Alla älskar en entreprenör. Någon som är orädd, stark och nyfiken, och som trots hinder alltid hittar en väg ut. Intraprenören är däremot inte alltid lika uppskattad. För trots att det handlar om två sidor av samma mynt, är det långt ifrån alla som kan hantera en egensinnig Pippi Långstrump i sin organisation.
– Intraprenören och entreprenören är samma person. Skillnaden är att de valt olika fordon, förklarar Ivo Zander, professor i företagsekonomi med inriktning mot entreprenörskap, Uppsala universitet.
Drivkraften är att förverkliga sin idé, där skälen till anställning kan vara resurser, support, marknadskanaler eller kontakter. Där­emot är det inte sällan intraprenören lämnar företaget och blir entreprenör om ingen hörsammar idéerna. Eller börjar i en etablerad organisation för att lära sig området och skaffa kontakter innan man kliver ut och står på egna ben, säger han och nämner Niklas Zennström och Bengt Ågerup som typiska exempel.

De flesta företag kasserar in på det de redan kan, i stället för att chansa, ett resonemang som troligtvis är kopplat till riskbedömning. Samtidigt betyder det att företagen inte har särskilt bra arenor för att fånga upp annorlunda idéer.
– För att skapa en innovativ företagskultur krävs strategisk insikt och öppenhet. Det är först och främst en ledningsfråga, där ledaren både måste ha mod och vara visionär, säger Ivo Zander.
  Han får medhåll av Dariush Ghatan, grundare av innovationsföretaget Gogool som jobbar med bland annat innovativa processer. Enligt Ghatan måste företag bli bättre på att balansera sin portfölj med ständig utveckling och nya disruptiva tankar. Där ledningskulturen avgör hur bra man är på att hantera annorlunda projekt och personer.
– Kinnevik och Ikea är klassiska exempel, där ledarna Jan Stenbeck och Ingvar Kamprad präglat företagskulturen med nyfikenhet och ifrågasättande. Ledarskapet påverkar i sin tur hur man rekryterar, vilket får betydelse för vilket arbetssätt man vågar anslå.
Enkelt uttryck är intraprenörer nyfikna och modiga människor, menar Dariush Ghatan, som själv är både entreprenör och intraprenör. Det handlar mer om en attityd än en särskild kompetens.
– En entreprenör är en person som lyckas ändå, vissa tar ett nej som början på ett ja. Historiskt sett har svensk industri kännetecknats av starkt tekniskt kunnande och människor som kämpat i motvind med okonventionella metoder.

Avgörande är förmågan att bortse från tekniken och fokusera på kundbehovet, konstaterar han.
– Idékraften är enorm i svenska företag men tyvärr blir intraprenörer sällan lika erkända som entreprenörer. I stället är det ofta vd:n eller ledningsgruppen som får äran. Men 2000 kronor mer i lönekuvertet är inte incitamentet som får de här människorna passionerade, drivkraften är att uppmärksammas och få realisera sina idéer, säger Dariush Ghatan.
Frågan är hur man skapar ett bra och rättvist system. Ser till att idéerna inte bara kommer från marknadsavdelningen utan från alla delar i organisationen. Framför allt handlar det om att börja ingjuta mod i organisationen och hitta nya sätt att generera idéer, gärna tillsammans med sina kunder. Mod får man av rätt beslutsunderlag och tryggheten i att det är okej att misslyckas, att det går att backa och återgå till det normala om idén inte höll, förklarar Dariush Ghatan.
– Ett annat sätt kan vara att skapa särskilda fokusområden och tillsätta projektgrupper så att folk jobbar i team och kan föra sina idéer framåt. På det sättet slipper man idélådor i matsalen som bara innehåller glasspapper. 

Läs hela artikeln i papperstidningen nr.6 2011 där du möter medarbetarna som får företaget att våga.