Torbjörn Tagesson: Samma ekonomiutbildning – helt olika förutsättningar
Den totala ersättningen för en ekonomstudent, som klarar sina kurser är 50 941 kronor per student och år (31 308 kronor per helårsstudent + 20 401 kronor per helårsprestation). Det kan jämföras med ersättningarna för naturvetenskap och teknik, exempelvis industriell ekonomi, som uppgår till 98 405 kronor.
Med 23 år bakom sig inom universitets- och högskolesektorn har Torbjörn Tagesson själv upplevt hur resurserna minskat över tid. Men han har också noterat att, trots att statens tilldelning per ekonomstudent är densamma över hela landet, så skiljer sig förutsättningarna åt väsentligt mellan olika lärosäten vad gäller hur mycket resurser som faktiskt finns tillgängligt för undervisning, det vill säga efter att kostnaderna för lokalhyra och administration räknats av. Han bestämde sig därför för att undersöka hur stora skillnaderna är mellan olika statliga universitet och högskolor.
Läs även: Så många hoppar av civilekonomprogrammen
– Jag ställde frågan till olika lärosäten, om hur många 7,5 hp-kurser (5 veckors kurser) två olika lärare skulle behöva undervisa i för att fylla sin tjänst om de arbetade hos dem, berättar Tagesson som är professor i företagsekonomi vid Linköpings universitet.
De två olika lärarexemplen och förutsättningarna för deras tjänstgöring var följande:
- Dan Docent (45 år) har precis avslutat ett stort forskningsprojekt och är ganska sugen på att ägna sig lite mer åt undervisning framgent. Inför kommande år har Dan inte heller några externa forskningspengar. I samråd med prefekten och studierektorn har det bestämts att Dan under kommande år ska fullgöra sin tjänst genom att undervisa på avancerad nivå. Hur många kurser (7,5 hp) måste Dan ge under ett år för att fylla sin tjänst, om vi förutsätter följande:
- Nivå: Avancerad nivå (jfr D-nivå).
- Examination: Individuell tentamen samt inlämningsarbete som görs i grupper om två.
- Antal studenter per kurs: 30.
Läs även: Brist på lärare hotar ekonomutbildningen
- Lena Lektor (42 år) älskar att undervisa. Sedan hon disputerade hon han ägnat sig åt att utveckla sin undervisning och pedagogik. Lena har inga externa forskningsmedel utan ska fullgöra sin tjänst genom att undervisa på kurser på grundnivå (främst A- och B-nivå). Hur många kurser (7,5 hp) måste Lena ge under ett år för att fylla sin tjänst, om vi förutsätter följande:
- Nivå: Grundnivå (jfr A- och B-nivå).
- Examination: Individuell tentamen.
- Antal studenter per kurs: 60.
Totalt 18 lärosäten svarade på enkäten och resultatet visar att arbetsvillkoren blir vitt skilda för såväl Dan som Lena, beroende på vilket lärosäte de arbetar på. Om Dan arbetar vid lärosäte 1, så måste han ge 13,33 kurser per år. Hade han däremot haft motsvarande tjänst vid lärosäte 18, så hade han inte ens behövt ge hälften så många kurser (5,4 kurser per år). Även för Lena skiljer sig arbetsvillkoren väsentligt beroende på vilket lärosäte hon är anställd vid. Arbetar hon på lärosäte 1 måste hon ge 8,88 kurser per år, medan hon vid lärosäte 18 haft ungefär halva undervisningsskyldigheten, närmare bestämt 4,5 kurser per år.
– Skillnaden mellan olika lärosäten visar sig alltså vara betydande både för docenten som undervisar på avancerad nivå och för lektorn som undervisar på grundläggande nivå. Det är också värt att notera, att skillnaderna i undervisningsskyldighet mellan Dan och Lena generellt sett är störst bland de lärosäten som fordrar mest undervisning av sina lärare, säger Tagesson.
Läs även: Företag satsar på egna högskoleutbildningar
Torbjörn Tagesson har svårt att se hur lärare och studenter vid lärosätena 1 och 2 i förlängningen skulle ha förutsättningar att skapa en utbildningssituation som är likvärdig den vid lärosätena 17 och 18.
– Jag har under mina år vid universitet och högskolor sett hur engagerade lärare försöker kompensera för bristande resurser. Detta sker emellertid ofta på bekostnad av egen forskning, fortbildning och återhämtning. Något som i förlängningen får negativa konsekvenser både avseende undervisningskvalitet och välbefinnande.
Tagesson menar att allt annat lika borde lärosäten som erbjuder bra arbetsvillkor ha lättare för att både behålla och rekrytera personal jämfört med lärosäten där arbetsbördan är tung. Något som på sikt sannolikt leder till att kvalitetsskillnaderna mellan utbildningarna ökar. Han efterlyser bättre uppföljning.
Läs även: ”Akuta brister i högskolan”
– Även om jag i grunden tror det är nyttigt att universitet och högskolor har en hög grad av självbestämmande, vore det kanske rimligt att staten, genom Universitetskanslersämbetet eller Riksrevisionen, även följde upp hur resurser allokeras och används inom universitets- och högskolesektorn. Ett annat alternativ, för att begränsa att administrationen växer på bekostnad av utbildning och forskning, vore att inte bara skilja mellan forsknings- och utbildningsanslag, utan mellan forsknings-, utbildnings- och administrationsanslag.
Denna artikel är en sammanfattning av en debattartikel skriven av Torbjörn Tagesson som publiceras i sin helhet i tidningen Balans fördjupning nr 5, 2017.
