Det är mismatch på arbetsmarknaden, säger Svenskt Näringsliv. Företagen hittar inte den kompetens de söker. Finansministern kontrar med att företagen behöver bli bättre på att rekrytera och ge vidareutbildning.
Skärningspunkten i dessa skilda världar ligger i synsättet kring hur färdigformad en person ska vara i rekryteringsögonblicket.
Hittills har vi vetat ganska lite om vad arbetsgivarna värderar. Bra referenser, arbetslivserfarenheter och studier som passar för tjänsten är de viktigaste kriterierna i en undersökning som gjorts om arbetsgivares syn på utlandsstudier. Detta antar jag speglar synen vid all rekrytering.
Anders Borg kan därmed sägas indirekt ha fått visst medhåll genom resultaten – man vill ha en så färdig produkt som möjligt. Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv ger också ett visst stöd åt tanken, men vinklar frågan så att det krävs fler företag som kan anställa dem som nobbas i dag för att de saknar arbetslivserfarenhet.
Detta rör arbetskraften i stort. För akademiker gäller det att poängtera de generella kunskaper utbildningen ger, och som är mer hållbara än de faktiska ämneskunskaperna. Detta blir allt viktigare när kunskapsmängd och teknikutveckling ökar. Arbetsgivarna ser själva att kraven kommer att vara annorlunda om tio år. Då är risken att halveringstiden för faktiska kunskaper har accelererat.
En akademisk utbildning ger vana att samla in, bearbeta, bedöma och förbättra stora material. Den ger vana att genomföra projekt, driva mot mål och samarbeta. Reflektion som leder till utveckling är naturlig – det finns en strävan till förädling. I rekryteringen av akademiker måste ökad tonvikt läggas vid den kompetensen. Examen är ett körkort. Kunskaper måste förnyas och utvecklas under resan.
Civilekonomerna och S.E.R.O. kommer i Alme­dalen och under konferensen Den Framtida Civilekonomen i höst att ägna mer uppmärksamhet åt frågan i vilken grad en bra utbildning kräver arbetslivskoppling.