Högskolor passiva mot sexuella trakasserier
Rapporten dömer ut det förebyggande arbetet mot en kultur som tolererar sexuella trakasserier inom högskolevärlden.
”Följaktligen utgår de förebyggande åtgärder som beskrivs från uppfattningen att sexuella trakasserier är ett avgränsat, situationsbaserat individproblem. Förebyggande åtgärder som tar sig an akademisk kultur och struktur saknas.”
UHR:s generaldirektör Karin Röding uppmanar högskolorna att ta problemen på allvar och söka svar i den forskning som finns.
– Att informera och utbilda är viktigt men räcker inte för att stoppa sexuella trakasserier. Lärosätena måste arbeta mer förebyggande: Analysera den egna organisationen, ta stöd från forskningen och sedan vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen.
Studenthälsan hjälper studenter att må bättre
Enligt rapporten sker en stor del av informationsinsatserna när nya studenter börjar, för att sedan minska när studenterna är inne i utbildningarna. Insatser riktade till studenter sker ofta i samarbete med studentkårer och lärosätena förlitar sig i mångt och mycket på studentkårerna i detta arbete.
En grupp som är särskilt utsatt är doktorander, som ofta är ensamma i sin studiesituation. Trots det saknas nästan helt insatser för att stödja dem. Rädsla för att inte bli trodd, och för repressalier från chefer och examinatorer gör att många drar sig för att anmäla sexuella trakasserier.
Med uppdrag att föra din talan
– Få lärosäten lyfter fram att de aktivt försöker motverka repressalier mot dem som anmäler, säger utredaren Aleksandra Sjöstrand.
Undersökningen visar också att när kvinnor som anmält sexuella trakasserier inte får det stöd från ledningen som de förväntat sig så lämnar de i många fall sin arbetsplats.
– Effekten blir att nästa kvinna som utsätts för trakasserier drar sig för att göra en anmälan. Tilltron till ledningen minskar när den inte tar itu med problemen. Det skapar en tystnadskultur, säger Karin Röding.
Universitets och högskolors arbete mot sexuella trakasserier
Annons:
