Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Foto: Camilla Svensk/Riksdagsförvaltningen

Raka vägen till riksdagen

Förtroendekapital, en tydlig agenda och ett visst kändisskap. Det krävs för att skaffa sig en stol i plenisalen i maktens högborg. Civilekonomen berättar hur du gör politisk karriär.

Supervalåret. Har du en längtan efter att göra politisk karriär, men undrar hur du ska gå tillväga? Civilekonomen träffade Jenny Madestam, forskare i statsvetenskap, med inriktning på svensk politik och partiledarskap vid Stockholms universitet. Hon berättar att den vanligaste vägen in i politiken är att du börjar engagera dig i ditt parti på lokal basis, eller – i unga år – blir medlem i ett ungdoms- eller studentförbund. Nästa steg är att du kandiderar till kommunfullmäktige och alternativt sitter i någon kommunal nämnd där du profilerar dig som politiker och visar framfötterna genom att driva dina egna frågor.
– Många av de som sitter i riksdagen har en gång i tiden börjat jobba för partiets räkning lokalt och på så sätt visat att de är duktiga och ambitiösa. Att göra politisk karriär är ingenting som sker över natten. Det krävs att du bygger upp ett förtroendekapital och namn i partiet över tid och visar att du är någon att lita på, säger Jenny Madestam.
Inte sällan sitter du i fullmäktige en eller ett par mandatperioder för att sedan ta nästa kliv: landstinget eller riksdagen. För att komma med i riksdagen måste du stå på riksdagslistan som partiet fastställer inbördes. Somliga partier, till exempel Socialdemokraterna och Moderaterna, brukar ha så kallade provval inom partiet för att avgöra placeringarna på listan. Rangordningen är viktig: om väljaren inte fyller i ett namn utan bara lämnar in valsedeln ges mandat i fallande ordning efter listans placeringar.
– Att sätta riksdagslistan är ofta en omständlig och laddad process inom partierna. Den är en drag- och maktkamp, eftersom alla vill stå så högt upp som möjligt.  För att komma med på listan behöver du ha gjort dig ett namn och jobbat för partiet lokalt eller regionalt. Och konkurrensen är stenhård, speciellt i de stora valkretsarna som Stockholm och Göteborg, säger Jenny Madestam.
Man kan alltså inte komma utifrån som okänd och få plats på listan?
– Partierna vill nog att den möjligheten ska finnas. Man vill ju rekrytera folk. Samtidigt finns det en kultur och tradition i partierna som gör att det nästan är omöjligt att komma utifrån och göra snabb karriär. Det väcker ilska bland de som kämpat länge för att komma med på listan. Det parti som visar störst tolerans för att göra snabb karriär är Miljöpartiet. I de övriga finns en allmän skepsis och misstänksamhet mot de som bara kommer in och direkt vill kandidera till riksdagen.
De senaste valen visar på flera fall där mer okända personer lyckats bli invalda i maktens kammare genom personvalskampanjer. Kampanjerna ger dig möjlighet att – till exempel via sociala medier – skapa dig ett namn hos allmänheten och visa din agenda. Moderaten Anton Abele är ett exempel. Han tog redan som femtonåring stark ställning mot gatuvåld, bildade organisationen ”Stoppa gatuvåldet” och skapade en Facebook-grupp som snabbt fick 100 000 medlemmar. Inför riksdagsvalet 2010 drev han en kampanj på Youtube och blev som 18-åring den yngste som valts in i riksdagen.

Synlighet är a och o
Den nuvarande näringsministern och centerledaren Annie Lööf blev vid valet år 2006 invald i riksdagen genom en personvalskampanj. Även om dessa exempel kan ses som ovanliga vägar in i politiken kräver de ändå att ditt namn finns med på riksdagslistan, vilket i sin tur kräver ett visst mått av tidigare engagemang på lokal eller regional nivå samt kändisskap i partiet. Personvalskampanjer är oftast aktuella i de fall där ditt namn är långt ner på listan, menar Jenny.
– En kampanj måste innehålla ett tydligt fokus på en eller ett par frågor. Budskapet ska vara enkelt. Framför allt måste du göra pr genom att till exempel använda sociala medier eller skriva debatt­artiklar. Synlighet är a och o, speciellt om du initialt är okänd.
Jenny Madestam återkommer ofta till vikten av förtroendekapital. Hennes forskning visar att framstående politiker ofta har varit omgärdade av människor som lyft dem framåt i karriären. Social kompetens och förmåga att bygga relationer är viktigt, även om det kanske låter klyschigt.
– Om du ska med på riksdagslistan handlar ju allting om att skrapa ihop en majoritet av människor i partiet som tror på dig. Och då måste du kunna nätverka, helt enkelt vara bra på att skaffa kompisar och få människor att tro på dig. Samtidigt är det viktigt att du kan omsätta din kompetens i praktiken och att du kan förmedla dina kunskaper i ord, att ha karisma och vara en medialt lagd person.

Goda tider för ekonomer
För den som är ekonom råder förhållandevis goda tider om man vill börja engagera sig politiskt. Den offentliga politiska diskussionen handlar ofta om ekonomiska frågor: skatter och arbetslöshet är två välkända exempel.
– Generellt sett betraktas man som högvilt av partierna om man har en akademisk utbildning i till exempel ekonomi, juridik eller samhällsvetenskap samt arbetslivserfarenhet, för då blir man förtroendeingivande hos väljarna, säger Jenny Madestam.
Utöver den akademiska utbildningen ska inte arbetslivserfarenhet underskattas om man vill bli politiker. Annars finns risken att du blir stämplad som en politruk, eller en politisk broiler – alltså en person som alltid livnärt sig på politik och som aldrig har haft ett ”vanligt” jobb.
– Det finns flera politiska broilers i dag och partierna ser dessa som ett problem. Av väljarna uppfattas de ha en begränsad syn på världen och sakna verklighetsförankring.
Jenny Madestam menar att det finns en föreställning om att en politisk karriär kan ligga dig i fatet och försvåra din civila karriär, vilket i förlängningen kan innebära att en del personer undviker att ta steget in i politiken.
– I vissa fall är det säkert så att det finns fördomar både om politiker generellt sett, men även om ditt politiska parti och dess politik, som förföljer dig och skapar problem. Det kan ligga någonting i det. Men samtidigt kan en politisk karriär ge många fördelar eftersom den visar att du engagerar dig i demokratins tjänst, säger hon.

Fakta

Fakta om att jobba i riksdagen:
• Grundlönen är 59 800 kronor i månaden.
• Talmannen och statsministern tjänar 152 000 kronor i månaden.
• Ledamöterna kan få ersättning upp till 8 000 kronor i månaden för ersättningsbostad, om de bor mer än 50 km från Riksdagshuset.
• Du förväntas arbeta med ditt uppdrag och vara tillgänglig dygnet runt, året runt. Även när riksdagen är stängd under juli månad.
• En genomsnittlig arbetsvecka brukar vara ungefär 50 timmar.
• En ledamot som avgår före 65 års ålder efter minst tre års sammanhängande arbete i riksdagen har rätt till inkomst­garanti. Den uppgår till 80 procent av garantiunderlaget (ledamotsarvodet och vissa tilläggsarvoden) under det första garantiåret. År två och framöver reduceras beloppet. Om du suttit som ledamot i 6 år eller mer och passerat 50 års ålder behåller du inkomstgarantin till pensionen.

Källa: riksdagen.se


Mer på civilekonomen.se