Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Bettina Kashefi. Foto: Jann Lipka

Hon håller i 20 procent av vår BNP

Som chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är Bettina Kashefi en av landets mäktigaste ekonomer. Vägen dit har varit lika oplanerad som lustfylld.

Förutom egna debattinlägg i dagspressen är Bettina Kashefi relativt okänd för allmänheten. Förvånande, eftersom hon som chefsekonom på SKL har inflytande långt utöver sina 80 medarbetare. Landets 290 kommuner och 21 landsting som hon arbetar för står för 20 procent av BNP – runt 800 miljarder kronor.
– Det är mycket pengar. Det innebär att vår sektor inte bara är beroende av landets ekonomi, vi påverkar även ekonomin och budgetutrymmet. Ju effektivare vi är, desto mer resurser frigörs till medborgarna och välfärden, säger hon.

Inramningen – SKL:s lunchmatsal högst upp på den inglasade tolfte våningen. Hon har pigga ögon och ett avslappnat kroppsspråk. Detta toppjobb är ingenting som hon har planerat, hävdar hon och drar sig till minnes ett utvecklingssamtal i början av arbetslivet.
”Vad har du för ambitioner?” undrade chefen på Finansdepartementet.
Svar: ”Den enda ambitionen jag har är att ha det kul!”

Runt 25 år senare är hon ett levande bevis på att den lustfyllda linjen håller.
– Jag har aldrig ägnat mig åt karriärplanering, utan tar mitt ansvar och ser till att alltid trivas på jobbet. Jag går till jobbet med ett leende varje dag och tycker att jag har ett av de viktigaste och mest spännande jobben som finns. Jag kan gå i gång på ett stapeldiagram och bli alldeles i extas när jag hittar ett nytt samband.
Dessa 25 år av yrkeserfarenhet kan summeras i ett konkret karriärtips:
– Se till att leverera så bra som möjligt där du är. Är du tillräckligt duktig kommer någon att se till att du kommer vidare i karriären.
Förutom en lustbejakande devis märks självtillit i hennes orädda och raka sätt att uttrycka sig. Grunden till självtilliten finns i uppväxten i Hudiksvall med en mamma och en yngre bror. Och lika mycket i Iran, där hon tillbringade somrarna (fram till revolutionen 1979) för att umgås med sin pappa och släkten.

Kulturskillnader är inte en barriär
Efternamnet Kashefi betyder ”upptäcka” på persiska och hon hade mycket att upptäcka i Iran. Inte minst fick hon tillgång till ännu en kulturell värld.
– Att möta olika kulturer ställer krav på att man litar på det man ser och känner. Det har lärt mig att lita på mig själv. Olikt en svenne uppvuxen på Söder ser jag inte kultur som en barriär. Där kommer vi nog till kärnan, förklaringen till att hon trivs så bra på jobbet, och med sig själv.
– Jag spelar inte en roll, utan är alltid mig själv. Jag är glad, väldigt nyfiken, prestigelös och en bra lyssnare. Men jag är också bra på att prata och säger ofta det jag tycker.
Samhällsengagemanget spirade i takt med studierna i nationalekonomi vid Uppsala universitet, vilket så småningom ledde till jobbet på Finansdepartementet, där hon efter några år blev chef på den ekonomiska avdelningens fördelningsanalysenhet.
– Jag var inte riktigt trygg i chefsjobbet, som var mitt första. Jag önskar att jag hade haft en mentor att diskutera mina funderingar med.

Efter fem år lämnade hon chefsjobbet och blev huvudsekreterare på Delegationen för åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. Kunskap som gör nytta även i dag i strävan att bekämpa bedrägerier.
– Det var bland det bästa jag har gjort! Man måste inte vara chef under hela sin karriär. Det var härligt att grotta ner sig och räkna och skriva igen.
Men säg den glädje som varar för evigt. Redan efter ett års ”grottande” ringde telefonen och hon blev erbjuden att bli statssekreterare hos Cristina Husmark Pehrsson på Socialdepartementet med ansvar för sjukförsäkringar och pensioner.
– Att vara statssekreterare är bland det häftigaste man kan vara! Tillsammans med mina 150 medarbetare var jag med och reformerade sjukförsäkringen.
Efter fyra år fortsatte hon som statssekreterare hos Hillevi Engström på Arbetsmarknadsdepartementet. Även dessa tre år var intensiva.
– Du är väldigt lycklig den dagen du får jobbet – och lika lycklig den dagen du slutar. Det är tungt att jobba sju dagar i veckan.

Med sig i bagaget efter åren i den politiska hetluften har hon unika kunskaper om hur diskussionerna går till i maktens korridorer. Men också en viss politisk stämpel (M).
– Det kan vara svårt att tvätta bort en politisk stämpel. Men jag var en väldigt ovanlig statssekreterare. Jag hade inga politiska meriter, utan valdes ut för mina meriter inom arbetsmarknad och socialförsäkring.
Två år efter sin politiska period besitter hon en annan sorts makt. Ett av hennes mäktigaste verktyg är skatteunderlagsberäkningarna som hon tillhandahåller kommunerna – prognosen över kommunernas huvudsakliga inkomstkälla.
– Jag har väldigt stort inflytande – utan oss står kommunerna sig slätt. Jag har också en viktig roll i att föra en dialog med regeringen så att den inte stiftar lagar och förordningar som förstör för våra medlemmar. Den här regeringen har likt tidigare regeringar saboterat för vår sektor, speciellt genom riktade statsbidrag.
Hon exemplifierar ”sabotaget” med det öronmärkta bidraget för lärartäthet. Kommuner som arbetar effektivt med frågorna bestraffas med uteblivet bidrag.
– Det är ett omvänt incitament, säger hon med kännbar glöd som verkar ha nått ända till Rosenbad.
För 2017 avser regeringen nämligen att dela ut 10 miljarder kronor i extra statsbidrag till kommuner och landsting. Ett uttalande av statsministern tyder på att pengarna inte blir öronmärkta. 

Nu krävs nytänk
En annan hjärtefråga är att förhindra att det demografiska trycket tillsammans med bland annat kostnader för migration urholkar välfärden.
– Det är inte bara en utmaning, utan ett rejält problem. Om inget händer måste kommunalskatten höjas kraftigt. Alternativt får statsbidraget till kommunerna höjas rejält. Men en skattehöjning räcker inte. Vi har en stor brist inom flera yrken, främst socionomer och lärare. Även civilekonom är ett bristyrke. I vissa delar av landet saknas bland annat controllrar.
Ändå utstrålar hon optimism. Sverige har en bra samhällsstruktur. Det som krävs är nytänkande, menar hon, vilket i allra högsta grad gäller för att få in migranterna på arbetsmarknaden så fort som möjligt.
– Mer än 30 procent av dem har mindre än 9-årig grundskola medan 25 procent har eftergymnasial utbildning. Det gäller att hantera dessa fundamentalt olika grupper med olika instrument och betydligt mer flexibelt än i dag, säger Bettina Kashefi.

Fakta

I september år kommer Bettina Kashefi att tillträda som chefsekonom för organisationen Svenskt Näringsliv. Att hon tar jobbet blev klart efter att intervjun med henne gjorts och publicerats. Här kommenterar Bettina Kashefi sitt nya jobb för Civilekonomen.

Du har fått ett nytt jobb, berätta hur det gick till.
– Det gick mycket fort när jag fick frågan. Jag har trivts, och trivs, vansinnigt bra på SKL och jag tycker själv att jag varit där för kort tid för att egentligen vara färdig. Men i bland får man en fråga man inte kan tacka nej till. Då är det bara att hoppa på det tåget, om det går till rätt destination, annars missar man den destination man vill till, säger Bettina Kashefi.

Vad har du för förväntningar på din nya roll på Svenskt Näringsliv?
– Jag har stora förväntningar på vad jag kan lära mig av Svenskt Näringsliv. Det ska bli roligt och jag ser fram emot det mycket. Jag har också en förhoppning om att min kompetens och erfarenhet från offentlig sektor kan komma till nytta – jag tror det är viktigt att näringslivet och den offentliga sektorn talar samma språk så de kan förstå varandra – där tror jag att jag kan göra nytta. 

Hur ser du på skillnaden mellan SKL som jobbar för offentlig sektor och på Svenskt Näringsliv som verkar för det privata näringslivet?
– Näringsliv och offentlig sektor är dubbelkommunicerande kärl. De ger och skapar förutsättningarna för varandra. Om inte skattemedlen drivits in från det privata näringslivet hade vi inte haft möjligheten till välfärden, med vägar, utbildning och annat som bygger på offentliga medel. Hade vi inte haft den strukturen så hade företagen haft mycket svårt att verka. Båda bygger på varandra och skapar nytta för varandra, och båda är en förutsättning för välfärden. De är inte varandras motpoler, tvärt emot vad många tycks anse.

Tillägg av: Sofia Callius

Fakta

Tre snabba till  Bettina Kashefi
Du jobbade på bank. Varför slutade du efter ett halvår?
– Jag stod inte ut! Jag var analytiker och gick inte i gång på in- och utlåningsränta. Jag tänker inte avslöja vilken bank det var.

Hur gick det till egentligen när Angeles Bermudez Svankvist fick sparken som generaldirektör på Arbetsförmedlingen?
– Låt oss uttrycka det som så: Regeringen gjorde det till ett stort nummer när hon rekryterades så det tog onödigt lång tid att avveckla henne.

Hur utåtriktad är du?
– Jag är väldigt social, men jag tycker också om att vara ensam och påta i trädgården. Det häftigaste jag vet är att vara ute i trädgården med min man och skåla i champagne.

Fakta

Bettina Kashefi, 55
Gör: Chefsekonom och chef för avdelningen för ekonomi och styrning på SKL.
Familj: Make, två barn och två bonusbarn.
Bor: Stocksund norr om Stockholm.
Bakgrund: Samhällsvetarexamen från Uppsala universitet med inriktning mot nationalekonomi och samhällsekonomisk utrednings- och prognosmetodik. Varit bland annat ordförande i OECD:s kommitté för sysselsättnings- och arbetsmarknadsfrågor och statssekreterare på Social- samt Arbetsmarknadsdepartementet.

Mer på civilekonomen.se