Digitaliseringen: Förändringstakten ökar med artificiell intelligens

Den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeter beskrev den förändringsprocess som åtföljer teknologiska och ekonomiska landvinningar som en kreativ förstörelse.

– Det finns också en slags digital kreativ förstörelse, säger Mathias Cöster, ekonomie doktor och verksam som universitetslektor vid Uppsala universitet Campus Gotland.

Den leder till en hastig och påtaglig utveckling som kan vara positiv på många sätt.

– Men de som står i epicentrum av den digitala jordbävningen kan också bli lämnade därhän. Jag backar inte för att det kommer att finnas förlorare, säger han.

Läs även: Snart är din kollega AI-driven

Mathias Cöster har tillsammans med Alf Westelius, professor i industriell ekonomi vid Linköpings universitet, nyligen gett ut boken Digitalisering – där de reder ut begreppet digitalisering och dess konsekvenser för samhället.

Strukturrationaliseringar är inget nytt. Sverige upplevde ”textilkrisen” på 1950- och 1960-talet då branschen i princip försvann och varvsindustrin gick samma öde till mötes på 1970-talet.

– Men det som digitaliseringen möjliggör är att automatisera eller outsourca det som förut sågs som ”white-collar jobs”, jobb med mer administrativt innehåll. Där ligger utmaningen för exempelvis ekonomer.

Mathias Cöster återkommer till vikten att ta till sig tekniken och lära sig den i stället för att stoppa huvudet i sanden.

– Man kan inte bara stänga dörren om sig, varje individ måste fundera på hur man förhåller sig till utvecklingen. Både professionellt och privat.

Läs även: Oväntat få oroliga för digitaliseringen

Vår bakgrund och uppväxt påverkar också. Mötet mellan olika generationer kommer att bli en utmaning på arbetsplatserna.

– I boken pratar vi om något som vi kallar ”digitala generationer”. Det som är påtagligt i dag är att många som är verksamma i organisationer tillhör en pre-digital generation. Vi har alla ett minne av det i huvudsak analoga samhället. Vi ska leda de första som tillhör den postdigitala generationen som nu kommer till universitet och arbetsplatser.

De har inget annat minne än att det alltid har funnits internetuppkoppling och mobiltelefoner från att de var små.

–  Därmed kan det uppstå spänning, förvirring och förvåning på arbetsplatserna.

”Robottekniken kommer att förfinas. Det är definitivt något som kommer.”

Mathis Cöster

Cöster beskriver epoken 1990-, 2000- och 2010-talet, där vi befinner oss nu, som en tid då vi utvecklade digital delning av information, uppkoppling och interaktivitet.

– Under 2020- och 2030-talen kommer 5G-nätet på plats och visionen om sakernas internet förverkligas, det kommer att bli ett incitament att utveckla robotar. Och robottekniken kommer att förfinas. Det är definitivt något som kommer, tror Cöster.

Läs även: Digital kompetensutveckling nya hårdvalutan

Men hur ser den digitala utvecklingskurvan ut egentligen? Kör vi i raketfart mot hyperdigitaliserade arbetsplatser där AI har tagit över de flesta arbetsuppgifterna?

Vad vi vet är att den artificiella intelligensen får allt mer avancerade förmågor – som mönsterigenkänning, bildanalys, tal- och språkförståelse.

– Flera AI-komponenter finns där ute. Men ännu så länge är de inte sammankopplade. Det finns inte någon big brain som kan hantera dem, säger Donnie Lygonis, innovationsrådgivare på KTH.

De avancerade digitala assistenterna gör alltså var och en för sig framsteg – som SEB:s Amelia med sin analys- och språkförståelse och IBM:s superdator Watson, som hanterar stora mängder data och som framgångsrikt drillats för att ställa sjukdomsdiagnoser.

– Men så fort Watson ställs inför en ny domän, exempelvis ekonomi, krävs en hel del manuellt arbete för att få systemet att lära sig, säger Fredrik Heintz, som är lektor på institutionen för artificiell intelligens och integrerade system på Linköpings universitet.

– Det man ser i dag är att de matematiska systemen kan hantera mer och mer av de enkla fallen, men det riktigt svåra får man lösa själv.

Det krävs alltså fortfarande manuellt arbete, eller mänsklig arbetskraft om man så vill, för att få de digitala hjulen att snurra. Dessutom är felmarginalen påtaglig, den mänskliga hjärnan och ögat behövs som en pålitlig garant för att det ska bli rätt – exempelvis på företag där siffror scannas in via bildigenkänningsprogram.

– Steget till att AI ska göra saker automatiskt och förstå allting är ganska långt. Det är inte bara att trycka på en knapp, säger Fredrik Heintz.

Läs även: Kvinnorna riskerar fastna i robotfällan

Varje program måste fortfarande drillas med väl definierade uppgifter. Men – att automatisera repetitiva rutinuppgifter, som att sammanställa bokföring, har hittills visat sig framgångsrikt.

–  Det är där de stora förändringen kommer att ske inom tjänstemannasektorn. Där finns det definitivt en utmaning.

– Det behöver inte innebära att ”i dag är du anställd, i morgon tar en AI över ditt jobb”, fortsätter Heintz. Det är mer troligt att du som enskild person får fler ärenden att hantera. Tack vare att du har de här kognitiva kompanjonerna till hjälp så klarar du faktiskt av att hantera mer.

Läs även: Fyra trender för framtiden

Mathias Cöster ser slutligen en fördel med den bredd som ekonomiutbildningen erbjuder. Man tänker traditionellt att en ekonom är någon som jobbar inom redovisning, bank eller finans.

– Men undersökningar visar på att det finns en stor mängd jobb som ekonomistudenter landar i – både privat och offentligt.

Inte sällan hamnar många på chefsbefattningar och där finns också en framtid, tror han.

– Den typen av ledningsfunktioner kommer alltid att behövas. För vad de digitaliserade funktionerna gör är att de förser oss med beslutsunderlag och i vissa fall automatiserade beslut. Men det som alltid krävs i organisationer är att det finns individer som kan tolka, analysera och fatta beslut. Där kommer det även framöver att finnas ett behov.

Läs även: Fem affärsmodeller för framgång