Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Magdalena Andersson Foto: Linus Hallgren (bilden är beskuren)

”Jag tycker om att prestera!”

Med Magdalena Andersson som ekonomisk-politisk talesperson har Socialdemokraterna åter fått en tung röst i den ekonomiska debatten. Men räcker det för att vinna röster vid nästa val? Möt civilekonomen som vill ta över skrivbordet efter Anders Borg och som alltid vill ha den bästa parkeringsplatsen.

Åtta år har gått sedan Civilekonomen mötte Magdalena Andersson. Då var hon statssekreterare på Finansdepartement i regeringen Persson. Och som om journalisten då hade en föraning om vad som komma skall avslutades artikeln med en vandring på finansen förbi fotografier av tidigare finansministrar och med orden: ”Om ett porträtt av Magdalena Andersson kommer att ta plats på den väggen får framtiden avgöra. Liksom vilken status ekonomerna den dagen kommer att ha i politiken.”

Hur det gått med ekonomernas status sedan dess kan diskuteras. Men att Magdalena Andersson kommit närmare ett porträtt på Finansdepartementet är numera ett faktum. Sedan hon klev in i rollen som ekonomisk-politisk talesperson och tillika S finansministerkandidat våren 2012 har partiet snabbt tagit sig ur defensiven i den ekonomiska debatten. I de talrika intervjuer hon gett sedan dess syns en talesperson som nästan metodiskt försöker avgränsa S från M. Om nödvändigt även med hårda ord. Anders Borg har plötsligt fått konkurrens av en motståndare som inte bara har tunga meriter – senast var hon överdirektör på Skatteverket. Han möter också en motspelare som raskt lyckats byta rollen som tjänsteman till politiker, som stenhårt säljer in sitt budskap. Nu återstår den svåraste delen för Magdalena Andersson –  att vinna väljarna fram till valet 2014. 

I din nya roll har du gått från intervju till intervju i pressen. Har det varit en total omställning i ditt liv? 

– Nej, men jag uppskattar att jag är i medelåldern och att jag är ganska formad som person och trygg i den jag är. Annars kanske det är lättare att dras med och ändra bilden av sig själv därför att det är så mycket uppmärksamhet. 

Civilekonomen mötte dig redan 2005 då du var statssekreterare hos Pär Nuder. Fanns det med i karriärplanerna att hamna där du är nu och kanske en dag bli  Sveriges finansminister? 

– Nej, inte alls faktiskt. Utan jag har trivts väldigt bra som politisk tjänsteman och som medarbetare till företrädare. Men nu är det roligt att ha mer inflytande i politiken. 

Hur gick det till när du fick jobbet? Blev du uppringd? 

– Jag kommer inte berätta exakt hur det gick till. Jag fick ett telefonsamtal och sedan träffade jag Stefan Löfven och så fick jag frågan. 

Exemplet Håkan Julholt visar hur högt offentlighetens pris kan bli för en politiker i dag. Hur mycket fanns det bland dina tankar innan du tackade ja. 

– Absolut – det finns ett pris för offentligheten och det är en utsatt position att vara politiker. Det var jag väl medveten om efter att ha jobbat bakom många framträdande politiker. Samtidigt behöver en demokrati politiker. Både i den här typen av uppdrag, men också att sitta i skolnämnden hemma i Nacka där jag bor eller att sitta i kommunfullmäktige eller ordna möten. 

Varför tar man ett sådant här jobb? Är det viljan att förändra? 

– Jag har alltid varit politiskt aktivt sedan jag var sexton år. Då gick jag med i Socialdemokraterna för att förändra världen. Det vill jag fortfarande. 

EU och global ekonomi sätter gränser – hur mycket kan enstaka länders politiker förändra? 

– Det finns absolut stora möjligheter för den nationella politiken med stora val framöver: Om man vill fortsätta att genomföra jobbskatteavdrag fem, sex, sju och åtta och sänka skatten med 100 miljarder till eller om man som vi socialdemokrater vill sätta ett stopp för ungdomsarbetslösheten. Att ingen ungdom ska kunna vara arbetslös mer än sex månader. Minska klasstorlekarna så att fler barn ska kunna nå målen. Regeringen skär ned högskoleplatserna med 20 000. Vill man ha färre eller som vi ha fler ungdomar som ska ha möjlighet att kunna gå på högskolan. 

Men på vilket sätt kommer människor att få det bättre med Stefan Löfven som statsminister och dig som finansminister? 

– Det handlar mycket om vilken väg Sverige ska välja framöver. Vi har en regering som är väldigt fokuserad på att driva fram en låglönesektor och att sänka kunskapsnivån i Sverige genom att man vill dra ned på antalet högskoleplatser och införa ett-års gymnasium. Här är vi tydliga med att säga att vi i lever i en globaliserad värld och då är det med ökat kunskapsinnehåll som Sverige ska konkurrera. Sedan har vi ett program för att anta klimatutmaningen, som jag tycker att regeringen helt blundat för. Där finns också väldigt många affärsmöjligheter för svenska företag. 

Vad skulle du konkret göra annorlunda än Anders Borg? 

– Rent konkret här och nu i den konjunktur som vi har i Sverige med en stigande arbetslöshet så har vi föreslagit 73 000 fler jobb och utbildningsplatser i vår budget. Jag tycker att det är helt fel att dra ned på högskolan i det här läget. Jag tycker inte att ungdomar ska gå hemma och vara arbetslösa. Alla ungdomar som är arbetslösa och som inte har gymnasieexamen ska sättas på skolbänken för att ta en gymnasieexamen. Sedan tycker vi att när vi ser en nedåtgående konjunktur så är det rimligt med direkta efterfrågestimulanser här och nu. Vi föreslår höjda barnbidrag och sänkt skatt för pensionärer för att upprätthålla den inhemska efterfrågan. 

Snittlönen för civilekonomer är 40 000 kr. Många har villor och bostadsrätter. Hur kommer den här gruppen akademiker påverkas om ni får makten? Blir det mindre i plånboken? 

– Nej, just nu skulle det bli mer i plånboken om man har barn i och med att vi föreslår höjda barnbidrag. Men vi har inga förslag att höja eller återinföra någon fastighetsskatt.  Vi har inga konkreta förslag på förmögenhetsskatt. Vi har förslag på att trappa av jobbskatteavdraget, men det gör vi först från 60 000 kronor. Vi har inga skattepaket som slår mot en genomsnittlig civilekonom. 

Även om ni nu lovar att inte höja eller återinföra fastighetsskatten kan ni efter valet skylla på nödvändiga kompromisser med samarbetspartier eller att läget var värre än väntat. 

– Vi är i ett sådant läge i mandatperioden där vi jobbar med att utveckla den politik som vi står för. Så är det med vårt parti och så är det med andra oppositionspartier. Det är likadant på regeringssidan. 

Ser du som skattexpert ett behov av en skattereform? Det talas om lapptäcke. 

– Så har det varit. Efter skattereformen 1990/91 så har det skett många avsteg från idéerna och principerna som var. Inte minst nu. Vi socialdemokrater har föreslagit en reform många gånger men det finns inget intresse från de borgerliga partierna. Ska man göra en skattereform så krävs det en bred parlamentarisk majoritet för att det ska vara stabilt. Skatter påverkar förutsättningarna för enskilda familjers hushållsekonomi. Det kan man inte bolla runt hur som helst utan det måste man göra ansvarsfullt och försiktigt. 

Lars Calmfors är särskilt kritisk mot slopandet av fastighetsskatten. 

– Nationalekonomer älskar fastighetsskatten. 

Och vad tycker du som också är nationalekonom? 

– Min ingång är: vad har vi skatter till? Vi har skatter för att finansiera välfärden. Jag kan bara konstatera att svenska folket inte gillar fastighetsskatt och då får vi finansiera välfärden på ett annat sätt. Jag tycker inte att det är en stor fråga. Men jag har verkligen hört: Svenska folket gillar inte fastighetsskatten. Då gör vi något annat. Det är inte bra för skattesystemets legitimitet att ha en skatt som folk verkligen inte tycker om. Det väger mycket tyngre än några principer om skattesystemets uppbyggnad

Du sa redan 2005 i en intervju med Civilekonomen att det inte är orimligt att det behövs ett högre skattetryck med tanke på demografin. Gäller det ännu i dag?

– Vill man ha en bra välfärd får man vara beredd att finansiera den. Men det finns många sätt att finansiera. Vi har stor potential i kvinnors arbetskraftsutbud. Om man fick upp kvinnors sysselsättningsgrad och hur många timmar kvinnor jobbar så är det en möjlighet till finansiering. Därutöver finns det 

400 000 personer som är arbetslösa. Men om det behövs för att ha hög kvalitet så får man förstås höja skattetrycket. Nu har ju skattetrycket sjunkit rejält de senaste åren… 

Bör värnskatten avskaffas?

– Nej, vi har inga sådana planer. 

Enligt OECD hamnar Sverige i botten när det gäller löneavkastning på utbildning jämfört med de som har lägre utbildning. Är det ett problem?

– Vi ser inte att det är ett lågt söktryck till universiteten. Ungdomar verkar vara intresserade av att utbilda sig. 

Finns det något som man akut behöver ändra på skatteområdet? 

– Det är att ta bort de dyra och ineffektiva skatteundantagen som nedsatta arbetsgivaravgifter för unga som riktas till alla företag, i stället för att gå till de unga arbetslösa som behöver det.

Åter till Civilekonomens intervju 2005. Då sa du att ekonomi inte är någon absolut vetenskap. Efter finans- och skuldkris har nationalekonomer fått kraftig kritik. Hur har ditt eget synsätt förändrats som ekonom?  

– Det man kan fundera över är att nationalekonomisk teori inte tar tillräckligt hänsyn till den finansiella sektorns betydelse och de risker som finns i det finansiella systemet. Sedan är det ändå politiker som fattat beslut om regleringar och om avregleringar av det finansiella systemet. Ansvaret hamnar alltid hos politikerna. 

Vilken är lärdomen av finanskrisen?

– Det är uppenbart att man har haft för lite reglering av finansmarknaderna och att det behövs mer regleringar. Och där är en process på gång både i USA och Europa med de nya kapitaltäckningskraven på bankerna som Basel 3 till exempel. 

Skiljer ni er där från moderaterna? 

– Jag uppfattar det inte som en väldigt stor konfliktfråga. Det är konsensus i världen att man behöver reglera mer än vad man har gjort tidigare. 

Ändå är du stundom väldigt kritiskt mot regeringens agerande inom EU? 

– I sak är vi överens. Däremot tycker jag att regeringen har reagerat väldigt nyckfullt i Europafrågorna på ett sätt som inte gagnat svenska intressen. Som exempel: EU:s ledning, ECB, IMF sitter tillsammans och kämpar med näbbar och klor för att Grekland ska kunna vara kvar i euron därför att de vill det. Då går Anders Borg ut och säger att Grekland borde lämna euron. Det är klart att när han säger så ökar det spekulationerna mot Grekland och försvårar det arbete som de andra sitter med. Det är kontraproduktivt och har naturligtvis skadat svenska intressen och det är klart att en och en finansminister tänker på det när det sitter runt bordet på Ecofin.

Vilka är de stora utmaningarna för svensk ekonomi? 

– Jobben är regeringens stora misslyckande. Inte minst det faktum att långtidsarbetslösheten ökat så kraftigt. Det är ett stort strukturellt problem på svensk arbetsmarknad att 70 000 har varit arbetslösa i mer än två år. Den här höga arbetslösheten har vi samtidigt som många företag har väldigt svårt att hitta rätt kompetens. Det råder arbetskraftsbrist inte bara på it-ingenjörer utan även på maskin-operatörer, bagare och konditorer. Så även jobb med kortare utbildning råder det brist på. Jag har kallat det för rekryteringsgapet. Det är ett tecken på att svensk arbetsmarknad inte fungerar som den borde göra, vilket är naturligt när man har dragit ned på arbetsmarknadsutbildningen. 

Du är ofta väldigt offensiv och kraftfull i din kritik mot regeringen. Ser du som ditt uppdrag  att tydligt markera att det finns skillnader mellan S och M? 

– För väljarna är det viktigt att man kan visa på skillnaderna i politiken, så att man vet vad det finns för olika alternativ. På så sätt är det viktigt att visa vad man själv vill, men också kunna ställa det i kontrast till vad andra vill. 

Är du en vinnartyp?

– Jag är gammal elitidrottare i simning. Jag gillar att vinna allt.  

Varför slutade du med simning?

– Jag tröttnade. Jag simmade tre gånger i veckan före skolan. Alla kvällar och helger. Jag tränade upp till nio gånger i veckan. 

Apropå vinnarmomenten så valde du att läsa på Handels för att där var svårast att komma in?

– Jag tycker om att prestera – både i det stora och lilla. Från att lägga bra förslag till att hitta den bästa parkeringsplatsen. 

Att en dag bli finansminister. Är det något du tänker på? 

– Nej, jag är väldigt fokuserat på att vinna valet. Sedan är det klart att man vill ha bra förslag som man vill genomföra efter ett val. Valvinsten ligger i fokus. 

 

Fakta

Magdalena Andersson, 45 

Yrke: Ekonom-politisk talesperson för Socialdemokraterna. 

Familj: Gift och två barn. 

Utbildning: Civilekonom, Handels i Stockholm och ej avslutad forskar-utbildning inriktning nationalekonomi, Handelshögskolan. Har läst på bl.a. Harvard. 

Karriär:
Överdirektör, Skatteverket fram till februari 2012. Tidigare inrikespolitisk rådgivare till partiordföranden, Socialdemokratiska riksdagsgruppen, Statssekreterare, Finansdepartementet, Planeringschef, Statsrådsberedningen, Politiskt sakkunnig, Statsrådsberedningen, lärare (deltid).

Mer på civilekonomen.se