Det här reportaget börjar inte riktigt som det var tänkt.
För när undertecknad och fotograf med taxichaufförens hjälp hittat inredningsföretaget UMA:s butik i en fashionabel förort till Hanoi, kommer vi inte in i lokalen. Trots att vi på avtalad tid står utanför vad vi tror är huvudingången.
– En liten kulturkrock, konstaterar Erik Hultgren roat när vi via en mindre ingång hittar in till butiken.
– Religionen är mycket närvarande här i Vietnam, även i affärslivet. Så vi var tvungna att flytta det som skulle ha varit huvudingången till andra änden av butiken, för att ge plats åt ett altare som ska blidka andarna, förklarar han.
Många butiker och företag öppnar också ett nytt fönster om affärerna går dåligt. Detta för att lugna andarna och skapa harmoni. Efter Tet, det vietnamesiska nyåret, är det väldigt viktigt att den första kunden eller gästen är en betydelsefull person, gärna född ett visst år och datum. Det ska medföra lycka i affärslivet och många kunder.

Att hålla sig väl med andevärlden tillhör väl knappast vardagen för en svensk civilekonom. Men Erik Hultgren, 43, har lång arbetslivserfarenhet, även från företag med andra kulturer än den svenska.
– Jag hade hunnit arbeta rätt länge inom såväl svenska som internationella företag, främst med rekrytering och försäljning, innan jag kom ner hit, berättar han och bjuder oss på te medan butikshögtalarna spelar ABBA:s Dancing Queen.
Allt började med att hustrun Anna Rosendahl, handläggare på Sida, i februari 2009 fick ett erbjudande om att som första ambassadsekreterare på Hanoi-ambassaden arbeta mot korruption, vilket är ett stort problem i landet.
– Jag visste att Vietnam var på stark ekonomisk frammarsch, säger Erik, som aldrig tvekade inför att flytta med.
– Före flytten läste vi på en hel del, men en del rapporter var redan föråldrade: »Det är svårt att hitta shampo« gäller knappast i ett land som i dag utvecklas i turbofart.

I augusti 2009 var hela familjen inklusive två döttrar på plats i den vietnamesiska huvudstaden. Erik hade några månader tidigare fått nys om en potentiell arbetsgivare, en svensk entreprenör som startat ett antal inredningsbutiker i Vietnam.
– Jag hade lämplig bakgrund och anställdes omgående som verksamhetschef, med ansvar för försäljningen i butikerna samt för export.
Plötsligt bryts vår intervju, det är dags för dagens första personalmöte. Ett ungt gäng butiksmedarbetare möter upp och Erik berättar att förra årets resultat låg nära det uppställda säljmålet för butiken.
– Ni kan vara stolta, säger han och applåderar spontant, och de andra fyller snabbt i.
En av medarbetarna, vice butikschefen Do Thi Chuyen, ska flytta till staden Ho Chi Minh i syd om en vecka och börja jobba i den nyöppnade butiken där.
– Det känns lite pirrigt, förklarar hon för oss. Jag har ju all släkt och vänner här i Hanoi.
Hur är det att jobba för en svensk chef?
– Bra. Man blir rättvist behandlad. Ledningen tror på en, svarar hon.
Innan gruppen skiljs skanderar de i kör tillsammans med Erik:
– Mot, Hai, Ba – UMA! (Ett, Två, Tre - UMA)!
Till tonerna av Mamma Mia följer vi Erik Hultgren genom den spatiösa butiken till dagens andra möte. Rum efter rum, tätt fyllda med såväl egendesignade möbler som enklare varor, importerade från Kina och andra grannländer.

Till sist når vi det innersta rummet, där några unga vietnamesiska designer sitter klistrade vid datorerna och skapar morgondagens möbler.
– Till och från har vi även unga svenskar som praktiserar här nere, berättar Erik Hultgren och hälsar på marknadsansvariga Bui Hon Tuoi.
Mötet går snabbt och de drar upp katalogstrategin främst för staden Ho Chi Minh, där UMA är ett nytt begrepp för de flesta.
– Vi måste hitta de viktigaste distrikten i staden, understryker Erik.
Vi passar på att fråga Bui Hon Tuoi om hur hon ser på svenskt management.
– Det är proffsigt, svarar hon. I ett vietnamesiskt företag måste du bry dig mer om hur chefen känner. Här kan du koncentrera dig på att göra ett gott jobb.

Plötsligt händer det något oväntat. Större delen av butikspersonalen försvinner...
– En av medarbetarna gifter sig i dag och firar ett så kallat »dagsbröllop«, förklarar Erik Hultgren och utvecklar:
– Som namnet antyder hålls det mitt på dagen under några timmar, vanligtvis med flera hundra inbjudna gäster.
Hur är det att vara svensk chef i ett vietnamesiskt företag?
– Jag kör regelbundna möten med personalen och uppmanar alla att säga sitt hjärtas mening. Men det kan vara svårt, för kulturen medger inte riktigt att man kritiserar chefen.
Ledarstilen?
– Av företagets vd, som verkat många år härnere, har jag lärt mig att vara väldigt tydlig. Vi svenskar är lite rädda för det, men här måste du ibland säga att »Det där var inte bra, det får du göra om!«.
Hur har du utvecklats i jobbet?
– Jag har lärt mig att ha tålamod och att vara noga med kommunikation och uppföljning. Jag har även blivit ödmjukare.
– Ju fler vietnameser jag träffar, desto större respekt får jag för detta folk, som så sent som för 35 år sedan var i krig och ännu på 80-talet upplevde svält.
Något sådant lär dock knappast vi drabbas av, för vår värd tar oss med till ett stort affärskomplex i närheten med många restauranger. Mer än hälften av butikerna gapar tomma.
– Men kom hit igen om ett år, så är de fulla med varor. Vietnam utvecklas nu i en enorm fart.
Vi beställer mat och diskuterar Vietnams
baksidor.
– Visst finns de, jag ser ju en del via min frus jobb. Även om man har stor ekonomisk frihet är det en enpartistat, som inte tillåter politisk opposition.
– När vi kom tillbaka från semestern var Facebook nere. Det händer också att exempelvis finanspolisen kommer oanmäld till våra butiker och kräver att få se alla kvitton, berättar Erik Hultgren, men påpekar samtidigt att bilden är paradoxal.
– Å ena sidan har vi kommunismen och ett fattigt folk – många vietnameser lever på 200 kronor i månaden. Å andra sidan finns det en enorm kommers med butiker som är öppna dygnet runt. Här finns en väldig lyx, det byggs nya skyskrapor och varje månad förs 20 000 nya bilar in.

Efter lunchen är det dags för ett besök i den relativt nyöppnade butiken inne i Hanois centrum. Erik hoppar på sin mountainbike och kastar sig ut i havet av motorcyklar och bilar.
Vi följer efter i en taxi, men tvingas flera gånger konstatera att han ligger flera hundra meter före.
– Rädd? Nja, trafiken är besvärlig här, men man vänjer sig. Jag älskar att cykla, förklarar han när vi kommit fram till centrumbutiken.
Dess chef Ha Xuan Thuy och Erik har ett kort möte.
Därefter bjuds vi återigen på te och ber honom berätta lite mer om vietnamesernas livsåskådning.
– De flesta vietnameser skulle nog kalla sig för icke-religiösa, även om de besöker tempel flera gånger per år. Det dagliga livet påverkas mycket av »tam giao«, det vill säga  buddismen, konfucianismen och taoismen.
– De har varit närvarande i århundraden och har integrerats väl med vietnamesernas djupa tradition av att dyrka andar, sina förfäder och olika nationalhjältar, främst Ho Chi Minh.
Hur ser din fritid ut härnere?
– Vi har rest mycket i landet och till de närliggande länderna. Vi har fått många vänner såväl från Vietnam som andra delar av världen. Hanoi är en väldigt dynamisk stad med ett rikt kulturliv, som vi försöker ta del av så mycket som vi hinner.
– Sen umgås vi mycket med de andra nordborna.

Framtiden är dock en smula osäker, för ambassaden kommer att stängas under 2011.
– Eventuellt kan biståndsverksamheten fortsätta under en period. Kanske kan min fru ha kvar sin tjänst under 2012. Allt är dock mycket osäkert och troligtvis åker hela familjen hem redan till sommaren.
Sina vietnamesiska erfarenheter kommer Erik Hultgren oavsett ha stor nytta av framöver.
– Jag har lärt känna Asien, byggt upp ett omfattande nätverk och fått upp ögonen för retail som bransch, säger han och sätter sig åter på sin cykel.
Sammanfatta Vietnam i två meningar!
– Historia och framtidstro. Ett fantastiskt land, helt enkelt!