Därför sticker vi huvudet i sanden när det handlar om miljön

Genom att gå igenom och sammanställa resultaten från flera hundra studier inom psykologi, sociologi och socialantropologi i boken “What we think about when we try not to think about global warming” har Per Espen Stoknes utvecklat teorier till varför många människor fortfarande har svårt att ta klimathotet på allvar och agera utifrån det. Hans slutsats är att det inte verkar hjälpa att bombardera människor med ständiga larmrapporter utan att det tvärtom har en motsatt och passiviserande effekt. 

– I stort sett alla tänkande människor har förstått vad som håller på att hända men gapet mellan hur vi lever och vad vi vet är för stort, säger han. Den obehagskänsla som uppstår när man brottas med flera motsägelsefulla tankar samtidigt kallas kognitiv dissonans och är en av de fem psykologiska barriärer som beskrivs i boken, och som hindrar oss människor från att ta emot obekväma vetenskapliga budskap.

Per Espen Stoknes berättar att han själv känner av den kognitiva dissonansen om han exempelvis behöver ta flyget till en föreläsning om klimatförändringar. En annan psykologisk barriär som han har undersökt är distans, att vi människor har en tendens att undvika larm som berör sådant som ligger längre bort i tiden eller människor som bor långt bort från oss.

Hon efterlyser mer negativt tänkande 

– För att vi ska hitta in i frågorna är det väsentligt att vi jobbar med både distansen och dissonansen. Det som bryter distansen är när människor i ens närhet agerar och gör något. Eller när vi kopplar ihop klimatförändringarna med olika händelser och förändringar i närheten som skogsbränder, luftföroreningar och fästingar. Och när vi börjar fokusera på möjligheterna till ett smartare och grönare samhälle med en mindre slösande ekonomi och livsstil, säger Per Espen Stoknes.

Som en del i att undersöka möjligheterna till ett smartare och grönare samhälle har Per Espen Stoknes tillsammans med den svenska professorn Johan Rockström nyligen studerat och sammaställt möjliga metoder att mäta om ett lands tillväxt är grön eller inte. Med begreppet grön tillväxt, som introducerats av bland annat OECD, avses ekonomier där ekonomisk tillväxt (vanligtvis mätt som BNP) och utveckling främjas samtidigt som det säkerställs att de naturresurser och miljötjänster som vårt välbefinnande bygger på bevaras. 

Han menar att vi idag skulle kunna uppnå en snabbare omställning till minskade utsläpp med ett lägre BNP men att det skulle vara svårt att uppnå ett hållbart samhälle utan någon tillväxt alls.

Finanssektorn kan rädda klimatet

– I en lågkonjunktur blir människor rädda vilket kan ge många sociala biverkningar och skapa oroligheter så vi behöver en tillväxt för att undvika det. Med grön tillväxt är målet att resurseffektiviteten ökar mer än BNP-tillväxten varje år. Då kan vi maximera mänsklig nytta i förhållande till vad vi tar ut från våra naturresurser. Och här finns det enorma, lönsamma möjligheter till att bli betydligt bättre, säger han.

Per Espen Stoknes forskning har väckt stort intresse och han berättar att han i stort sett skulle kunna åka runt och föreläsa på heltid om han ville det.

– Det har skett en stor förändring bara det senaste året, inklusive på min egen arbetsplats, Handelshögskolan BI i Oslo. Många har tidigare varit ointresserade av frågorna och jag representerade tidigare en grön stämma som inte fick ett så gott mottagande. Men nu håller det på att bli mainstream, säger han.

Unga ekonomer söker intressanta jobb

Annons:

Vid årsskiftet bildade Civilekonomerna och Jusek det nya fackförbundet Akavia.