När oron blir till tanketinnitus
Om jag vet mer om mig själv och min oro är det lättare att förhålla sig till oron och begränsa den, säger Anna Kåver, författare till boken Oro – Att leva med tillvarons ovisshet (Natur & Kultur).
Hon fick idén till boken sommaren 2015. Arbetet sammanföll sedan med kriget i Syrien, presidentvalet i USA och andra stora händelser ute i världen som spätt på den allmänna oron, så den färdiga boken landade med perfekt tajmning.
– Det var inte vad som ursprungligen fick in mig på spåret, men det har skett en stor och djup värdeförskjutning som många upplever som väldigt oroande, konstaterar hon.
Läs också: Unga oroliga – vill ha trygghet på jobbet
När oron för vad som händer runt om i världen läggs ovanpå den privata och existentiella oron över familj, jobb, hälsa, ensamhet och livets mening kan det leda till en undergångskänsla och i värsta fall till ångest och psykiatriska diagnoser. Men många lever med mycket oro i vardagen utan att hamna inom psykiatrin. Det manifesterar sig i ett intensivt tänkande för att försöka förhindra framtida problem och katastrofer. Tanketinnitus kallar Anna Kåver det. En slags ”falsk” mental förberedelse när det är svårt att stå ut med ovissheten i tillvaron.
Unga människor av i dag verkar ha svårare att hantera oro än förut. Vad beror det på?
– Kanske har vi blivit mer överbeskyddande av våra barn, men det handlar också om det enorma informationsflödet, att vi vet mycket mer om faror och risker än förut. Vi vet också att sociala medier har en fram- och baksida. Baksidan är en generator av psykisk ohälsa av stora mått på grund av den jämförelsekultur som existerar där. Det är en utveckling som inte går att stoppa, men vi behöver lära oss använda sociala medier på ett klokare sätt.
Du pratar i boken också om den kloka oron. Vad är det?
– Om man inte är orolig över sina barns framtid eller aldrig bryr sig om sina medarbetare på jobbet, det blir ju omänskligt. Men det gäller att uttrycka oron på rätt sätt. I viss mån är oron också en problemlösare.
Läs också: Din kollega – en robot?
Digitaliseringen har snabbt förändrat förutsättningarna för ekonomyrket. Robotar tar över jobben från tiotusentals ekonomer. Vad kan man som arbetsgivare göra för att minska oron?
– En klok arbetsgivare skapar dialog och är lyhörd när medarbetare går in i stress och nedstämdhet. Det behöver finnas en förståelse för att olika typer av personligheter kräver olika förutsättningar för att jobba bäst. Det är också viktigt med tydlighet. Om man inte vet om man ska få behålla jobbet eller bli flyttad på eller är osäker på hur arbetsgivaren värderar ens arbete så skapar det oro.
Vad kan man som arbetstagare bidra med?
– Man kan träna sig i självreflektion. Lära känna sig själv och vilket arbetstempo och vilka arbetsuppgifter som gör att jag presterar bra. Och inte utgå från att arbetsledaren kan läsa av mina behov, utan vara tydlig och tala om det på ett schysst sätt.
Anna Kåver, 65
Bor: Uppsala.
Familj: Man, två barn, fem barnbarn.
Bakgrund: Leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och handledare i KBT samt författare. Hon har skrivit ett flertal böcker och har jobbat drygt 40 år med forskning och behandling i psykiatri och psykoterapi.
Andra böcker om orosmoln:
Tillhör du den kategori människor som grubblar över saker, eller rent av ältar? Du är inte ensam. Dagar och nätter kan upptas av ovidkommande ältande. I boken Sluta älta och grubbla tar psykologen och KBT-terapeuten Olle Wadström upp sex olika slags tekniker som kan hjälpa dig att sluta med den ”tanketennis” som ältandet är.
– Ältandet har varit människans livförsäkring genom evolutionen. De som varit duktiga på att förutse problem, farligheter, hot och risker har kunnat undvika dessa och överlevt för att sätta flera barn till världen. Dessa har ärvt föräldrarnas benägenhet att oroa sig och älta och så vidare. Vi har alltså en ”skrämselhjärna” som lätt ser faror, elände, hot och katastrofer. Bättre att se 999 för många ofarliga hot än att missa det 1000:de verkliga, säger han.
Han menar att oro och ältande är som en tennismatch mellan den del av hjärnan som varnar för faror och den logiska hjärnan som försöker hitta lösningar och tröst. Matchen kan fortsätta hur länge som helst. I boken förklarar och analyserar han på ett lättbegripligt sätt ältandet och varför det är så svårt att sluta.
Framför allt förklaras hur man ska göra för att sluta med det, vilka verktyg som finns att tillgå och varför man ska göra just så för att sluta permanent med självpåtaget självplågeri.
