Krönika: ”Vårt ekonomiska system gör oss olyckliga”
Marknadsekonomin är djupt hierarkisk: Ju högre upp någon är i hierarkin, desto mer lön och uppskattning får den personen, och ju längre ner hen är, desto mindre uppskattad och kanske helt utan människovärde är hen.
Vi brukar säga att människovärdet inte kan mätas i pengar, men i dag betraktar vi människor i ekonomiska termer efter hur mycket de kostar. Detta drabbar framför allt äldre, arbetslösa och sjuka. Dessa grupper förlorar på något sätt också sin mänskliga värdighet genom sin ekonomiska ovärdighet.
Det som händer i ett sådant system är att människorna flyr in i sin privata sfär. Sommarstugeprojektet, husprojektet och den egna trädgården blir det viktiga, i stället för det gemensamma. Främlingsfientlighet blir en försvarsmekanism mot en hotfull värld, därför att man inte har något annat att hänge sig till.
Ju mer maskinerna tar över, desto mindre arbetskraft behövs det. Då kan vi inte längre vara kvar i ett gammalt ekonomiskt system som bygger på mätbar arbetsinsats och lön. Det behövs ett nytt ideal, ett realistiskt alternativ. Vi behöver en alternativekonomi där vi utgår från våra gemensamma materiella (mätbara) och immateriella resurser (kvalitativa värden, potential).
Nu verkar vi utgå från mängden pengar. I alternativekonomin ligger arbetets fokus på att förverkliga sig själv. Vi är i samspel och interaktion med varandra.
Ofta lever vi i illusionen att självförverkligande sker i ensamhet eller i fri subjektivitet, men vi blir de vi är, och även kan bli, i samspel med varandra. Den moderna materialismen vaggar in oss i en tro att vi blir lyckligare ju mer pengar vi har. Ju mer pengar, desto friare tror vi oss vara.
Att vara ekonomiskt oberoende är ett mål för många. Att inte kunna uppnå detta mål gör att många känner sig olyckliga redan på vägen dit.
Jag anser att människor måste beredas möjlighet att förverkliga sin potential och sina möjligheter. Här ingår också tanken om medborgarlön, att man föds med en viss grundvärdighet och potentiella möjligheter. Tänk om vi riktade in livet efter potentiella möjligheter och inte enbart enligt föregiven mall. Människor har en innovativ förmåga som skulle växa med detta, vi skulle få fler olika typer av företag om människor vågade satsa, livet är ändå riskfyllt. Det är bättre att leva, det vill säga förverkliga sin inneboende potential, än att febrilt försöka kontrollera livets risker.
Det här innebär att det politiska/ekonomiska systemet måste förändras i grunden, och resurser måste frigöras för aktiv självverksamhet. Det är som Erich Fromm säger, människan är kapabel att vara individ samtidigt som hen respekterar, tillåter och älskar sin nästa. Emmanuel Levinas säger samma sak: Den Andre är där på sin egen rätt som någonting annat än jag.
På 1990-talet utbildade vi personal inom äldrevården. Det fanns en tanke om att personalen skulle starta egna företag. Utbildningen landade i tanken om självverksamhet, men resurserna följde inte med.
Politisk och ekonomisk revolution pågår redan, det finns olika typer av aktivism där man söker sig till en värld med annat ekonomiskt system än det kapitalistiska. Det kapitalistiska marknadsliberala systemet är ekologiskt, socialt och existentiellt ohållbart för miljön och människan. Det gör att fler och fler känner sig utanför de gemensamma resurserna, jorden och människan är hotade. Det potentiella hos människor, djur och växter, i allt levande och även i materia, kan bli grunden för det vi kallar resursekonomi eller cirkulär ekonomi. Ekonomin länkas med universums eko-logos.
I dag leds ekonomin av en form av rationalitet som visar fler och fler tecken på oförnuft. Vi lappar och lagar, men båten tar in mer och mer vatten.
Jari Ristiniemi är professor i religionsvetenskap. Han är verksam på Högskolan i Gävle och hans forskning är inriktad på historiska och nutida samhällsetiska frågeställningar.
