Så förändras ekonomens roll

Vilka speciella utmaningar har ledare i välfärdssektorn?
– Mängden motstridiga intressen ställer stora krav på framför allt cheferna. De måste försöka få till en balans mellan politikernas intentioner, lagar och föreskrifter, skattebetalarnas krav på ”value for money”, medarbetarnas rätt till en god arbetsmiljö, brukare, patienter, elever med flera som förväntar sig en god kvalitet när det gäller omsorg, vård, utbildning och andra välfärdsinsatser.  

Vad krävs av en god ledare inom välfärdssektorn?
– Att man är en mogen människa med en god jagstyrka. Att våga stå på egna ben och samtidigt vara öppen för andras synpunkter. Det behövs också en stark vilja att påverka människor och verksamheter och givetvis god kompetens för att behärska arbetsuppgifterna.

Vilka är de främsta förändringarna sedan du skrev din första bok 1991?
– Genomslaget av NPM, New Public Management, alltså importen av näringslivets styr- och ledningsmetoder till den samhällsfinansierade välfärdssektorn.

Hur har det förändrat ekonomernas ställning?
– Rollen har stärkts. Många arbetar i stabsfunktion inom välfärden, en allmän tendens är att staberna har gått från att vara stödfunktioner till linjecheferna till att vara kontrollfunktioner. Idealet vore ett bättre samarbete mellan chefer och ekonomer, inte minst för att möta den stora frågan om hur vi får bästa möjliga kvalitet på välfärdstjänsterna med tillgängliga resurser. 

Vad krävs då av ekonomerna?
– De ska vara pedagoger, stödja chefer i att hantera praktikaliteter i den egna verksamhetens ekonomi och vara en form av visselblåsare, som kan slå larm. Att inte reagera när en enhet år efter år visar ett ekonomiskt underskott är att skjuta problem framför sig. I ett tidigt skede är det lättare att komma på rätt kurs igen.