Ny bok synar riskkapitalet
På nittiotalet var riskkapitalisterna hjältar. I dag ifrågasätts deras arbete och sätt att tjäna stora pengar allt mer. Häromveckan kom boken ”De svenska riskkapitalisterna” med avslöjande uppgifter om hur de största bolagen i branschen byggt upp sina verksamheter, och hur dess företrädare tjänat storkovan. Vi har intervjuat Carolina Neurath, ekonomijournalist på Svenska Dagbladet, som är en av bokens författare.
Varför ville ni skriva den här boken?
– Riskkapitalister har nästan börjat få större inflytande i Sverige än politiker. Deras makt blir bara större, ju mer de tar sig in i välfärdsbolagen. Om du äger en private investmentbank kan du ducka och inte ställa upp på intervjuer, men om du äger skolor, äldreomsorg och sjukhus måste du vara mer öppen och transparent.
– Företrädarna för bolagen tjänar betydligt bättre än börsbolagsdirektörerna, men många är fortfarande hemligare än en sluten herrklubb. Det här är en värld vi ville öppna upp och göra tillgänglig för flera.
Hur var bemötandet från bolagen vid arbetets början?
– Det var inte helt lätt att få till intervjuerna. Vi ville ha intervjuer med frontfigurerna för de fyra största riskkapitalbolagen EQT, Altor, Nordic Capital och IK. De två förstnämnda, EQT och Altor, var betydligt lättare att boka in än de andra två. Men till slut välkomnades vi av IK till London, och i bokens absoluta slutskede fick vi till en intervju med Nordic Capitals grundare, också i London.
Och när ni gjorde intervjuerna?
– När vi gjorde intervjuerna var det bara trevliga toner, precis som många näringslivstoppar vet de mycket väl hur man slår på charmknappen.
Vad har ni fått för reaktioner?
– De intervjuade har läst delar och sina citat, och precis som väntat var det många krav på ändringar. I vissa fall har det varit skrattretande när vissa av dem skulle in och pilla i våra formuleringar. Det visar lite på självinsikten, de försökte ta sig lite för stora friheter.
Vad hade du för bild av riskkapitalbolagen och deras företrädare innan du skrev boken?
– Jag hade mött en del av dem tidigare, men de jag inte mött var ungefär som jag tänkt. Vissa kunde till och med överraska positivt, samtidigt som det i vissa möten blev så påtagligt att de lever i en så utpräglad överklassbubbla och inte riktigt förstår varför svenska folket kan reagera på till exempel deras stora inkomster. Det är inget fel i sig att tjäna mycket pengar, men att bli mångmiljonär genom att äga vårdbolag och hem för ensamkommande flyktingbarn är inte helt oproblematiskt.
Tycker du att kritiken som riktats mot riskkapitalisterna är befogad?
– Delvis. Om man säger så här, det finns kritik inom branschen också mot andra riskkapitalaktörer. Många är till exempel irriterade på Triton som ägde Carema när skandalen där briserade. Det stänkte på hela branschen. Många av riskkapitalbolagen börjar få bättre självinsikt och inser att de måste vara transparenta och öppna upp sig, medan andra fortsätter att låsa in sig. Till exempel den största ägaren av djursjukhus i Sverige vägrar att ställa upp på intervju. Det håller inte i längden.
Fotnot: De svenska riskkapitalisterna – en berättelse om makt, pengar och hemligheter är skriven av Carolina Neurath och Jan Almgren, och ges ut på Norstedts förlag.
