Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Foto: Istockphoto

Dela i stället för att äga

Runt om i Sverige och världen dyker det upp företagsidéer som handlar om att dela resurser – i form av bland ­annat samåkning, låne­garderober och att utbyta tjänster. Klimatfrågan, digitalisering och ekonomisk kris ligger bakom explosionen av peer-to-peer-tjänster. Civilekonomen synar en trend som du inte längre kan blunda för.

Grundtanken är enkel.  Genom att dela med varandra slipper konsumenter lägga dyra pengar på prylar som de har begränsad användning för. Att dela kan dessutom ge mervärde: samåkning gör att man får både skjuts och sällskap. Och att bo i någons hem kan ge en rikare upplevelse än att övernatta på ett anonymt hotell. 

Trenden rymmer nya affärsmöjligheter. Företag som Blocket och Airbnb har sedan länge byggt sin affärsmodell på att förmedla kontakter mellan personer som vill utbyta saker eller tjänster med varandra. Nya exempel dyker upp hela tiden. 

Ökad medvetenhet
Karin Bradley, urbanforskare vid KTH i Stockholm, har nyligen påbörjat ett forskningsprojekt där hon ska undersöka delandets kultur och ekonomi genom att titta närmare på initiativ i Göteborg, Bristol och Barcelona. Hon ser flera skäl till det ökade intresset för att dela resurser. En ökad medvetenhet om miljöproblem är en del, ekonomiska kriser en annan. Men inte minst tror Karin Bradley att det handlar om ett attitydskifte, där det inte längre anses så eftersträvansvärt att äga. 

– Det betraktas inte längre som lika viktigt för identitetsbygget att äga saker. Det kan också kännas enklare att ha tillgång till en tjänst än att äga något – till exempel en bil.

Karin Bradley menar att vanan att ha tillgång till och dela saker på nätet – musik, bloggar, film – har skapat mönster som underlättar även det fysiska delandet. Den digitala utvecklingen har också gjort det möjligt att dela saker långt utanför lokalsamhället. Det är enkelt att lägga upp bilder och fakta som ger en bra beskrivning av den bil eller lägenhet man vill hyra ut. Och tack vare smarta telefoner är delningstjänster tillgängliga överallt. 

– Man har delat på varor och tjänster i årtusenden. Men i dag ser vi en nytolkning av det, och i andra former. 

Peer-to-peer-tjänster gör det enklare för privatpersoner att hitta varandra för att byta eller köpa och sälja varor och tjänster med varandra. Men när varor och tjänster delas i stor skala, med personer man inte känner, blir referenser viktiga. Många företag som erbjuder peer-to-peer-tjänster har därför byggt upp system som ger användarna möjlighet att recensera varandra.

– Det är inte en granne som tittar snett. Men man har konstruerat andra mekanismer för social kontroll. Genom att användarna kan skriva synliga kommentarer om varandra kan andra få veta om lägenheten inte var städad eller om en vara inte såg ut som på fotot. 

Planering viktigare än teknik
En annan forskare som intresserat sig för peer-to-peer-tjänster är Magnus Andersson vid Viktoria Swedish ICT, ett institut inriktat på forskning om informations- och kommunikationsteknologi. Han har studerat 41 olika bildelningstjänster för att se vad som gjort dem framgångsrika eller inte. 

En slutsats var att tekniken i sig inte verkade ha så stor betydelse. Vissa företag hade utvecklat avancerade digitala plattformar med kartstöd, betalningssystem, med mera. Men framgången verkade snarare handla om att erbjuda en planeringshorisont som var tillräckligt bred för att användare skulle hinna kroka upp sig mot varandra.

– Vi hittade inga framgångsrika digitala tjänster som stödjer det direkta transportdelandet – att du bara går ut och ställer dig på gatan och tittar i mobilen för att se om någon har vägarna förbi, säger Magnus Andersson.

Däremot fanns andra, väldigt enkla tjänster med längre planeringshorisont, som gått väldigt bra. Flera av dem innehöll bara en lista över tillgängliga transporter och en enkel sökfunktion och var från början varken mobilanpassade eller kopplade till sociala medier.

Vanligare med samarbete
I sitt nästa forskningsprojekt ska Magnus Andersson titta närmare på hur peer-to-peer-tjänster samverkar med den traditionella industrin. I takt med att delningsekonomin mognar tror han att samarbeten kommer att bli allt vanligare. Ett exempel är GM, som genom ett samarbete med bildelningstjänsten Relayrides erbjuder kunder att enkelt kunna hyra ut sin nyköpta bil. 

Tack vare mjukvaran i bilarna kan kunden aktivera uppkopplingen mot Relayrides bokningssystem med ett klick. Bilarna är uppkopplade mot nätet vilket gör att ägaren även kan låsa upp och låsa via sin mobiltelefon, och slipper därmed åka och träffa varje hyrkund.

– Den här typen av utveckling tror jag att vi kommer att få se mycket av framöver. Det blir spännande. Hur kan GM bygga om sig från att vara en firma som säljer plåt och däck till att bli en som tillhandahåller möjligheten att hyra ut den här typen av produkt, säger Magnus Andersson.

USA banar vägen
Både Magnus Andersson och Karin Bradley tror att det kommer att dyka upp allt fler företag som bygger sin affärsidé på att dela resurser. 

Karin Bradley tror att det kommer att vara extra intressant inom områden där resursbasen är begränsad.

– Det gäller till exempel elektronik, som är beroende av sällsynta jordartsmetaller, och bilproducenter. Där tror jag att man ser potentialen i att sälja transporttjänster, snarare än bilar.

Magnus Andersson följer vad som händer i USA för att få en uppfattning om vart marknaden är på väg.

– Den senaste grejen där verkar vara att åka hem till någon för att äta. Det är säkert på väg in här också. Man blir förvånad ibland, men jag tror att det går att göra någon form av delningstjänst av det mesta. 

Mer från:

Mer på civilekonomen.se