Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Ryggen på en medelålders kvinna i stadsmiljö illustrerar utsattheten som mobbad

”Dög jag för att leva?”

Lena anställdes som ekonom inom en kommun. Det blev en mardröm. Under flera år blev hon mobbad på arbetsplatsen.

Efter ekonomexamen på universitetsnivå hade Lena* under merparten av sin karriär jobbat på olika internationella industri- och konsultbolag. När hon som 52-åring anställdes som ekonom och verksamhetsutvecklare inom socialförvaltningen i en kommun i sydöstra Sverige såg hon fram emot att starta ett nytt kapitel i karriären. Allt började bra. Chefen uppskattade hennes erfarenheter från den privata sektorn och annorlunda sätt att se på verksamheten. Men 2009, tre år efter att Lena hade börjat på jobbet, slutade förvaltningschefen. Då förändrades situationen.

Läs mer: Så hanterar du en destruktiv ledare

De kommande sex åren hade hon nio olika chefer. Hon fråntogs arbetsuppgifter, hennes presentationer hånades av personer i kommunledningen och hon undanhölls viktig information.

– Jag mådde väldigt dåligt. Min självkänsla försämrades och ibland undrade jag om jag var psykiskt sjuk som kände mig så värdelös. Jag hade svårt att sova och fick mardrömmar och började isolera mig privat, säger hon.

I ett fall hade hon ombetts av kommunchefen att göra en budgetpresentation till ett kommunstyrelsemöte. Hon dryftade innehållet för kommunchefen inför mötet och fick då  tummen upp. Väl under sammanträdet avbröts Lena när hon höll i presentationen av just kommunchefen som sågade anförandet, ifrågasatte hennes kompetens och sade inför alla att hon hade räknat fel, varefter han själv kom med en egen presentation.

Läs också: Ledarskapet avgör arbetsmiljön 

Ingen i kommunledningen tog kontakt med Lena efter mötet. Sådana här förminskande situationer inträffade gång på gång. Hon började må allt sämre och upplevde sig mobbad.

– Jag funderade till och med på om jag dög för att leva, säger Lena.

I början på 2015 sjukskrevs Lena för utmattningssyndrom. Det berodde både på det hon varit med om, samt att situationen förvärrades. Hon hade börjat bli utesluten från och ersatt under möten, presenterades inte för nya kollegor och var generellt utanför på jobbet.

– Mitt hopp om förbättring försvann. Jag fick en känsla av uppgivenhet och sorg. Jag blev fråntagen alla möjligheter att göra mitt jobb, säger hon.

Under sjukskrivningstiden påbörjades en exponeringsutredning av Lenas situation, genomförd av Arbets- och miljömedicinska kliniken dit hon hade remitterats av företagshälsovården. Några av hennes kollegor ställde upp för att vittna vid utredningen, men alla utom en gjorde det anonymt.

– Några på kommunen uppfattade att jag blev utsatt men förhöll sig passiva. De flesta verkade inte bry sig. Det var förfärligt att det var så, säger hon.


Läs mer om mobbning:
En halv miljon personer mobbas på jobbet. Men det finns sätt att både utreda och stoppa mobbningen genom att lägga alla fakta på bordet.
Han får mobbningen bänkad
Gemensamma spelregler mot mobbning
”Dög jag för att leva?”


Sjukskrivningen blev början till slutet för Lena på arbetsplatsen. Hösten 2017 lämnade hon in sin avskedsansökan och gick i pension som 63-åring. Då hade hon testat att arbeta i ett år inom en annan sektor i kommunen för att försöka dryga ut sin pension, trots att hon fortfarande stängdes ute från möten och undanhölls information. Någon utredning om händelserna påbörjades aldrig.

Läs mer: Unga tiger om psykisk ohälsa

– Kommunen har vad jag vet inte vidtagit några åtgärder och jag har heller inte fått någon upprättelse eller kompensation. Snarare har jag kommit att stämplas som överkänslig av cheferna i kommunledningen, säger hon.

– Det är hopplöst svårt för en enskild att driva ett mobbningsärende och få rimlig rättvisa och ersättning för lidandet. Det är svårt att hindra att anställda drabbas på liknande sätt, i synnerhet när den högsta ledningen är involverad.

Lena gjorde en arbetsskadeanmälan till Försäkringskassan, men nekades ersättning därifrån.

Hösten 2018 kom Arbets- och miljömedicinska kliniken med beskedet att de inte tänkte gå vidare med ärendet till Arbetsmiljöverket eller ens företa ett besök på arbetsplatsen, trots att de i utredningen konstaterade att Lena hade utsatts för “skadlig exponering i arbetsmiljön i form av allvarlig mobbning” på allvarlighetsnivå tre, alltså långvarig, upprepad och eskalerad utsatthet. Detta hade sannolikt också lett till “kraftig stressreaktion och utmattningssyndrom”.

Läs om: Stressignalerna du bör se upp med

– Det gjorde rejält ont. Jag har ännu inte förstått varför de inte gick vidare.

Nästan två år efter att hon slutade på kommunen finns såren från upplevelserna kvar. Hon kan få smärtsamma minnesbilder och småsaker kan trigga igång jobbiga känslor.

– Jag har en tendens att förminska mig vid minsta motgång och har blivit konflikträdd. Jag jobbar varje dag med att våga vara stark och tro på mig själv. 

Fotnot: Lena heter egentligen något annat.

Läs även: Vad motiverar dig att göra ett bra jobb?


Bli medlem

Förekommer mobbning på din arbetsplats?  Du som medlem har möjlighet till rådgivning hos ombudsmännen.

Lenas råd till dig som mobbas:

  •  Sök hjälp tidigt. Tala med någon som stöttar.
  • Förstå att det inte är dig som det är fel på.
  •  Informera HR-avdelningen och facket.
  • Om du kan, och om det inte blir bättre, byt arbetsgivare. Att rädda dig själv är viktigast!
Mer från: , ,