Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Osjälviska får högre lön

Vill du ha mer i lönekuvertet? Då hjälper inte vassa armbågar. Snarare får du satsa på att uppoffra dig mer för andra, det har forskning initierad av Kimmo Eriksson kommit fram till.

Lönar det sig att vara självisk? Kimmo Eriksson, forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet, tröttnade på att det länge setts som en sanning, helt utan bevis.

Kimmo Eriksson osjälviska får högre lön porträtt leende man
Kimmo Eriksson.

– Det finns en massa forskning där man bara antar att själviska får fler barn. Grundantagandet, inom det evolutionära sättet att tänka på samarbete, är att om man är osjälvisk så ger man upp resurser för någon annan. Då kommer man att ha mindre möjlighet att sprida sina gener, för man behöver resurser för att ha en stor familj. Osjälviskhet har setts som en evolutionär gåta – hur kan den någonsin uppstå? berättar han.

Läs också: De nya filantroperna – ställer krav och mäter effekter

För att reda ut om det här verkligen var sant utgick Kimmo, tillsammans med forskare från Stockholms universitet och University of South Carolina, från stora amerikanska och europeiska databaser som samlat uppgifter från ett representativt urval av befolkningen om inkomst, antal barn och mått av osjälviskhet. Det senare definieras som en vilja hjälpa andra för att man bryr sig om deras välfärd.

Till grund för måttet av osjälviskhet användes dels attitydfrågor där personen själv svarade på hur viktigt de tycker att det är att hjälpa och bry sig om andra, dels beteende, som hur stor del av sin lön personen skänkte till välgörenhet.
– Man skulle kunna tänka sig att folk är dåliga på att avgöra om de är osjälviska, eller att de vill vara osjälviska men inte lyckas. Så vi tittade även på beteendemått, till exempel hur ofta man ger av sin tid till frivilligt arbete.

Läs också: Mjuka värden allt viktigare för framtidens ekonomer

Sedan tittade Kimmo, och hans kollegor, på hur många barn och hur hög inkomst de osjälviska personerna hade jämfört med de själviska, som ett genomsnitt av hela populationen. Tvärtemot tidigare forskningsteorier om att själviska människor lyckas sno åt sig mer pengar visade de sig istället ha sämre löner.

– Vi hittade ett mönster, de som beter sig mer osjälviskt får generellt fler barn och högre inkomst jämfört med de som är mer själviska.

Trenden blev ännu tydligare när forskarna tittade över tid. I början hade visserligen de mest osjälviska högre lön än de mest själviska. Men det var de måttligt osjälviska som hade allra högst lön. Sedan hände något. Över en längre tid ökade de allra mest osjälviska sin lön mer än övriga, så efter några år hade de högst löner i snitt.
– De som är mest osjälviska vid en tidpunkt får bättre inkomst- och barnutveckling över de närmaste 14 åren. De börjar lite lägre men sen kör de om. Osjälviskhet lönar sig i längden.

Forskarna hittade samma mönster i alla undersökta länder och för både kvinnor och män. Tidigare forskning har även visat att osjälviskhet förbättrar ens psykiska välbefinnande, fysiska hälsa och relationer. Kimmo tror att det är i det sistnämnda som nyckeln till löneskillnaderna ligger.
– Jag tror att osjälviska personer får högre lön i genomsnitt för att de får bättre sociala relationer, vilket är välkänt sedan tidigare studier. Det kan man ha nytta av, man får hjälp, tips om vilka jobb man ska söka, stöd vid befordran – att vara omtyckt är alltid en fördel.

För att få en högre lön gäller det alltså att vaddera snarare än att vässa armbågarna?
– Ja, ska vi tro på dessa data verkar det finnas fördelar med att vara osjälvisk om man vill ha en god löneutveckling.

Läs också: Han mäter fattigdom från rymden

Kimmo Eriksson, 51

Bor: Sollentuna.
Familj: Fru och två barn.
Utbildning: Civilingenjör, doktor i matematik och doktor i psykologi.
Lärosäte: Stockholms universitet och Mälardalens högskola.
På fritiden: Bygger just nu ett utegym.

De får högst lön

Osjälviskhet definieras i studien som att vilja hjälpa andra för att man bryr sig om deras välfärd.

Nivån av osjälviskhet mättes dels med attitydfrågor där personerna själva svarat hur viktigt de tycker att det är att hjälpa andra. Dels med beteendefrågor som hur ofta de ägnar sig åt olika hjälpbeteenden och hur stor del av sin inkomst de skänker till välgörenhet.

Forskarna tittade sedan på hur många barn och hur hög inkomst de osjälviska personerna hade jämfört med de själviska, som ett genomsnitt av hela populationen.

På kort sikt får de som svarar att de är ganska osjälviskt motiverade och som skänker måttligt av sin inkomst allra högst lön i genomsnitt.

Sett över längre tid kör dock de allra mest osjälviska om, och efter 14 år har de högst lön.

Mer från: , , ,