Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

”En arbetsgivare som bjuder på en våt fest anses vara både skojig och generös. Personalvård kallas det visst…”

Katerina Janouch om varför vi bör diskutera alkohol på jobbet.

Kick-off, fredagsdrink och firmafest. Vinlotteri och presenter i form av allehanda starka drycker. Det flödar av alkohol på många av våra arbetsplatser och sällan pratas det om saken på ett vettigt sätt. Man utgår helt enkelt från att alla ständigt och jämt ska vilja ta sig en hutt, att mål­tiderna ska ackompanjeras av vin och öl och avec.
Alkoholen genomsyrar det mesta här i livet – även jobbet. Att någon skulle kunna dricka för mycket eller på ett osunt sätt är en baksida vi ogärna låtsas om. Så nu ska jag vara den där lite obekväma kärringen mot strömmen och strö lite surt i vinglaset.
Visste du till exempel att över 70 procent av alla dem som har alkoholproblem har ett arbete att gå till? Myten om den arbetslösa alkoholisten är starkt överdriven, de flesta missbrukare är inte försummade bänkfyllon utan trevliga kollegor i kostym och dräkt, som ser ut som du eller jag eller i princip vem som helst. De gör ju också sitt allra bästa för att dölja sitt drickande – i sjukdomen alkoholism ingår förnekande och ljugande, man förminskar problemen och lägger gärna skulden på sin omgivning, som man utmålar som överkänslig och hysterisk.
Och alkoholisten är verkligen jätteduktig att skapa en bild av att det inte finns några problem alls. Problemen ligger hos dig, kära kollega, det är du som är överspänd. Kanske behöver du en gin tonic för att lugna ner dig lite grann?

Att allt fler kvinnor dricker för mycket och på ett skadligt sätt är ett faktum. Bag-in-boxen har normaliserat supandet, det är väl nästintill harmlöst att vrida på den lilla kranen och dra i sig några glas? Särskilt om bag-in-boxen åker fram redan på jobbet, i trevliga kollegors trygga lag.
Vi har jobbat så bra, nu är vi värda ett glas. Vem orkar säga nej? Vem vill vara en sur glädjedödare som kräver att alla ska dricka saft? Så vi anpassar oss efter alkohollobbyns önskemål, vi tackar ja till vinet fast vi kanske inte känner för det. De alkoholfria alternativen lyser ofta med sin frånvaro. Många chefer ger alkohol som ett slags bonus till sina anställda. En arbetsgivare som bjuder på en våt fest anses vara både skojig och generös. Personalvård kallas det visst…

Det är ingen hemlighet att en hel del viktiga kontakter knyts efter arbetstid, gärna vid en bardisk eller på ett party. Att mingla. Nätverka. Visst är det viktigt. Med några glas innanför västen kanske man dessutom framstår som extra kreativ och framåt? Så vi häller i oss. Ofta för mycket. Fyllan är ett faktum och vi sluddrar fram våra visioner. ­Ibland blir det bråk. Sexuella trakasserier. Sentimentala bekännelser vi önskar vi behållit för oss själva. Skitsnack. Dagen efter kommer ångesten. Om du ens minns vad du sa.

Nu hör jag hur du suckar. Nej, alla är inte alkoholister. Jo, man ska väl kunna ta sig ett glas vin med kollegorna. De flesta som dricker kan faktiskt kontrollera sig och majoriteten av oss blir inte drängfulla och faller offer för missbruk. Men samtidigt kan jag tycka att alkoholen fått en alltför stor betydelse. Varför inte vända på det och fråga sig – varför måste vi alls dricka i alla möjliga och omöjliga professionella sammanhang? Varför är vi så beroende av den där berusande vuxenvällingen? Är vi inte coolare än så? Är vi inte trygga i oss själva, kan vi inte umgås nyktert?
Jag kräver inte att alla ska bli helnykterister. Men jag tycker att vi gott kan diskutera de här frågorna lite oftare, ifrågasätta oss själva, ta upp även sånt som känns obekvämt. Alkohol på jobbet är en sådan fråga. Och arbetsplatserna har ett enormt ansvar. Det är de som är förebilden och som kan ändra våra attityder. För visst är nyktra medarbe­tare mer effektiva än bag-in-box-pimplande sådana. Kanske dags för en alkoholfri kick-off nästa gång? Vad sägs om det?

Fakta

Katerina Janouch är författare och relationsexpert. Just nu skriver hon på en fortsättning av sin senaste roman ”Bedragen” (Piratförlaget).

Mer på civilekonomen.se