Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Man i mörk kostym stoppar huvudet i sanden inför flera miljöhot

Därför sticker vi huvudet i sanden när det handlar om miljön

Per Espen Stoknes är förutom ekonom och ledare av centrum för grön tillväxt på Handelshögskolan i Oslo, även psykolog. Han har utvecklat teorier om varför vi har svårt att ta miljöhoten på allvar och hur vi kan agera för att nå ett mer hållbart samhälle.

Genom att gå igenom och sammanställa resultaten från flera hundra studier inom psykologi, sociologi och socialantropologi i boken “What we think about when we try not to think about global warming” har Per Espen Stoknes utvecklat teorier till varför många människor fortfarande har svårt att ta klimathotet på allvar och agera utifrån det. Hans slutsats är att det inte verkar hjälpa att bombardera människor med ständiga larmrapporter utan att det tvärtom har en motsatt och passiviserande effekt. 

Mörkhårig slätrakad man med rektangulära glasögon
PerEspen Stoknes.

– I stort sett alla tänkande människor har förstått vad som håller på att hända men gapet mellan hur vi lever och vad vi vet är för stort, säger han. Den obehagskänsla som uppstår när man brottas med flera motsägelsefulla tankar samtidigt kallas kognitiv dissonans och är en av de fem psykologiska barriärer som beskrivs i boken, och som hindrar oss människor från att ta emot obekväma vetenskapliga budskap.

Per Espen Stoknes berättar att han själv känner av den kognitiva dissonansen om han exempelvis behöver ta flyget till en föreläsning om klimatförändringar. En annan psykologisk barriär som han har undersökt är distans, att vi människor har en tendens att undvika larm som berör sådant som ligger längre bort i tiden eller människor som bor långt bort från oss.

Hon efterlyser mer negativt tänkande 

– För att vi ska hitta in i frågorna är det väsentligt att vi jobbar med både distansen och dissonansen. Det som bryter distansen är när människor i ens närhet agerar och gör något. Eller när vi kopplar ihop klimatförändringarna med olika händelser och förändringar i närheten som skogsbränder, luftföroreningar och fästingar. Och när vi börjar fokusera på möjligheterna till ett smartare och grönare samhälle med en mindre slösande ekonomi och livsstil, säger Per Espen Stoknes.

Som en del i att undersöka möjligheterna till ett smartare och grönare samhälle har Per Espen Stoknes tillsammans med den svenska professorn Johan Rockström nyligen studerat och sammaställt möjliga metoder att mäta om ett lands tillväxt är grön eller inte. Med begreppet grön tillväxt, som introducerats av bland annat OECD, avses ekonomier där ekonomisk tillväxt (vanligtvis mätt som BNP) och utveckling främjas samtidigt som det säkerställs att de naturresurser och miljötjänster som vårt välbefinnande bygger på bevaras. 

Han menar att vi idag skulle kunna uppnå en snabbare omställning till minskade utsläpp med ett lägre BNP men att det skulle vara svårt att uppnå ett hållbart samhälle utan någon tillväxt alls.

Finanssektorn kan rädda klimatet

– I en lågkonjunktur blir människor rädda vilket kan ge många sociala biverkningar och skapa oroligheter så vi behöver en tillväxt för att undvika det. Med grön tillväxt är målet att resurseffektiviteten ökar mer än BNP-tillväxten varje år. Då kan vi maximera mänsklig nytta i förhållande till vad vi tar ut från våra naturresurser. Och här finns det enorma, lönsamma möjligheter till att bli betydligt bättre, säger han.

Per Espen Stoknes forskning har väckt stort intresse och han berättar att han i stort sett skulle kunna åka runt och föreläsa på heltid om han ville det.

– Det har skett en stor förändring bara det senaste året, inklusive på min egen arbetsplats, Handelshögskolan BI i Oslo. Många har tidigare varit ointresserade av frågorna och jag representerade tidigare en grön stämma som inte fick ett så gott mottagande. Men nu håller det på att bli mainstream, säger han.

Unga ekonomer söker intressanta jobb


Annons:

Civilekonomerna AKAVIA

Vid årsskiftet bildar Civilekonomerna och Jusek det nya fackförbundet Akavia.

 

 

 

Per Espen Stoknes, 51

Bor: Oslo.
Karriär: Universitetslektor, Handelshögskolan BI, Oslo.
Familj: Gift, två söner.
Fritidsintressen: Fjäll, jazz, piano.
Inspireras av: Just nu; Greta Thunberg.

De 5 barriärerna

  1. Dissonans: Dissonans är obehaget som uppstår när det finns en motsättning i vad vi vet och vad vi gör. Genom att ifrågasätta och tvivla på klimatforskningen skapas en psykologisk belöning som eliminerar dissonansen. Det är lättare att ändra sitt tänkande än sitt beteende. 
  2. Distans: Klimatförändringarna kommuniceras ofta som något som ligger långt fram i tiden och effekterna av dem som något som främst kommer att drabba de som bor långt bort. Om ingen i ens direkta närhet drabbas av effekterna minskar empatin för de drabbade. Även distans till beslutsfattare har betydelse.
  3. Domedag: Nästan 80 % av all klimatkommunikation som undersöktes av Per Espen Stoknes hade katastrofliknande budskap. Det leder till att vi vänjer oss vid problemet. Domedagsbudskapet kan även skapa skuld och skamkänslor, vilket vi helst flyr ifrån.
  4. Förnekelse: Förnekelse gör att vi lever vidare som vi alltid har gjort. Det handlar inte om ignorans, intelligens eller brist på information, enligt Per Espen Stoknes, utan om självförsvar.
  5. Identitet: Innebär att vi filtrerar bort sådant som står i konflikt med våra värderingar. Om ny information utmanar ens livsstil känns det som ett angrepp, inte ett faktum. I konflikten mellan fakta och värderingar vinner värderingarna.
Mer från:

Mer på civilekonomen.se