?

– Ekonomichefen har ingen laglig skyldighet att rapportera till revisorn om han eller hon misstänker brott. Det är i stället en etisk fråga, som man bör diskutera internt på företaget. Normalt bör dock anställda rapportera om misstänkta oegentligheter till sin överordnade chef och det gäller även för ekonomichefen, säger Helene Agélii. 

Ensamhet ur ekonomichefens perspektiv handlar inte bara om etik och lagar. Det handlar även om rent yrkestekniska frågor. För ekonomi-chefens roll här de senaste 15 åren genomgått stora förändringar. Det menar Jan Lindvall, universitetslektor vid företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, som både forskar om ekonomrollen och håller i fördjupningskurser för ekonomichefer.

– Ekonomichefsrollen har länge uppfattats som en stabsfunktion som tar fram rapporter och redovisar. Det finns också en nidbild som bönräknare. Men sedan 15 år tillbaka håller rollen på att förändras till att vara partner, skapa förståelse och skapa värden. I dag ska ekonomichefen eller CFO vara nära verksamheten och diskutera strategi, säger Jan Lindvall.

Ekonomichefens nya roll, som han beskriver upplevs många gånger som ett lyft men innebär också ytterligare arbetsmoment. Särskilt i mindre företag kan ekonomichefsrollens innehålla allt från HR och  administration till it och ekonomi. Det bekräftas i flera av Civilekonomens samtal med ekonomichefer.

– Ibland kan det vara svårt att leva upp till alla roller. Funktionerna är 

i dag så slimmade att ekonomichefen måste kunna hoppa in i stort som smått som att göra en enkel bok-föringsorder. Samtidigt ökar kraven på rapportering från olika intressenter. Ibland kan ekonomisystemet inte leverera det som önskas, suckar en ekonomichef som vill vara anonym. 

Just it-frågor pekar forskaren Jan Lindvall ut som en av de stora utmaningarna för många ekonomichefer och där de många gånger saknar bollplank. Ofta handlar det om att integrera system som tidigare varit separerade eller om hela nyanskaffningar. 

– Som ensam ekonom i ekonomichefsrollen kan man behöva ansvara för allt. Man har ingen att lära av, säger Jan Lindvall. 

Inte så konstigt att det är livat i luckan under hans kurser. Äntligen får de möta kollegor i samma sits. Äntligen har de hittat någon att prata med. 

Fakta

Krävande jobb men bra betalt

Ekonomichefen kan ha olika titlar beroende på företag, företagets storlek osv. Utöver ekonomichef är ekonomiansvarig, CFO eller finanschef förekommande titlar. Enligt förbundets löneenkät har cirka 1 400 medlemmar uppgett en av dessa titlar. Då inkluderas både privat och offentlig sektor. Medianlön inom privat är 54 200 kronor. För offentlig sektor är median 47 500. 

Mer på civilekonomen.se