”Vi är inte en slutstation”

Den som vill beskriva Samhalls affärsidé kan sammanfatta det med några få ord: Att skapa jobb åt människor med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar. En grupp som historiskt stått långt bort från arbetsmarknaden och där sysselsättningsgraden är betydligt lägre än i den övriga befolkningen. Så har det varit länge.

Att därifrån dra slutsaten att ingenting hänt vore dock fel. Samhall som tidigare mest bestod av tillverkning har omvandlats till tjänste- och bemanningsbolag inom områden som städ och logistik och med kunder som Ikea, Ica och Max. Därmed också sagt att företagen börjat upptäcka människor med funktionsnedsättning som en värdefull resurs.

Att få ännu fler att nappa på Samhalls tjänster är vd Monica Lingegårds viktigaste mission. Hon tillträdde 2011 med uppdraget att skapa en ny kultur och att göra bolaget hungrig på att göra affärer. Ett knepigt uppdrag i en verksamhet som i första hand förknippas med människor som har det tufft nog.

Speciella är även målen som den statliga ägaren satt upp för verksamheten. Medan andra företag kämpar om att minska personalomsättningen mäts framgång på Samhall i hur många anställda som övergår till annan arbetsgivare. I fjol var siffran fem procent. En procentenhet under målet.

Men nya affärer är på gång. Nyligen lyckades Samhall teckna ett avtal med ett medicinbolag om att bemanna forsknings- och produktionsanläggningen.  Men fler order kräver också att Monica Lingegård och hennes medarbetare klarar att sudda ut envisa fördomar som att Samhall är en skyddad verkstad som främst arbetar med enkel tillverkning. Vi träffade Monica Lingegård på bolagets huvudkontor i Stockholm för att ta reda på hur hon ska lyckas fylla varumärket Samhall med nytt innehåll.

Hur mycket av Samhalls verksamhet handlar i dag om tillverkning?

– Det är inte mycket – cirka 8 procent. Resten är tjänster och bemanning. Vi är väldigt stora inom entreprenadverksamhet inom exempelvis städ, tvätt och logistik där vi bemannar olika uppdrag.

Är ni som vilket bemannings­företag som helst?

– Både och. Vi är inte aktören som täcker toppar utan försöker ta större uppdrag under en längre tid. Ofta ansvarar vi för en hel funktion där det är upp till oss att bemanna funktionen. Vi har många uppdrag där vi arbetar helintegrerat med företagens egen personal. Rätt matchat kan en funktionsnedsättning bli en riktig tillgång.

På vilket sätt?

– Där andra människor tycker att det blir tråkigt kan våra medarbetare många gånger känna trygghet. Man är väldigt fokuserad vilket gör att det blir väldigt lite fel. Funktionsnedsättningar innebär ofta en särbegåvning som gör att saker görs med större precision.

Har företagen tagit till sig det?

– Det pågår en debatt om sär­talanger och att det kan var en styrka. Sedan kräver våra medarbetare lite mer stöd, många saknar utbildning eller arbetslivserfarenhet. Efter att man har jobbat på Samhall en period så ser vi att man är oerhört lojal, plikttrogen och väldigt engagerad. Ibland försöker vi till och med att provocera våra medarbetare genom att säga: är inte det här ett tråkigt jobb. Och svaret blir: nej. Det som är betydelsefullt är att komma in i ett socialt sammanhang och att ha kollegor.

Har ni en konkurrensfördel genom lägre löner när ni tävlar om uppdrag?

– Det finns en rad fördomar på dessa områden. En sådan är att våra medarbetare skulle ha sämre betalt än andra, vilket är direkt felaktig.

Möter ni ibland sura miner bland konkurrenterna?

– Absolut, men det bygger inte på fakta. Som konkurrent kan man ha synpunkter på att vi får mycket pengar från staten för vårt särskilda uppdrag och kalla det för en subvention. Det goda i sammanhanget är att alla kan anställa medarbetare med funktionsnedsättning och få löne­bidrag. Men det händer inte.

Hur skulle du beskriva arbetsmarknaden för människor med funktionsnedsättning?

– Läget är utsatt och svårt. Det finns flera skäl till det. Naturliga instegsjobb som enklare arbeten som förr i tiden kunde vara ett bra sätt att komma ut på arbetsmarknaden har blivit färre. Kraven ökar samtidigt. Sedan är det också så att andelen människor med diagnos ökar. Det ser vi tydligt. Vi vet hur hård konkurrensen är och det kan räcka för att inte bli aktuell för en tjänst.

Hur öppna är arbetsgivarna för de med funktionsnedsättning?
– Det går inte att ge ett svar på det. Det beror otroligt mycket på vilket företag du pratar om. Det finns stora svenska företag som gör tydliga, fokuserade satsningar på att driva ett långsiktigt hållbart företagande.

…och sådana som inte är lika aktiva?

– Det finns de som inte gör någonting. Det kan vara samma företag som inte har någon kvinnlig representant i styrelsen och ledningen.

Du har beskrivit den offentliga sektorn som dålig förebild i sammanhanget?

– Stat och kommun rekryterar väldigt få människor med funktionsnedsättning. I det perspektivet är de inte en bra förebild.

Vad tror du det beror på?

– Jag förstår att de offentliga upphandlingsreglerna är en utmaning. Men det finns möjligheter för kommuner att sätta upp sociala hänsyn vid upphandlingar. Teoretiskt skulle kommunen kunna ställa krav på en byggentreprenör och säga: om ni ska få bygga den här skolan så vill vi att ni tar in 20 ungdomar med funktionsnedsättning som anställda i det här bygget. I England är det en självklarhet.

Möter ni fördomar mot er verksamhet?

– Det finns mycket fördomar om vad vi kan. Till exempel om vi verkligen klarar att leverera kvalificerade arbetsuppgifter. Det finns också fördomar mot våra medarbetare.

På vilket sätt?

– Gruppen är betydligt bredare än vad många tror. Alla har inte samma funktionsnedsättningar.

Men många är lågutbildade?

– Det är mer blandat än vad folk tror. Men vårt uppdrag är att hjälpa de som står längst bort från arbetsmarknaden och det är gruppen funktionsnedsatta. Om man dessutom inte har någon utbildning och är född i ett annat land är sannolikheten hög för att du står utanför. Vi har en överrepresentation av lågutbildade och utrikesfödda.

Vad menas med Samhall­metoden?

– Vad vi gör är att bryta ned en arbetsuppgift i mindre beståndsdelar. Ta matdistribution som exempel. Här kan vi ha en medarbetare som kan köra bil men som inte klarar att möta nya människor. Då säger vi att det kanske inte behöver vara samma person som gör allt. Vi kan ha en som kör bilen och en annan som bär upp maten. Vi bygger arbetslag där alla får vara med.

Vilka krav ställer modellen på ledarna?

– Det är inte ett självspelande piano här. Våra medarbetare behöver mycket coachning. Det finns skäl till att de kommit utanför. Det kräver mycket ledarskap – tydlighet i kombination med förståelse och engagemang. Att vara alltför affärsdriven som chef blir inte bra. Att vara alltför vårdande blir inte heller bra. Det gäller att hitta den rätta balansen.

Vad fick dig att nappa på vd-jobbet hos Samhall för tre år sedan?

– När headhuntern ringde och frågade om jag var villig att diskutera vd-jobbet så var det två delar som man ville lyfta fram från styrelsen: Den nya chefen skulle vara en stark ledare som genomför en förändringsresa i värdegrunden och kulturen, men också någon som stärker fokus på affärssidan. Ja tänkte: det vill jag göra.

Hur har du som ledare och människa förändrats genom jobbet på Samhall?

– Självklart har jag utvecklats både som människa och ledare. Vårt uppdrag är komplext vilket gör att man behöver vara lite mer ödmjuk och lite mer omsorgsfull i sina beslut. Jag kan inte fokusera på att maximera vinsten eller affärsnyttan som i ett vanligt företag.

Vad har varit svårast under din Samhall-resa hittills?

– Med risk för att låta kaxig så är inte jag en människa som tycker att saker är svåra. Men det är klart att man kan tycka att saker är utmanande, som att få ut förändringar i hela verksamheten. Vi finns från Ystad till Haparanda.

I Samhalls kundtidning beskrivs du som en pedant som har svårt att acceptera oreda. Speglas det i ditt arbete?

– Ja det gör det. Det ska vara ordning och vi ska ha koll på läget. Det tar sig uttryck i ett visst mått av kontrollbehov. Jag har inte svårt att bli väldigt detaljorienterad när så krävs. Det kan säkert vara besvärande för organisationen, men för mig som ledare är det en styrka. Man behöver kunna organisationen som man leder.

Är du själv ute i verksamheten och kollar städkvalitén?

– Absolut. Jag är ute mycket för att förstå och möta kund. Det goda är att våra kunder ofta är lite mer förstående. Men då säger jag att de måste ställa samma krav på oss som på någon annan. Därför är det viktigt för mig att vara ute på kundsidan: hur ser leveranserna ut. Gör vi det vi ska?

Kan det vara så att många av era anställda ute på fältet hellre skulle vilja slippa gå runt med dekalen Samhall på sina arbetskläder?

– Jag tror att många av våra medarbetare skulle säga: om jag är på Ikea så skulle jag gärna vilja ha Ikea-kläder i stället. Det är bra, för vi behöver skapa en drivkraft att lämna Samhall. Samtidigt finns det ett fantastiskt bra värde i Samhall-varumärket. Det är kopplat till hållbart företagande och en önskan om att ta socialt ansvar.

Hur jobbar du mer med varu­märket?

– Ta en detalj som att alla tjänstebilar har Samhall-dekaler. När jag svänger upp på skolan och hämtar mina barn så står det Samhall på bilen. På något sätt utmanar det fördomarna. Min ambition måste vara att det ska vara lika naturligt att jobba på Samhall som att arbeta på ISS eller på Proffice. Jag är stolt över varumärket. Det är klart att det är viktigt att visa internt.

Det har funnits kritik mot arbetsmiljön på Samhall: Att man måste vara frisk för att jobba hos er.

– Den kritiken kommer vi alltid att få. Samhall är inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för alla. Det vi jobbar väldigt tydligt med är medarbetare i arbete. Bara för att du har en funktionsnedsättning behöver det inte betyda att du har en lägre arbetstakt. Det finns ett inslag i kulturen där medarbetare och kanske fack kan prata mycket om förmåga. Medan vi säger att du är ju här för att jobba. Låt oss fokusera på dina förmågor och inte det som du inte kan. Vi kommer att anpassa arbetsuppgiften och takten utifrån dig – men du kan jobba.

Men det kan vara tufft att som Samhallanställd plötsligt samarbeta med kollegor som inte har funktionsnedsättning?

– Det ingår ju. Du kommer att lära dig det här. Vi ska våga utmana. Allt det här går ut på att pröva nya saker. Träna dig till att fungera i nya miljöer. Målet är att du ska lämna Samhall. Vi är inte en slutstation utan en början på någonting.

Var ser du Samhall om tio år?

– Att man tänker på oss som Sveriges viktigaste serviceleverantör och att vi uppfattas mycket tydligare som personalförsörjare. Att man kommer till oss när man vill ha duktig personal. Sedan kan man leka med tanken att det vore häftigt om Samhall var privat om tio år. Det skulle vara fullt möjligt.