Med en inre kompass

Kapstaden, 1997. Jan Dinkelspiel, som nyss tagit studenten vid Östra Real i Stockholm, står på arbetsgolvet i en bullrig och varm Electrolux-fabrik. Varje timme utför han samma arbetsprocess ett hundratal gånger. Sätter i en skruv, vrider om, putsar, och så nästa.
När familjen Dinkelspiel tre år tidigare var på semester i Sydafrika blev Jan förälskad i landets natur. Han beslöt sig för att åka tillbaka, men det blev tuffare än väntat. Alla kollegor pratade afrikaans och Jan kallades för ”svensken”, den främmande gästarbetaren från norr med klen fysik. När Jan stämplade in varje morgon var det alltid någon av hans kamrater som hade varit på en begravning till följd av den sociala oro som lamslog området ett par år efter apartheid. Skottlossningar och mord kom att bli vardagsmat.
– Det var fruktansvärt nyttigt för mig att leva i den miljön. Jag lärde mig uppskatta hur vi har det i Sverige och skulle betala mycket för att få återuppleva minnena, säger han.
Bromma, 2011. Vi sitter i ett inglasat mötesrum på Nordnets huvudkontor utanför Stockholm. Jan Dinkelspiel är propert och stilrent klädd som det anstår en bankman: ljusblå skjorta, mörkblå kavaj och byxor. Men ingen slips. Strikt slipsförbud är en viktig del av Nordnets konvenans och kultur.
– Vi vill inte vara lika fyrkantiga som gammelbankerna. Det handlar om ”live the brand”. Därför är det naturligt att vi har mer informell klädsel, säger han.
Som son till moderaten och tillika finansmannen Ulf Dinkelspiel är Jan en del av och en fortsättning på Dinkelspielfamiljens penningintensiva släktträd. Och nu tar generationsväxlingen fart. Sedan i januari är Jan Dinkelspiel uppstickaren Nordnets Sverigechef. Han kommer senast ifrån samma chefspost i Finland, där hans uppgift var att integrera banken EQ med den egna verksamheten.
– Jag tycker att det är inspirerande att vara i utsatta positioner. Om det går bra så är det väldigt härligt, men om det går dåligt så blir jag frustrerad, kommenterar han sin yrkesroll.
Din familjs finanskoncern Öhman är huvudägare i Nordnet. Hade släkten Dinkelspiel ett finger med i spelet när du fick chefsposterna?
– Nej, det vill jag så klart inte tro. Jag vill tro att vår vd Carl-Viggo Östlund gav mig Finlandsposten på egna meriter och att jag blev Sverigechef för mina prestationer därborta, säger Jan.
Tror, säger du. Vet du att din familj inte påverkade?
– Jag vet att det är Carl-Viggo Östlund som fattat besluten i samspråk med Nordnets ledningsgrupp. Jag känner mig trygg i det jag har presterat och har ingen anledning att tro något annat än att jag fick jobbet tack vare egna meriter. Men jag förstår att folk spekulerar.
När Jan Dinkelspiel var sju år drog han igång sin första, och kanhända mest anarkistiska affärsverksamhet. En kompis och Jan ville ha pengar till att köpa en ärtpistol. De samlade ihop och sålde förbrukade parkeringsbiljetter, men ganska snart upptäcktes deras skumraskaffär och de blev jagade från platsen.
Redan då hade han dock förstått värdet av arbete och pengar. Vid middagsbordet satt han tyst och tankfull och lyssnade till föräldrarnas och de äldre syskonens samtal om ekonomi.
– Det fick mig att tycka att arbete är roligt. Det är spännande att se kopplingen mellan prestation och resultat och att jag med min lilla insats kan bidra med mycket. Jag lärde av mina föräldrar att ingenting är omöjligt, att det inte finns några begränsningar.
Hur hanterar du familjens karriärkrav?
– Deras krav har alltid varit oväsentliga. Jag ställer mycket högre krav på mig själv. Jag är rädd för att inte göra mitt bästa, säger Jan Dinkelspiel.
Ingenting är omöjligt, säger du. Får du aldrig hybris?
– Haha, nej det tycker jag inte. Folk som känner mig säger att jag är en realist och optimist. Jag ser hellre möjligheter än begränsningar. Att se möjligheter är inte storhetsvansinne. Det handlar bara om att inte acceptera slentrian; så har man alltid gjort, det där går inte, och så vidare. Men sedan är jag självklart införstådd med att det är tufft att uppnå det omöjliga, säger Jan.

Robinson-Jan
För tio år sedan sökte Jan Dinkelspiel till tevesåpan Robinson och blev antagen. Han skruvar på sig när ämnet kommer på tal. Robinson-Jan blev snabbt känd som överklasskillen, vars familj är vän med kungen, och som fick spö i finalen mot sossen Jan Emanuel Johansson.
– Robinson är ett kul minne som innebär att jag blivit ett kändare ansikte. Å andra sidan har folk en bild av vilka slags människor som är med i sådana program. Den bilden har jag fått bära, säger Jan.
Vad är det för slags bild?
– En inte helt fördelaktig.
Efter Robinson-hysterin hoppade Jan på en masterutbildning i ekonomi med inriktning mot fotbollsindustrin vid Liverpools universitet. Tanken var att kombinera de stora intressena ekonomi och idrott. Men tillbaka i Stockholm tog han i stället anställning på mobiloperatören Tre. Efter ett år blev han chef över e-handeln. Det var en hektisk tid. Han somnade och vaknade till siffror.
– Men det var fantastiskt. Det var mitt första riktiga jobb utan tidshorisont. Och det gick mycket bra. Vår avdelning lyckades tiodubbla omsättningen efter något år.
Det dröjde dock inte länge innan Jan började sakna utmaningar och sa upp sig. Efter ett nio månaders mellanspel som lånefinansiär på SEB i London under gryende finanskrisen hamnade han på Nordnet, först som business controller, sedan som landschef. Han hävdar att finansbranschen aldrig har varit en klart utstakad väg för honom, trots att han lusläste aktietidningar på gymnasiet och att familj och vänner jobbar med finans. Men någonstans efter Tre var det ändå som om en sorts inre kompass pekade ut riktningen för honom.
Hur hanterar du fördomar om att du är en överklasskille född med silversked i munnen?
– Jag har alltid velat göra något eget utan hjälp av min far eller farbror. Jag vet att jag har haft förutsättningar som är få förunnade, men jag har inställningen att man ska respektera sina kontakter – inte exploatera dem, säger Jan.
– Alla möts av förutfattade meningar, oavsett vem man är eller var man kommer ifrån. Det finns alltid en schablonbild av hur man förväntas vara eller göra. Men de där bilderna bryts snabbt ner och när det väl kommer till kritan så blir man alltid bedömd efter sin prestation.
Är du Nordnets svar på Avanzas sparguru Claes Hemberg?
– Nej, det tror jag inte. Men som Sverigechef ser jag ju allt som händer på den svenska marknaden som är viktigt för landets sparare. Om jag ser en intressant trend eller något som spararna ska undvika, så är det läge att gå ut och kommentera.
Det är uppenbart att du har en stark ambition och drivkraft. Varför har du aldrig startat eget?
– Jag tror att jag är rädd för att misslyckas. Jag lägger upp för många Men och Om, vilket inte entreprenörer gör. De bara kör på utan att tveka.
Men du sa ju tidigare att allt är möjligt?
– Ja, men på ett större företag är du inte lika utsatt. Nordnet står och faller inte med Jan Dinkelspiel, vilket är en form av trygghet. Många entreprenörer har höga ambitioner men för få resurser. På Nordnet får jag möjlighet att realisera mina entreprenörsidéer.
Är du rädd för att misslyckas med tanke på din släkts framgång?
– Nej, inte släktens krav utan mina egna. Ser jag en potential som jag inte kan uppfylla så blir jag besviken på mig själv. Men om jag blickar tillbaka på min karriär så har det helt enkelt funnits för många andra intressanta alternativ för att jag ska starta eget.
Vad drömmer du om i dag?
– Att vara en bra man och far. Och att Djurgården vinner Champions League.