Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Mörkblond kvinna i page bredvid svart ko på ett fält, en mjölkbonde som trivs
Martina Johansson.

Ekonom som hittat lönsamhet i krisbransch

Stenhård global konkurrens, små vinstmarginaler och rejäl kompetensbrist. Det blåser snålt runt landets mjölkbönder men det finns framgångshistorier. Martina Johansson är redovisningsekonomen som blev mjölkbonde.

Idyllen Bäckeby i Småland bjuder på vidsträckta fält, bördiga jordar och gamla gårdar. På familjen Olsson-Johanssons gård möts historia och framtid. Här har det bott människor sedan tusentalet, idag är gården ett modernt lantbruk med 200 mjölkkor plus rekrytering, alltså kalvar och ungdjur som inte kalvat ännu. Förra året investerade familjen i tre mjölkrobotar samt en foderrobot, totalt med ombyggnation slutade notan på tio miljoner.

— Vi tryckte på knappen eftersom vi hade kommit fram till att vi ville fortsätta att ha djur. Vi gjorde kalkylen och banken beviljade oss lån, berättar Martina Johansson. 

Investeringen har varit lyckad. Nu mjölkas korna efter sin egen rytm och äter när de vill. Foderroboten ger dem mat minst elva gånger per dag. Vinsten är att djuren mår bättre och att mjölkproduktionen ökat. Andra fördelar är att gårdens elförbrukning sänkts samt att åtta kubik dieselkonsumtion försvann ”i ett nafs”. 

Läs mer: Civilekonom med hästkrafter

— Vi har dessutom fått större frihet, genom att vi kunnat kapa en del arbetstid. Att till exempel kunna åka på en del nöjen är ett mjukt värde som vi uppskattar enormt. 

Martina Johansson läste till redovisningsekonom parallellt med att hon blev lantbrukande egenföretagare ihop med sin sambo. Hon sköter gårdens ekonomi.

— Att ta hand om gårdens ekonomi är en komplex uppgift. Jag älskar siffror och sporras av att skapa förbättring och effektivisering i vår verksamhet, samtidigt som vi erbjuder en bra arbetsmiljö. Jag vill ha ett bra resultat på nedre raden och är med i allt som händer i företaget.

Gården drivs idag med hjälp av tre anställda och inhyrd arbetskraft vid behov. En stor utmaning är kompetensbristen. 

Läs även: De hetaste kompetenserna för ekonomer

— Det krävs utbildad arbetskraft för att klara arbetet med tekniken på ett modernt lantbruk. Man behöver dessutom kunna läsa av djurens hälsa och beteende. 

Branschens hälsostatus har varit bättre. Sedan slutet av 80-talet har antalet svenska kor halverats och mejeriföretagen minskat med nära 90 procent. Dessutom har den globala konkurrensen blivit allt tuffare efter avregleringen på 90-talet. Svenska mjölkbönder har fått uppleva en rejäl strukturomvandling. Det är sannerligen ingen dans på rosor att vara mjölkbonde som vill bidra till ett öppet landskap.

— Det kan vara kämpigt, men jag ser på det med andra ögon. Jag hoppas att det är en fråga om generationsväxling där slutet på 80- och 90-talet var problematiska. Men nu är det dags att fokusera på möjligheterna, inte minst med den nya tekniken.

Läs mer: Inga företag har råd med dåliga affärssystem 

Hur har du nytta av din ekonomiska utbildning?

— Jag är noga med likviditet, budget och vår investeringsplan. Med hjälp av vår digitala utrustning kan jag följa och analysera all data. Vi slåss på en global marknad så att ha koll på siffrorna är oerhört viktigt. 

Martina Johansson poängterar att en ständig satsning framåt är en framgångsfaktor. Hon och sambon deltog därför i en ny affärsutbildning som IHM Business School utvecklat i samarbete med Sveriges mjölkbönder.

— Erfarenhetsutbytet är guld värt. Vi lantbrukare har olika förutsättningar och organisationer men jag imponeras av våra kollegors flexibilitet och vilja att köra på, trots många utmaningar.

Läs också: Könsskillnader i val av vidareutbildning 

Inför den närmaste framtiden finns planer på att skapa ett ben till att stå på genom en satsning på något som passar in, och tar tillvara de resurser som finns. Efterfrågan på grönt ökar och gårdens jordar är rika. Det handlar om att få ihop helheten, ”från det du sätter i backen till att mjölkbilen åker härifrån”. 

Det har runnit en del mjölk från gården till tankbilen sedan Martina Johansson karriärväxlade. Trots bitvis rejäl motvind ångrar hon inte sitt val. 

— Vi ville bli ett lönsamt familjeföretag med utvecklingsmöjligheter och tillväxt. Så har det blivit. Jag har ett roligt yrkesliv. Närheten till naturen är också värdefull. Att ibland få loss två timmar och gå ut i skogen är en stor rikedom. Men på min önskelista står ett stabilare väder och mjölkpris samt en mer nyanserad klimatdebatt. 

Läs om: Två timmar i naturen räcker

 


Annons:

Vid årsskiftet bildar Civilekonomerna och Jusek det nya fackförbundet Akavia.

 

 

 

Martina Johansson, 46

Familj: Sambo och tre söner.
Bor: I Bäckeby, i Småland.
Bakgrund: Arbetade bland annat som platschef inom lackeringsbranschen innan hon vidareutbildade sig till redovisningsekonom. Ekologisk mjölkbonde tillsammans med sin sambo och är även politiskt aktiv. ”Jag brinner för landsbygdsfrågor, att man ska kunna leva och framförallt driva företag på landsbygden.”
Om facket: ”Önskar att facken arbetar tillsammans med mindre arbetsgivare. Det gemensamma målet ska vara att lösa frågor, inte skapa konflikter.”

Mer från: , , , ,

Mer på civilekonomen.se