Dagstidningsdrottningen Gunilla Herlitz redo för jobb i tillväxtbransch

Gunilla Herlitz började som nyhetshungrig reporter på Dagens Industri 1987. Hon var 26 år. Hade hon då, frågar jag, i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att hon skulle sluta som mäktigast i medie-Sverige?

 – (Stort skratt) Aldrig!

Vi ses på Herlitz stammishak, den vitkaklade kvartersbistron Kommendören på Östermalm i Stockholm. Den förra dagspressdrottningen tar in en flaska bubbelvatten.

– Inte senare heller för den delen, hade jag kunnat föreställa mig den karriär som jag fick. På en chefsutbildning 1999 lärde jag känna Alice Bah Kunkhe som då var programledare på TV4, medan jag var redaktör på Dagens Industri. Om någon hade sagt till oss då var vi skulle sluta så hade vi skrattat rakt ut. Även om jag redan då såg hennes potential.

Läs även: Var snäll med dig själv – bli en bättre chef

Sedan Gunilla Herlitz lämnade vd-posten för Bonnier News (där DN, DI, Expressen och Sydsvenska Dagbladet ingår) i juni 2016 har hon levt ett annorlunda, friare liv. Hon saknar inte att befinna sig i stormens medieöga.

– Det är skönt att slippa. Det finns en utsatthet i positionen, internt och externt, alla ord märks. Jag kände också att jag verkligen var färdig med det jobb jag hade.

Sommaren spenderade Gunilla Herlitz i sitt townhouse i centrala Cannes. I vinter ska hon för första gången åka skidor i USA. Hon har fått tid till familj och vänner. Och hon tränar sex dagar i veckan. Telefonen är undanstoppad och ljudlös under vår timslånga intervju. Det tar tid att ömsa skinn, säger hon.

– Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra när jag slutade. Och det har jag egentligen fortfarande inte. Jag har gått från att ha ett tungt operativt ansvar, till en mycket friare tillvaro. När styrelsemöten planeras in för februari 2019, då får jag lite panik. Det kan jag väl inte boka in nu, jag kanske är i … Indien då?

Läs även: Ekonom – så säkrar du upp din framtid

Bankdirektörsdottern Gunilla Herlitz blev under sina år på Bonnier känd som den dugliga mediebossen. En effektiv ”doer”. Sveriges största men svårt förlusttyngda morgontidning Dagens Nyheter, blev under hennes ledning stabilt vinstbringande. Bakgrunden till framgången? ”Mycket handlade om lågt hängande frukter”, säger hon ödmjukt.     

 – Det var ett tacksamt läge. Dels hade det varit en turbulent tid före mig, många chefer som slutat på kort tid. Marknaden hade också befunnit sig i en kraftig lågkonjunktur när jag kom in 2009. Sedan vände det ju uppåt. Mina styrkor var att jag fattade beslut snabbt. Och så tycker jag att jag har väldigt gott omdöme om människor.

Att skrota DN:s ekonomidel och införa en Stockholmsdel har i efterhand betraktats som ett genidrag. Stark journalistisk magkänsla, förmågan att skapa synergier och imponerande kostnadseffektiviseringar sammanfattade några branschkollegor i Resumé i samband med hennes avgång.

Läs även: ”Få kommer undan mäthetsen i framtiden”

Men alla har inte samma ljusa syn. ”Effektiviseringar” kan också läsas som en polerad omskrivning för en smärre avskedskavalkad. Anställda, av vilka många hade varit det anrika mediehuset trofast under decennier, fick foten på löpande band. Journalisten skrev om Dagens Nyheters frysbox och om ”en arbetsgivare som tappade sin medmänsklighet”. Herlitz hamnade i skottgluggen.

 –  Det är klart att man blir sur, besviken och frustrerad när man blir uppsagd. Dagens Nyheter är dessutom det finaste jobbet man kan, vad ska man göra efter det? Det blir en gyllene bur.

Det var inte alltid så kul att gå till jobbet vid den här perioden, erkänner hon. Men en utkristalliserad pragmatism räddade henne.

– Jag var övertygad om vad jag var tvungen att göra, en tydlig målbild. Och då blir det lättare. Vi lyckades med konststycket att göra tidningen bättre, trots att vi var färre anställda. Dessutom hade jag en förändringsbenägen ledning i ryggen. De var nästan mer övertygade än jag om att det här var rätt väg att gå. Så jag kände mig aldrig ensam.

Läs även: Hur säger jag upp utan att känna mig usel?

Hur var det att omskrivas i riksmedia som en osentimental vd-typ, undrar jag, men Gunilla Herlitz viftar avvärjande. Den sortens epitet har hon inga problem med.

– Osentimental måste man vara i en sådan position, det är bara att acceptera. Det viktigaste var att trygga tidningens långsiktiga fortlevnad.

Björn Wiman, kulturchef på DN, har påpekat en av hennes mindre omskrivna styrkor: ”en stark förståelse för sambandet mellan bokstäver och siffror”. Herlitz slutförde civilekonomutbildningen vid Handelshögskolan i Stockholm 1984, som den första höggravida kvinnan i skolans historia. Hon älskar siffror, säger hon, och skryter lite försiktigt om sitt starka sifferminne.

– Att kunna ”benchmarka” och ta siffrorna till hjälp för att förstå vad som har hänt, har jag haft stor nytta av. Ibland etableras det ”sanningar”. Vid en tidpunkt på Dagens Industri var ”sanningen” att annonsintäkterna gick ner för att varje order hade en lägre volym. Då kunde jag syna siffrorna och se att det inte alls stämde. I själva verket hade antalet annonsörer minskat med 30 procent, men det är ju en helt annan sak.

”Jag försöker följa samma råd som jag ger mina barn: lägg din tid på en bransch som växer och där det skapas nya jobb.”

Under morgonen har Gunilla Herlitz suttit i ett långt styrelsemöte på Marginalen Bank, där hon valdes in som ny ledamot i augusti 2016. Hennes uppgift är bland annat att lägga fokus på bankens digitalisering.

– Banken är en innovativ, växande utmanare. Jag försöker följa samma råd som jag ger mina barn: lägg din tid på en bransch som växer och där det skapas nya jobb.

Läs även: Digital kompetens den nya hårdvalutan

Mellan ledigheten klämmer hon in ytterligare ett styrelseuppdrag för Sportamore, Nordens största digitala sportbutik. Under senhösten ska hon även föreläsa om Bonnierpressens utveckling på Stanford School of Business, elituniversitetet på den amerikanska västkusten.

– Det är studenter som läser strategi och organisation på masternivå. Det har gjorts ett case om arbetet vi gjorde inom Bonnier News. Studenterna är otroligt smarta.

Ett sammanhang du trivs i?

– Det är klart. Som min äldsta son säger till mig: ”Mamma du behöver inget cv, det är bara att säga att du föreläser på Stanford” (skratt).

Vilket ser du som ditt största misslyckande under karriären?

– Det var fel att starta en tv-kanal på Dagens Industri 2005. Det kostade väldigt mycket pengar, minst 60 miljoner kronor. Någon gav mig ett gott råd: ”Det är för sent att starta en tv-kanal, det måste vara streamat nu”. Men jag lyssnade inte.

Läs även: Att tänka rätt eller tänka själv

Hur ser du på debatten om ”fake news”? Många menar att samtidens viktigaste fråga är att hålla de publicistiska principernas murar intakta?

– Om ingenting är sant och ingenting är falskt – om alla har lika tolkningsföreträde – då blir heller ingenting på riktigt. Att bara visa upp ena sidan skapar en enorm polarisering.

Du har sagt att du har “ett stort gig” kvar innan du når folkpensionsålder. När kommer du landa i vad det blir, tror du?

– Jag kan inte säga att jag sneglar åt något håll, mer än att jag tycker att det vore roligt att jobba med tillväxt. Jag har ju länge varit verksam i en bransch där intäktsströmmarna faller.