Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Håkan Sörman Foto: Linus Hallgren

Kvalitetsjägaren

Kritikerstormen mot kommunernas skötsel av skola, vård och omsorg har nått stormstyrka. Mitt i dramatiken står arbetsgivar- och intresseorganisationen SKL:s vd Håkan Sörman, som både ska försvara sina medlemmar – kommunerna och landstingen – men också få dem att bli bättre. Hans recept: mäta, mäta och mäta.

Att SKL:s vd Håkan Sörman är en maktfaktor framgår snabbt om man tittar på vilka han företräder. SKL:s medlemmar – 290 kommuner och 20 landsting sysselsätter över en miljon anställda. Det motsvarar en fjärdedel av den förvärvsarbetande delen av den svenska befolkningen. Lägg till sektorns omsättning på 800 miljarder kronor varav en stor del skatter så förstår man att Håkan Sörman med styrelse ganska lätt får en tid hos Anders Borg. 
För där någonstans börjar jobbet för SKL:s vd: som lobbyist med uppdrag att försvara kommunernas självstyre. För det är liksom hela tiden hotat med SKL:s ögon. Ena dagen kan det vara en partipolitiker som vill förstatliga den kommunala skolan. En annan dag kan det vara en statlig myndighet som vill reglera arbetstiden för hela landets kommunala hemtjänstpersonal. Utan hänsyn till lokala omständigheter, enligt Håkan Sörman.
Men jobbet som lobbyist handlar inte bara om att pressa tillbaka staten från att hela tiden kräva mer av kommunerna utan att ge mer pengar. Mycket tid går också till den offentliga debatten. Och den har varit allt annat än snäll på senare tid. Usla skolresultat, ifrågasatt patientsäkerhet… Kritiken mot hur Håkan Sörmans medlemmar sköter sina jobb har stundtals nått stormstyrka. SKL-chefens  uppgift blir i sådana lägen att förklara och försöka lyfta fram det som är bra.
Det här med att prata passar honom bra. Redan tidigt upptäckte han att han inte bara ville arbeta med siffror och det som kunde ha blivit en karriär på Handelsbanken kom snabbt av sig. 
– Jag skulle sitta på ett rum och vara sifferekonom. Jag ville vara mer pratekonom och ha med folk att göra, säger Håkan Sörman.
Att tolka det som att han inte bryr sig om siffror vore dock fel. Tvärtom tycker han att ekonomer inom det offentliga alltför ofta reducerar sin roll till att hålla koll så att pengarna räcker till. I Håkan Sörmans värld är det för lite, ekonomer måste även mäta vad som levereras för pengarna, menar han. ”Att mäta vad vi får för pengarna” har blivit hans stora käpphäst och syns bland annat i SKL:s så kallade Öppna jämförelser. Ett slags benchmarking där kommuner och landsting rankas efter presterad kvalitet och effektivitet inom hälso- och sjukvården. Sörman är stolt över sin baby som han varit drivande kraft bakom. 
– Det är inte alla medlemsorganisationer som rankar sina medlemmar, säger Håkan Sörman när Civilekonomen möter honom för en intervju på arbetsgivar- och intresseorganisationen SKL:s kontor 11 våningar högt över Stockholm.
Hur mycket kan man ta en arbetsgivarroll i en sektor där de anställda också är kunder och ägare? Måste ni inte vara lite extra snälla vid exempelvis löneförhandlingar?
– Vi kan inte bränna på för att vara hyggliga. Vi har en regel i Sverige att vi följer den konkurrensutsatta industrins lönenorm. Det är vi väldigt starka tillskyndare av. Men visst är våra uppdragsgivare våra medlemmar vars uppdragsgivare är medborgarna. Det är också något som jag har jobbat med under alla åren: kundorientering. Att utgå från den man är till för…
…och att mäta vad man får för pengarna genom så kallade Öppna jämförelser av kommunernas kvalitet och effektivitet?
– När jag kom till SKL kunde vi kvadratmeterkostnaden på varenda idrottsplats, men vi hade ingen aning om äldreomsorgens kvalitet som omsätter 80 miljarder kronor. Det var inte klokt. Som ekonomer har vi ett jätteansvar att ta reda på vad vi faktiskt får för pengarna.
Hur blev reaktionerna bland era medlemmar när ni började jämföra dem med varandra?
– När vi för första gången publicerade jämförelser inom hälso- och sjukvården sa vi att antingen får vi svenska mästerskapet i bortförklaringar eller så får vi någonting annat. Det var 2006 och vi fick något annat. Nu vill kommunerna och landstingen ha mer av jämförelser. Det är ett redskap för dem att bli mer effektiva. Det roliga är att jag lärde mig metoden när jag jobbade på Handelsbanken med branschanalyser. Där jämförde man hela tiden företag med varand-ra. Så det kunde jag ta med mig från näringslivet.
Att överföra näringslivets tänk  till en sektor där mänskliga aspekter väger tungt kritiseras av många. 
– Om vi inte ägnar oss åt att mäta kvalitet och göra det som många kan uppfatta som lite fyrkantigt, då släpper vi loss kamrererna. För då blir det bara pengarna som styr. Att räkna pengar och bara prata kvalitet funkar inte. Man blir lättviktig då. Det var en facklig företrädare som sa till mig: Du är en riktig räknenisse. Då sa jag att det tyckte jag var beröm. För det man mäter det blir också gjort. Vår resultaträkning slutar inte med årets resultat längst ned utan slutar med kvalitet. Vad fick vi för pengarna. 
Men plats- och personalbrist är väl ett faktum inom era områden?
– Inom vården finns det en diskussion om att vi har för få vårdplatser. Men det man ofta glömmer bort är att vården fungerar på ett annat sätt i dag än förr. Jag har en bekant som just har gått igenom en starroperation. Han var inne 1,5 timme. Förr lades du in en vecka. Orsak är att man i dag har helt nya tekniker. Men kvaliteten är minst lika bra. Jag tror att vi har gått från 7 000 till 100 000 operationer med ungefär samma resursinsats. Överbeläggning kan vara ett problem, men inte generellt. När det gäller skolan har vi i ett historiskt perspektiv – 50 år tillbaka – nästan aldrig haft så många lärare per elev som i dag. Då borde allt gå bra, tycks en del tro. Men så enkelt är det förstås inte.
Skola och vård får hård kritik i debatten. Hur mycket av kritiken är berättigad?
– Jag tycker att vi har lyckats få en hyfsad debatt när det gäller hälso- och sjukvård. Förut ansågs nästan allting vara fel. När det gäller akuta sjukdomar som hjärtinfarkt eller cancersjukdom får du väldigt bra och snabb vård i Sverige, men har du planerade icke-akuta tillstånd som att du behöver byta ett knä då har du enormt långa väntetider. Då måste vi koncentrera oss på det.
Men hur mycket tycker du är berättigad kritik?
– Jag är bekymrad över skolan. Det säger vi också. Vi har startat ett matteprojekt där 100 kommuner är med.
Det finns de som vill förstatliga skolan.
– Varför skulle staten vara bättre på skolan. Jag brukar ironisk säga att det är klart att man vill förstatliga när man ser hur otroligt lyckosamma Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Polisen är. Där funkar allt perfekt eftersom det är statligt. Det gör ju inte det. I våra nöjd-kund-mätningar hos medborgarna ligger skolan och äldreomsorgen mycket högre än vad de statliga myndigheterna gör.
Hur mycket av problemen inom skola, vård och omsorg beror på dålig management inom kommunerna?
– Inom äldreomsorgen kan vi se att vissa kommuner är bättre än andra trots lika förutsättningar.  Där visar det sig att alla framgångsfaktorer som vi får fram handlar om ledarskap. Vi jobbar med människor för människor. Jag tror att vi behöver vi satsa ännu mer på ledarskapet.
Samtidigt finns det en återkommande kritik mot ekonomernas inflytande inom vården. Har professionen nått en gräns för sitt inflytande?
– Jag tror att det blir mer och mer. Det handlar om hushållning av resurser. Om ekonomer struntar i hur det går, då har man gjort sin egen kår en otjänst. I budgetsammanhang är det ett spel där alla politiker vill satsa och då brukar jag säga att man måste vara så stark i rollen som ekonomichef att man också kan säga ja. Säger man nej till allting blir man ett rundningsmärke. Då har man förbrukat sin kapacitet.
En stor utmaning för kommunerna är väl också stundande gigantiska investeringar?
– Det är rätt. 70 miljarder är investeringsramen de närmaste åren för kommunsektorn. Vad som händer nu är att skolor som byggdes på 60-talet måste renoveras. Sjukhusen funkar inte i dagens vård utan måste även de byggas om.
Men hur hantera 70 miljarder i investeringsbehov?
– Det krävs skickliga ekonomer. Vissa investeringar ger möjlighet till att få bättre skatteintäkter. Inte minst inom infrastruktur. Men det är en tuff period innan du får intäkterna.
Mycket av SKL:s opinionsarbete handlar om att pressa tillbaka statens krav på kommunerna…
– Att bara hålla koll på det är en stor fråga för SKL. Vi brukar säga: riksdagen får gärna fatta beslut om nya uppgifter och krav, men då måste den skicka med nya pengar.
Och det påpekar du för Anders Borg när du träffar honom?
– Absolut, ibland har vi gemensamma intressen. Ibland är de statliga tillsynsmyndigheterna ute och grejar på ett sätt som exempelvis Socialstyrelsen gör med stelbenta bemanningsregler för de gamla, som ska vara bra men som i praktiken inte funkar.
Vilket blir den stora utmaningen framöver?
– Det handlar om att fortsätta att försvara det kommunala självstyret. För 10 år sedan hade vi en debatt om att förstatliga sjukvården. Det hör man knappt i dag. Jag inbillar mig att SKL genom sina utvärderingar och jämförelser bidragit till det.
Vill du gå ännu lägre med dina jämförelser av era medlemmar?
– Ja,  jag vill analysera varför vissa kommuner är bättre än andra genom att använda vanliga företagsekonomiska bedömningar, men där kvaliteten inkluderas.

Fakta

Håkan Sörman
Civilekonom från HHS.
Familj: Hustru och två barn.
Karriär: Organisationskonsult, kundtjänstchef, bankdirektör,
direktörsbefattningar däribland stadsdirekör i Södertälje
kommun, kommunchef Täby. Sedan 2004 vd för SKL
och chef över 440 anställda.

Fakta

Om SKL
Sveriges Kommuner och Landting (SKL) är en arbetsgivar- och intresseorganisation för landets kommuner, landsting och regioner. SKL styrs i grunden av politiker som sitter i kongress och styrelse.

Mer på civilekonomen.se