Stora skillnader i hur skattebrott dokumenteras

Sedan våren 2014 har lingvistiskt intresserade lyssnat på Ylva Byrmans kunniga expertkommentarer i P1-programmet Språket. 

Att Ylva Byrman har skånska rötter hör alla, och att hon är verksam vid Göteborgs universitet har nog också framgått. Men att hon nu dessutom disputerat är för många sannolikt ny information.

Så fångas de misstänktas ord. Förhör och dokumentationspraktiker på Skattebrottsenheten heter den avhandling som Byrman försvarade nyligen.

Läs också: Han granskar global skatteplanering

Skatteverkets välutbildade brottsutredare har i de allra flesta fall antingen en ekonomisk eller juridisk examen. När Byrman granskar utredarnas förhör med misstänkta och vittnen visar hon att dokumentationsmetoderna kan variera stort mellan regionala skattekontor. Mest anmärkningsvärt: På flera kontor väljer man emellanåt arbetssätt som står i direkt konflikt med rättegångsbalken (23 kap, 21§), den som stadgar att utskriften ska vara granskad och klar vid förhörets slut.

– Förhöret ska enligt lag sammanfattas i samband med intervjusituationen. Det är huvudregeln, allt annat är undantag som bara ska tillämpas vid särskilt omfattande och komplicerade fall, säger Ylva Byrman som vet att JO vid något tillfälle anmärkt på Konkurrensverket när man där tillåtit sig att sammanfatta ett förhör i efterhand. Men själv ställer hon sig frågande:

– Vem gynnar egentligen kravet på att förhöret ska sammanfattas direkt? Knappast utredaren eller den misstänkte – för egen del skulle jag hellre läsa igenom i lugn och ro ett par dagar efter förhöret och få tid att fundera över om det verkligen var så här jag menade, konstaterar hon och fortsätter:

– Den, strikt sett, otillåtna efterhandssammanfattningen är kanske trots allt det arbetssätt som ger högst kvalitet.

Läs också: Fler ekobrott i Sverige

Ylva Byrman har under sin forskning mött utredare som under hela sin karriär jobbat med efterhandssammanfattningar. De menar att det skulle kännas både stressigt och respektlöst att sitta och knattra på datorn under samtalets gång.

Påverkas samtalet av att en utredare samtidigt har stort fokus på att skriva? Och i så fall hur? Det är frågor som Ylva Byrman tycker är både intressanta och berättigade.

I möten med utredare har Byrman mött fler exempel på uppriktig omtänksamhet. Utredare som är beredda att vidta mått och steg för att skydda de hördas integritet.

– Många är väldigt respektfulla och kan till exempel erbjuda den förhörda möjligheten att tillsammans hitta en lagom abstrakt nivå för skildring av sjukdom, missbruk eller trassliga familjeförhållanden. Man kan ju fundera över om det verkligen är viktigt för rättssäkerheten att den förhörde exponeras in på bara skinnet?  

– Den här problematiken är inget som tas upp i förhörsutbildningen – där poängteras snarare att allt som kan användas mot den hörde ska dokumenteras. Själv tycker jag att det här är en av avhandlingens mest spännande erfarenheter.

Ibland står det under förhöret klart att den hörde lider av en intellektuell funktionsnedsättning. Kanske har hen rent av bara utnyttjats av mindre nogräknade personer.

– Det är förstås en typ av information som åklagaren är betjänt av, men som ofta redovisas muntligt utan att fästas på papper. Är det rättssäkert?

Hur tror då Ylva Byrman att hennes avhandling kan komma att användas?

– Jag hoppas att den kan leda till en diskussion om rättegångsbalkens huvudregel. Är den verkligen bra, och vem gynnar den? Kanske borde den moderniseras?

Läs också: Calmfors – skarpsynt ekonom som inte håller med

– Hur värdesätter vi transparens kontra integritet i rättssystemet? Och tycker vi att det är ok att använda väldigt mycket tid och resurser på enkla ärenden. Den oerhörda exaktheten har ett högt ekonomiskt pris.