Gigga – frihet eller anpassning?
När medieforskaren Maria Norbäck undersökte arbetsvillkor och arbetssituation för ett stort antal svenska frilansjournalister med gig-jobb blev det tydligt att den så kallade friheten ofta är rejält inskränkt.
– Det finns en frihetens paradox här: i teorin kan du som frilans, eller annan giggare för den delen, lägga upp ditt arbete precis som du vill. Men att gigga innebär ofta i praktiken att du anpassar dig efter kunden – och jobbar mer för mindre betalt än den som är anställd, säger hon.
Digital nomad giggar i New York
Det visade sig att de frilansar som hade lyckats ordna sitt arbetsliv så att det till stor del liknande en anställning – med kollegor, återkommande uppdrag i ett långvarigt överblickbart flöde – var de som trivdes bäst med frilanslivet.
– Den ekonomiska aspekten är förstås viktig här; den som har en högre osäkerhet vad gäller intäkterna kan lättare känna sig stressad och trivs då i lägre grad med sin situation.
Samtidigt är det inte enbart frågan om den ”verkliga” friheten, utan åtminstone en del av frilansarna värdesätter känslan av frihet, menar Maria Norbäck.
– Det går en rätt tydlig skiljelinje mellan dem som aktivt har valt att bli frilansar eller att gigga och dem som av olika anledningar mer eller mindre har tvingats att bli det. Den som har gjort ett aktivt val skattar ofta känslan av frihet högt, även om de inte utnyttjar möjligheterna i praktiken.
En annan faktor som påverkade trivseln var relationer i arbetslivet.
– Långvariga relationer, så som man har med kollegor när man är anställd, var något som generellt ökade tillfredsställelsen. Som frilans kan det innebära att man har återkommande samarbetspartner eller uppdragsgivare, eller att man sitter på ett frilanskontor och på det sättet får en annan sorts kollegor.
Ett begrepp som ibland nämns i samband med nya försörjningsformer som gig-ekonomi är ”prekärt arbete”, i betydelsen att arbetet är irreguljärt, osäkert och ofta lågavlönat i jämförelse med traditionella anställningsförhållanden. Ekonomen Guy Standing lanserade i en bok från 2011 begreppet prekariat, eftersom han menar att det är en ny samhällsklass med nya – och försämrade – förutsättningar som växer fram.
– Det är många som är inne på hans linje, och jag har just nu en bok med titeln ”Self employment as precarious work” på mitt arbetsbord. Visst, jag kan hålla med om att det finns en sådan koppling, säger Maria Norbäck.
Hon lyfter bland annat fram hur olika risker förskjuts från företag till individer.
– Det är rätt problematiskt att ett ökat ansvar läggs på individen, vad gäller allt från vidareutbildning till arbetsbrist. Det finns anledning att tro att våra sociala skyddsnät som a-kassa, pensionsavsättning och ekonomisk ersättning för arbete försämras i takt med att vi går mer mot ett marknadsinriktat system i arbetslivet, säger hon.
Från anställd till konsult – ta reda på förutsättningarna
Annons:
