Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Vi skulle få svårt att tala om kronor och ören, konjunkturer och marknader utan ord för vädrets och årstidernas växling

Lars Melin om svenskarnas förtjusning för vädermetaforer.

Sköna maj är här, blomstermånaden. Och snart är det lust och fägring stor. Nå, hur känns det? Knoppas det i kontona. Spirar det i portföljen? Spritter det i optionerna? Grönskar valutapositionerna? Kort sagt: är vargavintern över?
Vi svenskar talar om vädret, och vi använder vädermetaforer för precis allt: man ler som en sol, eller också gråter vi så att det skvalar. Både cool och hot tillhör våra modernaste värderingsord. Självklart finns vädermetaforerna också i ekonomiskt språk. Och de finns i överflöd. Vi skulle få svårt att tala om kronor och ören, konjunkturer och marknader utan ord för vädrets och årstidernas växling. Man kan säga att vädermetaforer är något att hålla i handen när åskan går eller något att hålla i när det stormar.
Vädret är förstås på både gott och ont. Bad news: det som göms i snö kommer fram i tö så här års. Good news: det mesta känns som en mild västanfläkt nu.
Vädermetaforerna är knappast några vårtecken, för de används lika flitigt året/konjunkturcykeln om.  Så låt oss följa med ett varv!

Vi börjar en dag då solen skiner från en klarblå himmel. Börshandeln ger små krusningar på ytan, och valutarörelserna fläktar milt i värmen. Inte ett orosmoln på himlen.
Men plötsligt, som en blixt från klar himmel, börjar mörka moln skocka sig. Det börja dra ihop sig till oväder. Barometern och index faller. Värre är att det är torka i orderböckerna, och beställningarna sinar. Snart börjar allt fler känna av konjunkturens bistra snålblåst, för varslen börjar dugga. Ja, snart står de som spön i backen. Negativa rapporter haglar över marknaden, och man bereder sig på en vargavinter. Det blåser upp till recession.
Längst in i stormens öga sitter VD – nej, CEO förstås – och försöker rädda vad som räddas kan.
Andra sitter med drivor av obetalda räkningar. Alla försöker övervintra eller gå i ide. Alla försöker, så gott det går, att ha is i magen.
Oändligt långsamt börjar mark(nad)ens permafrost tina. En liten silverrand kan anas på det stora svarta molnet. Det ljusnar, och den första svalan svävar genom konjunkturrapporterna. Den gör visserligen ingen sommar, men den får oss att titta upp mot molnen som spricker upp. Det slår om?
Med ens har stormen bedarrat, det ljusnar, det våras för vår marknad, och vi får vind i seglen.

Också vi obildade ekonomiska nollor som befinner oss långt från den ekonomiska hetluften håller oss med vädermetaforer, precis samma men  också några helt egna. Visserligen  kanske vi är insnöade på något helt annat, eller vi kanske har gått in i dimmorna. Och vi kanske inte hör några stormvarningar. Och vi har garanterat inte torrt på fötterna. Å andra sidan är vi lika beroende som ekonomiproffsen av hur ”det blir i morgon”. Kommer index/barometern att gå upp eller ner?
Gör vi något alls så styrs vi mer av portvinstån än av kalkyler och analyser: det får bära eller brista.
Det låter kanske lite lättsinnigt, lite vind för våg. Men ingen fara! Ingen ko på isen. Vi kan stödja oss på mer än vädermetaforer. Gammal visdom har aggregerats i odödliga ordspråk som kan vägleda oss – amatörer som proffs.
Den säkraste prognosen för både väder och börs är: det blir ungefär likadant i morgon. Ingen vare sig fundamental eller teknisk analys stämmer lika ofta som detta ordspråk.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Eller lyder det: det finns inga dåliga tider, bara dåliga hedgefonder.
Och så det självklara ordspråket för årstiden: köp till färskpotatisen och sälj till kräftorna!
För nu våras det.

Fakta

Lars Melin är docent i svenska vid Stockholms universitet och populärvetenskaplig författare. Han har bl a skrivit Corporate bullshit, 2004, Maktspråk – boken med jävlar anamma, 2007 och Ärans och hjältarnas språk, 2009.

Mer på civilekonomen.se