Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Kritiserad och hyllad i 350 år

Riksbanken fyller 350 år i år vilket gör den till världens äldsta centralbank och en av Sveriges äldsta myndigheter. Ekonomihistorikern Gunnar Wetterberg tror att vi behöver åldringen, men att den har framtidens utmaningar att brottas med.

I början på 1900-talet fick Riksbanken ensamrätt i att ge ut sedlar och mynt, vilket var fröet till den penningpolitiska betydelse som myndigheten har idag. 1999 – nästa hundra år senare och efter att Sverige hade blivit medlem i EU – beslutade riksdagen att ge Riksbanken en mer självständig ställning, vilket i praktiken innebär att dess direktion kan fatta penningpolitiska beslut utan att ta direktiv från någon annan.

Läs också: Så går det för bankerna

De senaste åren har det varit en följetong i medierna om huruvida Riksbankens penningpolitik – som bestäms av dess direktion med riksbankschef Stefan Ingves i spetsen – kommer att få fart på inflationen och när reporäntan, som sedan 2015 ligger på minusnivå trots högkonjunktur, i sådana fall kommer att höjas. Minusräntan innebär en historisk situation som har fått ekonomer och andra experter att gnugga geniknölarna i förundran.

– Under 1930-talskrisen hade vi en lång period med mycket låga räntor. Precis som nu pressade det pensionsbolagen hårt, men det gjorde det också billigare att bygga vilket bidrog till att Sverige klarade krisen bättre än många andra länder. Annars har det nog varit vanligare att inflationen skapat problem i ekonomin genom att bidra till spekulation och bubblor, säger Gunnar Wetterberg som också är tidigare samhällspolitisk chef på Saco.

Läs också: Anna Felländer vill ha mer mänsklighet i algoritmerna

Har Riksbanken ett existensberättigande idag?

– Penningpolitiken måste hitta lösningar på nya problem – att inflationen inte tar fart trots hög aktivitet i ekonomin är något som vi inte riktigt varit med om sedan slutet av 1800-talet. Därför är det inte så konstigt att debatten är livlig och att man diskuterar Riksbankens agerande, eftersom det är den som ändå måste ta ställning. Vi behöver nog banken både för att stabilisera penningvärdet och för att skydda betalningssystemet, de två huvuduppgifterna enligt riksbankslagen. När det gäller betalningssystemet har banken väckt en intressant diskussion om vi skulle behöva en e-valuta som Riksbanken har hand om, i ett läge när kontanterna som oberoende betalningsmedel minskar i betydelse, säger Gunnar Wetterberg.

Det här är Riksbanken

Riksbankens uppgift är att upprätthålla ett stabilt penningvärde – det vill säga låg och stabil inflation – och verka för stabilitet i det finansiella systemet. Riksbanken har preciserat målet för inflationen till att den årliga förändringen ska vara två procent mätt med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF).

Riksbanken ger också ut sedlar och mynt samt tillhandahåller ett elektroniskt betalningssystem för överföringar mellan banker och andra aktörer.

Riksbanken leds av en direktion bestående av sex ledamöter. Direktionen utses av riksbanksfullmäktige som i sin tur utses av riksdagen.

350 år av penningpolitik

1668

Den 22 september bildas Riksens Ständers Bank. Den blir världens första centralbank och flyttar in i Axel Oxenstiernas palats i  Gamla Stan.

1867

Riksens Ständers Bank görs om till Sveriges Riksbank.

1901

Karl Langenskiöld som är en central person i arbetet med att ge Riksbanken monopol på utgivningen av pengar, utses till riksbankschef.

 

 

 

 

1904

Riksbanken får ensamrätt att ge ut sedlar och mynt.

1992

Riksbanken höjer räntan till 500 procent för att försvara kronan under finanskrisen.

1993

Inflationsmålet fastställs till 2 procent med ett toleransintervall på +/- 1 procent.

1999

Riksbanken får en självständig ställning när det gäller penningpolitiska beslut.

2006

Stefan Ingves blir Riksbankschef, en position han fortfarande har.

 

 

 

 

2015

Myndigheten inför historisk minusränta för att få inflationen att stiga.

 

 

 

 

Mer från: , ,

Mer på civilekonomen.se