Lärarbrist hotar studier i redovisning
Ungefär en tredjedel av Sveriges ekonomstudenter väljer att läsa redovisning som inriktning, enligt rapporten ”Tre år efter examen”. Men de lärare som är utbildade i ämnet är få. Alldeles för få. Allra värst är det inom externredovisning. Och vid en snabb framåtblick ser framtiden fortsatt mörk ut.
– I dag har vi 25 högskolor och universitet som erbjuder ekonomstuderande utbildning i redovisning. Men i hela Sverige finns troligen bara ett 40-tal personer som disputerat i ämnet. Flera av dem kommer inom de närmaste åren gå i pension, vilket gör bristen på utbildade lärare akut, förklarar Alexander Beck, utredningschef på Civilekonomerna.
En minskande skara lärare trasslar till det på flera sätt. De lärosäten som vill utfärda en civilekonomexamen kan inte hitta personer som har docent- eller professorskompetens i ämnet, vilket de måste ha för att undervisa. Studenterna får inte den utbildning de behöver. Och när de kommer ut på arbetsmarknaden blir det ett problem för de blivande arbetsgivarna.
Dan Brännström, generalsekreterare för FAR, ser allvarligt på frågan:
– Färre ämnesutbildade lärare på högskolorna inom redovisning leder självklart till sämre undervisning. Vi måste skapa en situation som innebär att det finns en grupp disputerade lärare på varje lärosäte, allt för att upprätthålla kvaliteten, men också för att öka attraktionskraften. För ingen vill jobba ensam som forskare och lärare. Annars får man minska antalet lärosäten som erbjuder undervisning i redovisning.
Hur kommer det här påverka revisionsföretagen?
– Det gör att branschen får satsa ännu mer på kompetensutvecklingen av medarbetarna. Dessutom tilltar kriget om de bästa talangerna eftersom färre kompetenta lärare medför färre studenter som läser redovisning.
Hur kan man lösa problemet?
– Jag tror att vi måste söka många olika lösningar. En är att nuvarande lärare marknadsför sitt eget arbete och står med en monter på arbetsmarknadsdagarna. Det är viktigt att synliggöra möjligheten att gå vidare inom universitet eller högskolan.
– Sedan måste lärarna ut i debatten och på sätt synas och göra skillnad. Ett förslag kan vara att kraftsamla i en nationell forskarskola. Dessutom kan min egen bransch bidra mer i undervisningen, säger Dan Brännström.
Torbjörn Tagesson, professor i ekonomi vid Linköpings universitet, tror att universitet och högskolor måste rannsaka sig själva. Dels måste de få fler att vilja forska i ämnet, dels måste de frigöra mer resurser så att det blir möjligt.
– Vi har varit dåliga på att attrahera studenter till forskarutbildningen, och att sedan behålla de som disputerat. Det här kan vi bli bättre på. Vi får gå samman mellan högskolor och universitet för att få till bra doktorandkurser och göra det attraktivt att forska.
– De senaste åren har det varit mycket fokus på innovation, entreprenörskap och hållbarhet, och för lite på redovisning. Vi måste öronmärka pengar på universitetet till doktorander inom redovisning, säger han.
Konsekvenserna blir annars en ökad försämring av utbildningen, menar han.
– Det blir på sikt en brist på forskningsanknytning i utbildningen. En sämre akademisk utbildning, helt enkelt.
För lärarnas del är problemet kännbart. Pernilla Broberg undervisar vid Högskolan i Kristianstad:
– Problemet är redan här, bristen är inte tio år framåt, utan finns redan nu. För min egen del innebär den att jag och flera av mina kollegor jobbar minst 6 dagar per vecka, i princip året om. Om vi inte skulle göra det skulle vi ha svårt att kvalitetssäkra utbildningen. Bristen innebär också att vi varken har möjlighet att forska, trots att vi egentligen har forskningstid i tjänsten, eller nätverka, vilket kommer att innebära sämre undervisning. Forskningen och nätverkandet krävs för att undervisningen ska vara relevant och hålla hög kvalitet, säger Pernilla Broberg.
– Vi som arbetar inom ämnet måste få mer tid och möjlighet att ansöka om forskningsmedel, utforska intressanta idéer och projekt som kan locka duktiga studenter att stanna hos oss i akademin, säger hon.
