Bytte spelning mot ledning

Det var inte lätt att starta ett jazzband i Torsås i södra Småland i slutet av sjuttiotalet. Tillgången på basister var knaper. Ola fick ta saken i egna händer. Tioåringen letade fram en bas i garderoben och började lira. 

– Pappa var aktiv musiker och jag blev sporrad hemifrån. Det var kul att spela, och så småningom föddes en tanke om att jag skulle kunna leva på det här, berättar han.

Olas inställning är att allt är möjligt, bara man håller ögonen på bollen och inte ger upp i första taget. 

– Det finns lättare vägar att gå än att bli musiker. Men jag tror att om man har drivet, så kan man livnära sig på det. Med envishet kan man komma långt, säger han.

Efter gymnasiet frilansade han som musiker. Men han ville lära sig mer, och åkte till USA, där han läste tre år vid University of North Texas, en skola som är lika välansedd inom jazzområdet som Stanford är inom ekonomi.

Han turnerade en del i USA, och fortsatte med det när han kom hem igen. Turnélivet var roligt, men i många fall utmanande. Som turnéledare hade han ett stort ekonomiskt ansvar, och förväntades hantera flera duktiga musiker – med lika duktiga egon.

– Jag hade inga kunskaper om gruppdynamik eller ledarskap. Det gick bra ändå, men jag kände att jag ville lära mig mer om det.

Så kom det sig att han lade basen på hyllan och började läsa ekonomi. Och efter studierna har musiken fortsatt vara en stor del av hans liv, men i en annan form. Nu leder han musiker i stället för att spela själv.

I dag är han vd för konserthuset Musikaliska som är hemmascen för Blåsarsymfonikerna och Länsmusiken i Stockholm. När vi  talas vid har han varit vd för verksamheten i en månad.

– Det är stimulerande att arbeta i den här branschen. Det är kunskapsintensivt, de som arbetar här kan väldigt mycket. De har en passion, ett kall. Det är en härlig känsla. Jag är glad varje dag när jag går till jobbet, säger han.