”Jag är 5G-nätet som sköter familjens logistik”
Vid årsskiftet tillträdde Lee Wermelin som ny förbundsordförande för Civilekonomerna. Sedan det första jobbet som studentrekryterare för förbundet för 25 år sedan har mycket hänt. För många i fackföreningsvärlden är hon ett känt ansikte då hon både har en lång historia med förbundet och är en riktig hypernätverkare.
– Jag är en engagerad medlem som företräder andra medlemmar. Vi är en ung styrelse som inte ens tillsammans har lika lång styrelseerfarenhet som den tidigare ordföranden hade ensam. Därför kan jag inte ge något tydligt svar just nu på vad vi ska driva för frågor. Det blir ett löpande arbete som vi tar i samråd med medlemmarna under vår mandatperiod. Men vi har upptagna medlemmar. Ska vi ta upp deras tid så måste det ge utdelning och vara meningsfullt för alla inblandade.
Läs också: Gränslösa arbetslivet nästa stora utmaning
Att hon är den första kvinnan på ordförandeposten tycker hon inte är så konstigt.
– Allt det som händer, och även den rörelse vi såg under hösten med #metoo, är bara en del i att kvinnor flyttar fram sina positioner överallt i samhället. Så även inom fackföreningsvärlden.
Hon står stadigt i konsultbranschen. En säljutbildning i USA via Kodak på 1990-talet gav verktygen att tänka som en kund, som beställaren, och fick henne att inse att hon vill hitta lösningar där alla blir nöjda.
– För mig är det viktigt att både köpare och säljare är nöjda. Förstår jag ditt behov så kan jag erbjuda dig en lösning som gör att nästa gång du vill ha något ber du mig om mer i stället för om något nytt hos konkurrenten. Då vinner vi båda. Det viktigaste är att vi hittar ett bra samarbete och en lösning tillsammans.
Ett bra exempel på hennes lösningsorientering är hennes arbete med kooperativa förskolor. Hur löser man den personalbrist som dagligen uppstår under de timmar de utbildade pedagogerna måste göra praktiska uppgifter, i samband med exempelvis lunchen? Lee Wermelin tänker nytta för alla.
” Vi har fått anpassa våra karriärer. Att ha två frånvarande föräldrar till tre barn är inte ett alternativ.”
– Samhället har en svår nöt att knäcka. En andel utrikesfödda står så långt utanför svensk arbetsmarknad du kan komma. Jag har startat ett initiativ som slussat in utrikesfödda på förskolor, på poster med ansvar för praktiskt arbete – inte som pedagoger för barnen. De gör det jobb som ändå måste göras, som annars knaprar av pedagogernas tid med barnen. De får jobb, språket, de kommer ut i samhället som avlastas med färre arbetslösa. Pedagogerna får arbeta med det de är utbildade för. Barnen får mer tid med pedagogerna. En win-win-win.
Läs också: Praktik för utrikesfödda en väg till jobb
– Förresten kan förbundet bli bättre på att hjälpa invandrade ekonomer till jobb genom att exempelvis driva frågor om snabbspår i språket. Vi är ett progressivt förbund med flera utmaningar. Digitaliseringen, arbetsmarknaden med kombinatörer som växer fram, kvaliteten i utbildningen och balans i livet för att nämna några. Om inte Civilekonomerna bevakar de här frågorna åt oss, vem gör då det?

Hon tror att både arbetsgivare och arbetstagare har en klar nytta av den svenska modellen och att det skapats fler jobb i landet genom att kollektivavtalen underlättar för att skapa anställningar. Samtidigt är Civilekonomerna ett fackförbund som har mer seende för dualism än för kollektivet.
” Jag hade gett allt. Jag hade kört på. Jag blev uppsagd. Då fick jag hjälp av förbundet att komma ur jobbet med någon slags stolthet kvar ”.
– Förbundet ser dig – inte i betydelsen kollektiv. Vi har förståelse för individen, medarbetarna, cheferna med ansvar för andra, kombinatörerna. Du blir sedd. Du får hjälp när du behöver, betonar hon.
Läs också: Så blir styrelsearbetet mer effektivt
Hjälp från förbundet fick hon själv när hon blev uppsagd vid dotcom-kraschen. Vid millennieskiftet jobbade hon som headhunter, åt dubbla luncher för att hinna nätverka med alla och grundade samtidigt en mötesplats för riskkapitalister och entreprenörer.
– Det var som ett levande Linkedin, 400 personer som regelbundet träffades, nätverkade, skapade samarbeten och som inget hellre ville än att höra vad andra hade på gång, vilka de kände och kunde presentera varandra för och höra om deras idéer.
”När man pratar om balans i livet så är det inget någon ger dig, utan något du måste ta”.
Läs också: Stress i arbetslivet slår ut nöjdhet med löneökning
När nätbubblan sprack hade jobbet som headhunter en baksida hon inte räknat med. Lee Wermelin stod plötsligt med ett nätverk fullt av kompetenta människor, men inga jobb att förmedla. Utan jobb till andra, inget eget jobb.
– Jag hade gett allt. Jag hade kört på. Jag blev uppsagd. Då fick jag hjälp av förbundet att komma ur jobbet med någon slags stolthet kvar. Jag insåg för första gången att det bara är ett jobb – inte min själ. Men det var en hård knäck.
Tillbaka i konsultbranschen hamnade hon på en dysfunktionell arbetsplats och insåg att hon själv skulle gå under om hon inte bytte jobb.
Vid sin första föräldraledighet erbjöds hon sitt första vd-jobb. Redan den första veckan på jobbet insåg hon att hon var gravid igen. Under föräldraledigheten med barn nummer två dök den kortvariga högkonjunkturen och blev en ny lågkonjunktur. En ensam vuxen i en familj med två barn under tre år och en motsträvig konjunktur var ingen lämplig grogrund för ett fortsatt vd-jobb. Hennes man har en internationell karriär och hon räknar sig själv som ensamstående i veckorna.
Läs också: Därför bromsas kvinnors chefskarriärer
– När man pratar om balans i livet så är det inget någon ger dig, utan något du måste ta. Under småbarnsåren är man så sliten att det bara handlar om att överleva. Jag blev konsult igen, fick mitt tredje barn samtidigt som jag drev kooperativ förskola och startade initiativet för att få utrikesfödda kvinnor i jobb.
– Just nu kan jag lägga energi på styrelsearbete. Vi behöver diskutera, formera oss och utvecklas med framtiden. Vi måste vara följsamma, villiga att förändra och det tar tid. Men det fina är att vi har den tiden. Vi har ett stabilt fackförbund, ett kansli som sköter sig, i styrelsen sitter det smarta människor. Vi har tiden framför oss.
Läs också: Civilekonomernas ordförande avgår
Lee Wermelin, 49
Utbildning: Civilekonom med marknadsföringsinriktning från Uppsala universitet.
Bor: Stockholm.
Familj: Tre barn, man och hunden Texas.
Övriga uppdrag: SERO:s Advisory Board, ideella initiativet ”Nytta i arbete direkt”.
Bakgrund: Konsult från bland annat Accenture och Cordial. Rekryterare, nätverkare och headhunter från bland annat Brainheart Capital och Agentum. Som student var hon ordförande för ekonomföreningen i Uppsala (Upekon] och NESU (Nordens Ekonomie Studerandes Union) samt vice ordförande i SERO .
Personligt motto: Nöje med nytta.
Tre röster om Lee Wermelin
Mattias Åberg – Ordförande, Sero 2017
– Under mitt år som ordförande i Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation har jag vid flera tillfällen använt Lee som bollplank. Hon är lösningsorienterad och strävar alltid efter goda resultat i det hon åtar sig. Lee är en kompetent person med oerhört bred erfarenhet inom både näringslivet och ideellt arbete. Det tillsammans med hennes vilja och passion för att driva idéer framåt gör att hon kommer passa alldeles utmärkt som ordförande för Civilekonomerna.
Elisabeth Wicklin – Vd, Potentialpark
– Jag känner Lee Wermelin sedan 2006 då vi jobbade ihop. Hon är kommunikativ, kreativ, genuin och har ett stort nätverk. Hon får saker att hända genom att vrida på en situation och hitta en lösning. Jag använder henne mycket som coach för hon är extremt rörlig i sitt intellekt och bra på att hitta lösningar. Hon har ett stort hjärta som gör att hon kan vara extremt tydlig med vilka förväntningar hon har för att något ska kunna genomföras.
Marie Biggén Malmberg – controller, Svt
– Vi lärde känna varandra 1990 via studentföreningen. Ingen nätverkar som Lee. Hon rör sig mellan stort och smått, högt och lågt och inkluderar alla i samtalet. Hon har ett stort socialt engagemang, en stark inre kompass kring vad som är rätt och fel och är rolig att diskutera och argumentera med. Men hon erkänner sällan att hon har fel. Det kan komma långt efteråt, oftast med ett bra argument för varför hon egentligen har tyckt så hela tiden.