Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Lönespridning skapar inte klyftor

Valåret 2018 står framför oss. Sverige går in i året med låg arbetslöshet och hög tillväxt. Samtidigt är utmaningarna paradoxala; arbetsgivarna söker febrilt efter kompetens medan arbetslösheten bland utrikes födda är mångdubbelt högre än för inrikes födda, skriver Civilekonomernas förhandlingschef Mikael Andersson i en krönika. 

Med ett valår som tros handla om integration och tudelad samhällsutveckling samt debatt om jämlik skola och vård finns anledning att reflektera över lönespridningens betydelse för samhällsklyftor.

Vi kan konstatera att Sverige har en unikt sammanpressad lönestruktur. Löneskillnaderna är små och lönespridningen har nästan stått stilla sedan år 2000 (fakta går att läsa i Medlingsinstitutets rapporter).

Med västvärldens mest sammanpressade lönestruktur måste orsaken till ökade samhällsklyftor sökas utanför lönespridningen. Då går det inte att undvika att se betydelsen av rusande aktie- och bostadsmarknader de senaste åren. Kapitalinkomster har ökat genom aktievinster, aktieutdelningar och fastighetsförsäljningar, men som inte är lön för arbete.

Läs också: Vi ekonomer har fått en andra chans

Därför ska äpplen och päron inte jämföras, lön ska hållas i sär från kapitalinkomster som orsak till samhällsklyftor. Inte ens för de som ser lön som fördelningspolitik i stället för styrmedel som stimulerar till arbetsprestationer och belönar kompetens är det seriöst att blanda samman lön med kapitalinkomster.

Vill vi underlätta förutsättningarna att rekrytera kompetens är det tvärtom viktigt att arbeta för ökad lönespridning. Genom större lönespridning kan vi också skapa tydligare incitament för högre utbildning till alla och aktivt motverka uppkomsten av samhällsklyftor.

Läs också: Vårt ekonomiska system är inte hållbart

Mer från:

Mer på civilekonomen.se