Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Amanda Lundteg, vd Allbright. Foto: Linnéa Jonasson/Appendix Fotografi

Amanda Lundeteg: Tiden löser inte bristen på jämställdhet

Amanda Lundeteg är vd på stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och diversifiering inom näringslivet. I en gästkrönika skriver hon att svenska bolag bara är bäst av de sämsta och att det är dags att göra verkstad av goda värderingar.

Ta det lugnt, jämställdheten kommer med tiden. Så brukar det låta när vi på Allbright publicerar kartläggningar som belyser mansdominansen i svenskt näringsliv. Men tiden har visat sig vara en medioker problemlösare. Kvinnor har dominerat såväl ekonom- som juristprogrammet sedan 1990-talet, men trots detta är det endast 20 procent kvinnor i börsbolagsledningarna, 14 procent kvinnor på partnernivå hos advokatfirmorna och tre procent kvinnor på partnernivå hos riskkapitalbolagen. Om tiden var botemedlet skulle kvinnor redan vara i majoritet på ledande positioner inom en rad sektorer.

Läs även: Riskkapitalbolagen nästan helt utan kvinnor i toppen

Föreställningen om att män är bättre lämpade att göra karriär blir tidigt en falsk sanning. 2009 började jag läsa ekonomi vid Uppsala universitet. Vi var cirka 500 elever som började samtidigt, ungefär lika många kvinnor som män. Men trots den jämna fördelningen kändes det som att männen var i majoritet. Litteraturen var oftast skriven av män, de flesta föreläsarna var män och männen tog också lite mer plats på lektionerna. När vi diskuterade fiktiva case på seminarierna så blev vd:n alltid en ”han”, det tycktes helt otänkbart att vd:n kunde vara en kvinna.

I fjol, det vill säga fem år efter att jag examinerats från ekonomprogrammet, pratade jag på ett event om jämställdhet och meritokrati inför en publik till stor del bestående av studenter. En kvinna räckte upp handen och berättade att de fortfarande titulerar vd:n som ”han” på universitetet, och att hon får höra att hon är jobbig när hon påtalar att detta är ett problem. Universitetens outtröttliga befästande av stereotyper är för mig en gåta.

Läs även: Så mycket mindre förväntar sig kvinnliga ekonomer i lön

Inte blir det bättre när eleverna sedan kommer ut på arbetsmarknaden och möts av en om möjligt ännu mossigare företagskultur. Kulturer där kvinnor förväntas ta ut föräldraledighet i högre utsträckning än män. Där sexistisk jargong är ett stående inslag i lunchrummet och ”högt i tak” används som ursäkt för att män ska kunna skämta på kvinnors bekostnad. Där vi fortfarande har oförklarliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Och där män premieras med motiveringen att ”kvinnor inte pallar trycket”.

Att förvänta sig att nästa generation ska komma och råda bot på detta är ett slappt förhållningssätt. Det finns trots allt ingen period då du är så formbar som när du är ny på ett jobb. Det spelar liksom ingen roll om du har de finaste av värderingar när du hamnar på en arbetsplats där mansdominansen naglat sig fast i väggar, golv och tak. Efter ett år kommer värderingarna sannolikt att vara naggade i kanterna.

”Däremot finns det en och annan vd som brister i övertygelsen om att frågan är viktig på riktigt.”

Få chefer menar i dagsläget att jämställdhetsfrågan är oviktig, men trots alla självutnämnda jämställdhetsvurmare är svenskt näringsliv fortfarande bara bäst av de sämsta. Inget land kan skryta om att de är bra på att befordra kvinnor till ledande positioner. Det är relevant att fråga sig varför det händer så lite när det finns en uppsjö av jämställdhetsexperter redo att jämställdhetsintegrera alla Sveriges bolag. Nej, det råder ingen brist på åtgärder, däremot finns det en och annan vd som brister i övertygelsen om att frågan är viktig på riktigt.

Läs även: Åtta av tio civilekonomer jobbar övertid

När vi studerar bolagen som har gått från mansdominans till jämn könsfördelning så har de tre övertygelser gemensamt.

1. De har fattat att balans i livet och schyssta värderingar är viktigare för dagens talanger än exempelvis höga löner.

2. De har tagit till sig av studier som visar på att blandade bolag är mer lönsamma bolag med högre vinst, högre avkastning och 20 procent mindre risk att gå i konkurs.

3. De har vd:ar som tar ansvar för lösningarna här och nu i stället för att putta över ansvaret på ”nästa generation”.

För bolagen som vill vara i framkant finns det ingen annan väg än att göra verkstad av goda värderingar. Och för att det ska ske behövs fler vd:ar som vågar vara katalysatorer för förändring.

Amanda Lundeteg är vd för Allbright och utbildad ekonom.

Mer från:

Mer på civilekonomen.se