Mats Alvesson: Våga ifrågasätt din arbetsplats

Mats Alvesson, professor inom organisationsteori, ligger bakom boken The stupidity paradox i samarbete med forskarkollegan André Spicer. I boken uppmanar de till att våga ifrågasätta inarbetade normer och företagskulturer.
– Idag är många kanske rädda att utse en djävulens advokat, men i vissa sammanhang kan det finnas ett större behov av en motsida – en som kan argumentera annorlunda. Det är ofta bra för en arbetsgrupp att tänka likadant, det kan vara avgörande för framgången. Men ibland har det en negativ effekt där man inskolas i naiva, okritiska och följsamma tankesätt, säger Mats Alvesson.

Vad är det som ska ifrågasättas då?
– Överallt hörs vaga floskler. Det låter tjusigt och positivt men är i många fall orealistiskt och inriktat på att styra in folk i likadana formar. Många arbetsplatser genomsyras av institutionaliserade dumheter, moden och konformism som inte tål närmare granskning. Folk förförs av detta utan att tänka självständigt eller ens ifrågasätta om det är vettigt för dem, den som vill hålla på med ”impressive management” kan gå under radarn.

Läs också: När moralen krockar med vardagen

Är inte risken att du blir en oanställningsbar bråkmakare om du ensam ifrågasätter på din arbetsplats?
– Det är alltid en risk. Tendensen är att alla är så positiva, ställer upp på visioner och värdegrund, pratar ledarskap, håller utvecklingssamtal, oändligt antal möten, alla ska vara delaktiga och jämställda. Om man då börjar tycka att det här tar tid – fast alla andra säger att det är bra – så är risken att den som krånglar till det ogillas, ses som negativ, cynisk eller den som skapar tråkig stämning. I värsta fall råkar du illa ut, och blir utstött. I bästa fall tycker folk att du är insiktsfull. Tyvärr händer det att någon säger det som de flesta håller med om, men det sker ingen uppbackning under möten.

Ni kritiserar den optimism som varit nyckeln till framgång under lång tid där många, medvetet eller omedvetet, väljer att inte se de problem som finns för att slippa analysera allt för mycket i dagens brus.
– Många sysslar med funktionell dumhet, det vill säga att man håller sig inom boxen och följer med strömmen. Det leder till entusiasm, bra samarbete, fokusering och bra självkänsla och det är bra att odla – i bland. Funktionell dumhet är bra för karriären på kort sikt, det odlas i stor utsträckning och är en del av ett socialt framgångsrecept då det inte utmanar andra, men det innebär uppenbara risker och vilka riskerna är varierar. Från förljugenhet till resursslöseri.

I boken ifrågasätts de flesta olika slags organisationer, och ingen passerar obehandlad igenom filtret. Finns det något slags företag som klarar sig bättre?
– Vissa småföretag som håller på med konkret produktion har inte plats för dumheter.

Läs också: Så får du gruppen att sträva åt samma håll

Hur kan man öppna möjligheterna för kritiska röster?
– Att skapa arbetssätt som lättar upp debattklimatet på arbetsplatserna. En idé är att låta jobbet som djävulens advokat gå runt i tremånadersintervaller där en persons uppgift och plikt är att granska verksamhetens normer kritiskt. Därefter går facklan vidare till nästa person. Lys igenom verksamheten, titta praktiskt på strukturer och system som i många fall faktiskt är helt meningslösa. Intervjua nykomlingar och samla upp deras erfarenheter av vad som är konstigt. Lyssna av språkbruket, hitta floskler, se igenom mötesritualer. Ha en halvdag med kritiskt tänkande snarare än lallande om värdegrund och vision. Många krav och strukturer är inte begripliga om man tittar på dem. Det går att skapa mycket gott genom att reducera många avarter av dumhet.

Ni menar också att det finns ett större strukturellt problem i att inte ifrågasätta:
– Det är en fördel att inte behöva ta slutansvaret. Man sköter sitt. Det innebär att du får ett lättflytande arbetsliv, du kan haka på nya modevågor, nya termer och ansluta dig till det som är populärt för att verka framåtsyftande. Men utan slutansvar blir problemen någon annans. Se på skolan, som blir allt mer kontraproduktiv. Skolorna får många elever, många slinker igenom med hjälp av glädjebetyg, eleverna är nöjda, närmast berörda är nöjda – men ingen tar ansvar för vilka konsekvenser detta får i slutändan – för samhället där elever som inte håller måttet slussas ut.

Läs även: Varning för titelsjukan

Men har inte ni ett väl elitistiskt sätt att se på det, ett ”von-obenperspektiv” som är lika dumt det. Hur dum är du själv?
– Min grej är att vara i tänkandebranschen, min uppgift därigenom blir att vara obekväm och ifrågasättande, vilket kan vara impopulärt. Jag blir inte alltid populär utan har förmodligen fått ta en hel del problem som en följd av detta. Men samtidigt är akademin en bransch som är mer tolerant för kritiskt tänkande och självreflektion. Vid universiteten spelar det ingen roll om chefen tycker att jag är besvärlig för våra spelregler är lite annorlunda. Det är i alla fall lite lättare styra förbi den funktionella dumheten, även om vi också har denna på universiteten.