”Jag övervann skräcken”

Entrén till Ledarstudion har en egen ”wall of fame” med namn och bilder på chefer på olika nivåer från en mängd välkända företag som har utvecklat sitt ledarskap där. Röstkvalitetsproblem, stress och oförmåga att vara närvarande är vanliga bekymmer. Uppemot 70 procent söker för scenskräck eller talängslan.

Att ledarskapsutveckling går genom övning blir uppenbart så snart grundare och vd Lena Ahlström möter upp. Vi överger det ljusa samtalsrummet och äntrar med raska steg studio nummer 3 (av 5). Lågmält men självsäkert undrar hon om jag vill kliva upp på scenen, som omgärdas av ett mörkgrönt draperi. Härnäst sätter hon på strålkastarljuset och bländande ljus flödar mot ansiktet. Lektionen i ledarskapsutveckling blir fysiskt tydlig.

– Du kanske inte ser mig, men du måste nå mig för att jag ska se och höra dig som ledare. Ledarens stora uppgift är att stå på scen, vara synlig och visa vägen utan att stå i vägen. Ledaren blir alltid betraktad och bedömd och måste därför skapa en medveten och effektiv kommunikation.

Det säger sig självt att vägen till fulländning går genom såväl gruppövningar som svett, skratt och tårar. Det blir känslosamt när man får syn på tillkortakommanden och kan utvecklas.

– Man tar små steg under längre tid och plötsligt faller bitarna på plats. Man får större självförtroende och lyckas beröra och inspirera sina lyssnare. Sådana ledare är lättare och roligare att följa för att de vågar lämna sig själva och koncentrera sig på sitt budskap.

Kändisar handleder
Lämpligt nog har hälften av Ledarstudions handledare teaterbakgrund; några externa handledare är kända skådespelare som Pernilla August och Jonas Karlsson.

– Men vi håller inte på med teaterkurser för direktörer. Jag utgår från chefernas miljö och väver ihop det med kommunikationsträning. Min bakgrund som civilekonom och min näringslivserfarenhet gör stor nytta.

Detsamma gäller hennes djupt rotade blyghet, medger hon utan omsvep och berättar om sin vindlande väg till talarstolen inför hundratals, ibland tusental åhörare.

– Som barn var jag väldigt blyg. Ett tag vägrade jag att tala om det var över tre personer i rummet.

Som barn kunde hon också bli stressad av att bli avbruten och började prata väldigt fort, berättar hon, åter i samtalsrummet med kaffe och en skål nötter bredvid. Hennes ögonkontakt är fast.

Skräcken gjorde sig påmind
Även under karriären gjorde sig skräcken påmind varje gång hon skulle tala offentligt.

– Jag var fruktansvärt nervös och upplevde både hjärtklappning och blackout. Jag kom inte ihåg vad jag skulle säga, blev svettig på överläppen och ryggen. Mina ben skakade.

Att familjen under hennes uppväxt flyttade om och om igen i takt med faderns jobbyten – mor var hemmafru – var nog inte heller det bästa för självförtroendet.

– Men jag blev världsbäst på att skapa relationer.

Som 17-åring kom en välbehövlig vändpunkt. Hon blev påklädare på Stockholms stadsteater. Ett extrajobb som inte bara förstärkte kassan, utan även självförtroendet.

– Det var ett stort ansvar och krävde stor empati. Jag var det osynliga stödet bakom scenen, den som avläste skådespelarnas akuta behov och hjälpte med blixtsnabba klädbyten, en kopp te, uppmuntrande leenden eller avkopplande axelmassage. Ansvaret gav självförtroende.

För att lyckas vinnlade hon sig om att observera skådespelarnas sinnesstämning, en erfarenhet som hon hade nytta av som chef senare. Hon märkte att de flesta skådespelarna var blyga och väldigt nervösa.

– Jag kommer ihåg hur Allan Edwall stod vid en gardin i sin loge och kände på mönstret. Med en fysisk rörelse kunde han byta fokus och bryta nervositeten.
Detta skådespelartrick i egen tappning använder hon än i dag för att skingra paniken och tygla nervositeten före publika framträdanden.

– Jag brukar greppa händerna eller, ännu bättre om man står på scen och inte vill visa rädslan, böja på tårna.

Jogga på toan
Ett annat beprövat sätt att hejda talängslan är att stänga in sig på toa och jogga på plats. Med pulsen bryts den onda cirkeln.

En annan avgörande vändpunkt i Lena Ahlströms personliga utveckling inträffade under studietiden till civilekonom vid Stockholms universitet. Självförtroendet fick en avsevärd skjuts då hon efter långt övervägande tackade ja till förfrågan om att bli ordförande för studentföreningen Ekonomerna.

– Jag övervann skräcken och ledde gänget. Det var ett fantastiskt år som betydde oerhört mycket. Jag kände att jag hade något att ge och var stolt över att ha skapat så mycket tillsammans, säger hon märkbart glad.

Efter studierna inriktade hon sig på ”att ge” inom kompetensutveckling. Först 13 år inom SAS, där hon bland annat arbetade med chefsutveckling. Och efter två år som vice vd och personaldirektör på Swedbank (då Föreningssparbanken) startade hon Ledarstudion. Under de gångna 13 åren har företaget växt organiskt och omsätter i dag runt 20 miljoner kronor med 19 anställda (plus 15 kontraktsanställda). Fokus på kvalitet har givit ringar på vattnet, menar Lena Ahlström, som även har fått växa som ledare under tiden.

– Min styrka som ledare är stark empati, jag känner in människor. Jag tycker om att samarbeta och hitta gemensamma mål och strategier. Jag är uthållig och har lätt för att kavla upp ärmarna. Efter alla år på stora företag har jag inte svårt att släppa taget, jag behöver inte göra allting själv.

– Men, tillägger hon, emellanåt kan jag lita för mycket på min intuition och drar alltför långtgående slutsatser. Ibland behöver jag backa lite.
I framtiden blir personlighet och inte minst kommunkationsförmåga allt viktigare, framhåller hon.

– En teoretisk bakrund med grundexamen som civilekonom är bra om man siktar på hög befattning, lyfter den analytiska förmågan. Men kommunikativa färdigheter är a och o. Om man inte kan kommunicera kan man ha hur många examina som helst utan att komma någon vart. Det viktigaste är inte vad man säger, utan hur.