Micael Dahlén: Vi misslyckades med pengarna – nu har vi fått en andra chans
Vi misslyckades med pengarna. Se bara på alla dessa statsskulder, bubblor och ojämlikheter. I princip alla världens länder är skuldsatta upp över öronen. Resurserna fördelas mer ojämnt för varje år som går, förra året ägde åtta gubbar lika mycket som hälften av jordens befolkning. Hur det kommer se ut i slutet av det här året är omöjligt att veta. Det är liksom grejen med ekonomin, den blir mer och mer oberäknelig, till och med i försiktiga lilla Sverige kan räntan både skena till 500 procent och förtvina till noll inom loppet av några få år.
Allt det här sker trots att det sitter ekonomer i regeringarna och på departementen och riksbankerna över hela världen. Eller kanske är det rentav på grund av det? Studier visar nämligen att vi ekonomer är mer kallhamrade, kortsiktiga och egoistiska än människor i allmänhet. Inte för att vi är en annan typ av människor – utan för att vi gått en annan typ av utbildning.
Läs även: Studie – ekonomer är oftare psykopater
Det finns det nämligen också studier på: förstaårsekonomstudenter fattar beslut på samma bevekelsegrunder som vem som helst medan sistaårsstudenter har lärt sig att låta möjligheterna att göra mer pengar gå före i stort sett allt annat (det skiljer sig lite beroende på vad de har för inriktning inom ekonomi, jag säger inte mer så kan du alltid intala dig själv och alla andra att just din inriktning är den mest försonliga, men gentemot alla andra som inte är ekonomer är mönstret dessvärre tydligt negativt).
Egentligen är det nog inte utbildningen det är fel på, heller (vill jag gärna påpeka som professor på en ekonomianstalt). Den där utbildningen lär oss ett ekonomiskt tänkande som till syvende och sist går ut på att tillsammans övervinna begränsade resurser och hinder i form av tid och rum. Ett sånt tänkande är ju i grunden toppen, det borde skapa mer för alla och föra oss närmare varandra.
Läs även: Samma utbildning helt olika förutsättningar
Problemet är när det kombineras med pengar. Det tar nämligen inte lång tid för en ekonom att inse att det enklaste och snabbaste sättet att skapa mer resurser, oavsett var och när, är att göra mer pengar. Det fantastiska och förfärliga med pengar är nämligen att de bara är siffror, förr behövde en bara trycka fler sedlar, nu behöver en inte ens göra det, bara knappa in större tal på en skärm. Hur lätt som helst. Därför skyndar vi ekonomer fram till knapparna och trycker, trycker och trycker, likt råttorna i de där experimenten som ger sig själva kokaininjektioner tills de kraschar.
Det ger oss ekonomer en andra chans, att göra om och göra rätt utan risk för att fucka upp, på ren svenska.
Därför är det så fantastiskt att det nu börjar utvecklas andra valutor än pengar. Valutor som tid, som inte bara går att göra mer av genom att knappa in större tal på en skärm, och socialt kapital som går att dela ömsesidigt i stället för att ta på någon annans bekostnad. Folk har börjat prata om att tid är pengar och tekniken har gjort det möjligt att sätta siffror på socialt kapital i form av antal vänner, följare, tummar och hjärtan.
Det ger oss ekonomer en andra chans, att göra om och göra rätt utan risk för att fucka upp, på ren svenska. Nu kan vi göra det där vi förstår och är så bra på, att räkna ut hur tiden kan fås att räcka till och hur människor kan komma närmare varandra.
Läs även: Stress slår ut nöjdhet med löneökningar
Världen behöver oss. Du behöver bara se dig omkring för att upptäcka alla människor som ömsom stressar livet ur sig för att hinna med allt de ska göra och beklagar sig över att tiden omöjligt räcker till, ömsom låter tiden flyga obemärkt förbi medan de stirrar zombielikt i handflatorna på kattungar och prankvideor. Folk som missunnar och hatar sina medmänniskor via skärmarna i stället för att bli vänner och dela framgångarna. De ser inte det enorma resursslöseriet. Men det gör vi ekonomer.
Vi har tränat i århundraden på låtsasresurser och nu äntligen har vi möjlighet att använda den träningen på riktigt. Vi kan identifiera de riktiga resurserna och räkna på dem, utan att ta mellansteget via låtsaspengar, vi kan använda siffrorna för att hjälpa människor att se hur de kan använda sin tid på bästa sätt och förstå hur de kan växa sin medmänsklighet.
Hoppas vi lyckas bättre den här gången. För säkerhets skull borde vi kanske inte kalla oss ekonomer.
Micael Dahlén är professor på Handelshögskolan i Stockholm, författare och föreläsare.
