I konkurrensens namn

Varje år får Konkurrensverket in ett 50-tal ärenden som rör företagskoncentrationer och där myndigheten prövar om konkurrensen är i fara. Det handlar om fusioner och samgåenden där företagens omsättning tillsammans i Sverige hamnar över en miljard kronor och minst två av de berörda företagen vardera har en årlig omsättning som överstiger 200 miljoner kronor. 

Ofta börjar det med att ett av företagens ombud hör av sig till verket innan den lagstadgade formella anmälan lämnas in. 

– Ibland har vi ett förhandsmöte där de berättar om sin syn på branschen och där vi tar upp eventuella konkurrensproblem, säger Åsa Käfling, som sedan ett år tillbaka är sakkunnig ekonom på verkets enhet Karteller och förvärv. 

När anmälan väl kommit in har verket 25 dagar på sig att fatta beslut om fallet ska lämnas ”utan åtgärd” eller om det blir en så kallad särskild utredning, som kan leda till att ett samgående stoppas genom domstolsbeslut. 

För Åsa, som ofta agerar projektledare vid granskningen av förvärv, innebär 25-dagars perioden en kamp mot klockan och långa arbetsdagar. När tiden är ute måste hon och hennes team bestående av nationalekonomer och jurister ha kommit fram till beslut.

– Det gäller att rusha på. I första skedet försöker jag lära känna branschen. Jag brukar börja med branschorganisationerna. Sedan utreder jag konkurrensproblem. Ibland kan företag röra sig på 20 marknader, men där bara två är problematiska ur konkurrensperspektiv, säger Åsa. 

Ville hitta en nisch

Sedan hon började på verket har hon hunnit ansvara för granskningar av en handfull anmälda företagsaffärer. Exempel är Bilias köp av Toyotas återförsäljare i Skåne, Viasats köp av produktionsbolaget Nice och Hedins köp av Svenska bil. Ett färskt fall, som Åsa är projektledare för, är Swedbank Franchise AB:s köp av Svensk Fastighetsförmedling som fått stor uppmärksamhet i media och där utgången i skrivande stund är oviss.  

Annars är det fusioner inom bilvärlden som Åsa räknar till sina specialiteter, vilket hänger ihop med hennes tidigare bana som forskare med inriktning på tillväxtmarknader och företagssammanslagningar. Ett intresse som redan började under studentåren.

 – När jag började läsa i Lund 1996 upptäckte att jag att det var väldigt många som läste ekonomi. Jag ville hitta en nisch och valde tillväxtmarknader som område. Sedan började jag läsa kinesiska och pluggade på ekonomihögskolan i Peking. Sedan kom jag att intressera mig för sammanslagningar: varför gör man fusioner när forskning pekar på att de flesta misslyckas? 

Fusioner och samriskföretag blev sedan även ämne för hennes forskning som under 2000-talets första hälft gav henne möjlighet att på plats i Kina studera Volvo Lastvagnars joint venture med kinesiska CNHTC både som forskare och anställd. 2009 disputerade Åsa med en avhandling som på nära håll beskrev varför det svenskt-kinesiska bolaget till slut misslyckades. 

– Det blev en del turbulens kring avhandlingen. Jag blev uppkallad till Volvo:s koncernledning för att förklara mig. Men jag vill understryka att jag flera gånger hade skickat avhandlingsmanus för godkännande, men jag fick aldrig något svar av Volvo, minns Åsa.

Efter forskaråren och en tid som konsult åt bilunderleverantörer bestämde sig Åsa för att byta sida och söka jobb på en myndighet eller departement. Att kunna kombinera familj och jobb var en viktig orsak. 

Sagt och gjort nappade hon till slut på tjänsten hos Konkurrensverket. 

I dag har hon stor nytta av sin bakgrund som forskare. Då som nu handlar det om att göra intervjuer: 

– Som forskare fick jag tjata mig till intervjuer. Ibland fick jag vänta i två veckor. Nu säger jag till en vd på ett bolag: Jag vill träffa dig nästa vecka och då suckar de djupt och svarar: Det fixar jag.

Detektivarbete

Åsa liknar sitt nuvarande jobb vid detektivarbete. Hon försöker ta reda på vad som driver en bransch – framgångsfaktorerna – för att spåra upp eventuella konkurrenshinder vid fusioner. 

– Etableringshinder kan ibland vara det största problemet. Som exempel kan det vara extremt svårt att starta en ny bilåterförsäljarkedja. Tittar du på lyxbilstillverkarna reglerar vissa precis allt: klinkerstorlek i hallen, receptionens utformning. Det blir många miljoner i uppstartskostnader. 

Enligt Åsa händer det ibland att det som från början var en koncentrationsgranskning i stället resulterar i en utredning om missbruk av dominerande ställning eller kartell. 

– Träffar du folk får du in en massa information från olika håll. Jag brukar ställa en sista fråga: Är det något som du vill ska komma till Konkurrensverkets kännedom? Ibland får man höra saker som man inte hade någon aning om och som jag kan tipsa mina kollegor om. Det är så det funkar. 

Avbryter i förtid 

Till skillnad från många andra nordiska länders motsvarigheter har Konkurrensverket inget eget mandat att förbjuda affärer. I stället måste myndigheten väcka talan i domstol för att få igenom ett förbud. Sist ett ärende prövades i domstol var för 14 år sedan. Orsak är enligt Åsa att företagen betraktar det som ett lost case om ärendet går vidare till domstol. Företagen avbryter helt enkelt sina planer i förtid.

Samtidigt är det relativt få av de anmälda affärerna som hamnar i riskzonen för ett förbud: fas 2 som innebär en särskild utredning. 

Ett tecken på att myndigheten har för svaga verktyg? 

Nej, anser Åsa, som menar att verket i stället för förbud kan driva igenom krav på åtaganden, där det köpande företaget kan tvingas göra sig av med delar av sin verksamhet för att få klartecken. 

Ett exempel är Arlas tidigare köp av Milko, där det förstnämnda företaget tvingades avyttra bland annat ett mejeri för att få grönt ljus. I dag förser mejeriet Coops kunder med mjölk. 

–  Jag brukar tänka på det när jag handlar mjölk, säger Åsa, som tycker att verket i dag har vassare verktyg än tidigare.  

– I ett fall när Glaxo SmithKline förvärvade Alvedon av Astra kunde våra ekonomer räkna ut att priset skulle gå upp med 37 procent om vi tillät förvärvet. Av olika anledningar gick affären ändå igenom och priset ökade med 41 procent.  

Och även om de flesta affärer går igenom utan problem varnar hon för att betrakta verkets arbete som en formsak. 

– När jag hör någon säga så drar jag genast åt mig öronen. I de fall det varit riktigt problematiskt har det varit företag som i förväg gått ut och sagt att det bara är en formsak.