Hon ser nya möjligheter för mellancheferna

Det var i januari 2017 som Fanny Lundh och Magdalena Jägsell, civilekonomstudenter vid Högskolan i Borås, filade på ämne för magisteruppsats. De ville titta närmare på hur ansvarsbelastningen för chefer inom offentlig sektor ser ut, och om den kan innebära problem som ohälsosam stress. Snart hittade de ett konkret fall som blev deras forskningsobjekt: en enhet på Jönköpings kommun.

Enheten hade haft problem med att ansvarsbördan hade blivit för tungburen för enhetscheferna. Personalchefen hade ett drygt år tidigare testat att lösa detta genom att införa mellanchefer för att minska pressen. Fanny Lundh och Magdalena Jägsell bestämde sig för att utvärdera omstruktureringen.

Läs också: Chefens hetaste egenskap – erfarenhet

Tillvägagångssättet blev djupgående intervjuer med en högre chef, fyra enhetschefer och fyra mellanchefer. Konkret hade omstruktureringen handlat om att mellancheferna hade rekryterats internt bland medarbetarna på golvet och fått överta en del av enhetschefernas ansvarsområden. Varje enhet bestod av runt 30 medarbetare.

– Enhetscheferna kände att de tack vare mellancheferna hade fått mer tid till att fokusera på sina kärnuppgifter, till exempel frågor som berör verksamhetens kunder, snarare än att göra scheman för medarbetarna. De upplevde det som en befrielse att ha fått lägga över en del av ansvaret, säger Fanny Lundh.

Mellanchefer innebär också att man lyfter medarbetare inom företaget, vilket är positivt. De har ofta mycket kunskap om arbetet på golvet som en högre chef kanske saknar.

Även mellancheferna som intervjuades var övervägande positiva till sina nya positioner. De tyckte att det var roligt att få lite svårare arbetsuppgifter och mer ansvar. Det kan innebära en viss problematik att gå upp ett snäpp i hierarkin och plötsligt utöva makt över de medarbetare som de tidigare har varit likvärdiga kollegor med, poängterar Fanny Lundh. Men i detta fall upplevde mellancheferna att de hade fått ett varmt bemötande.

Läs också: Så lyckas du i chefsrollen

– Medarbetare kan känna större förtroende för en chef som står närmare deras arbete och därmed har en bättre förståelse för arbetssituationen. Det blir lättare att lösa problem direkt och man slipper försöka få tag på en upptagen enhetschef.

Men den nya ansvarsfördelningen innebar även utmaningar. Det var något oklart vad de nya rollerna innebar, vilken auktoritet mellancheferna hade att fatta vissa typer av beslut och vilka ärenden som krävde godkännande uppifrån. Detta var en oro som Fanny Lundh noterade hos både enhets- och mellancheferna.

– De försökte föra en dialog om detta internt. Men vi märkte att det fanns en viss rädsla för att ärenden skulle kunna hamna mellan stolarna. Enhetscheferna uttrycks också att de gärna hade gett mellancheferna mer ansvar, men att de inte vågade detta utan att först godkännande av sina överordnade.

I regel brukar platta organisationer – där medarbetarna har nära till den högste chefen – anses eftersträvansvärt. Men Fanny Lundh tror att avskaffandet av chefstitlar inte alltid är optimalt, i synnerhet inte för större offentliga eller för den delen privata organisationer. Där kan det istället hjälpa till att införa fler chefsled.

Läs också: Chefen avgörande för varannan ung som söker jobb

– Mellanchefer innebär också att man lyfter medarbetare inom företaget, vilket är positivt. De har ofta mycket kunskap om arbetet på golvet som en högre chef kanske saknar. Dessa erfarenheter kan i sin tur ge möjligheter för företaget att utveckla verksamheten bättre.

I ljuset av examensarbetet ser Fanny Lundh dock att ett införande av mellanchefer kräver gränser för respektive chefs ansvarsuppgifter. Det kan annars uppstå problem och osäkerhet när beslut ska fattas.

– Så länge det är tydligt vem som gör vad, tror jag att mellanchefer kan vara bra – såväl för högre chefers välmående som för mellanchefer som ges nya utmaningar och medarbetare som plötsligt har sin chef ute på golvet.