Det har varit en bra dag på jobbet för Sture Stølen, chef för flygbolaget SAS investerarrelationer. Trafiktalen för februari som han skickat ut denna onsdagsmorgon en vecka in i mars fick omedelbar effekt på SAS-aktien, som med en uppgång på över 9 procent skulle sluta som en av dagens vinnare på Stockholmsbörsen.
Reaktionen på marknaden blev onormalt stor. Förklaringen, berättar han, ligger i att intäkterna från frakten varit ovanligt höga under just den här mätperioden, vilket drog upp ett av de flygspecifika nyckeltal som ryms i månadsrapporterna.
Orsaken till den kraftigt positiva siffran var dock inget som uttryckligen framgick av rapporten. Det fick den som frågar reda på. En dag som denna går också telefonerna varma. Bankernas flyganalytiker vill stämma av och reda ut vad som ligger bakom siffrorna. En och annan journalist kan också ringa. Vilka föredrar han?
– Jag har mest med kapitalmarknaden att göra och där är alla ekonomer, vilket är en fördel. Det är mer stimulerande att prata med den som förstår, än en allmänreporter där man kan tvingas förklara olika ekonomiska begrepp. Men det finns ju också många finansiella journalister som är ekonomer, säger Sture Stølen.
Själv är Sture Stølen utbildad civilekonom vid Handelshögskolan i Oslo. Han tänkte bli analytiker och var på väg att få jobb som sådan, när den firman köptes upp och jobbet gick upp i rök. Återstod det andra alternativet: SAS.
– Vi hade en massa case om SAS på skolan och det kändes spännande att komma till Stockholm och pröva något nytt. Det var en speciell aura kring SAS på den tiden och jag kände en enorm stolthet när jag kom in i företaget. Men jag frågade mig också hur jag som är så ung och oerfaren ska klara det här bland alla dessa kompetenta människor.
Året var 1993 och han började på treasuryavdelningen med räntor, valutor och derivat. Här, från första parkett, kunde han bevittna  Jan Carlzons sista tid som vd då dennes alliansbygge
Alcazar med KLM, Swissair och Austrian Airlines störtade samman.
– Jag förvånades över hur stor finansiell exponering som fanns i företaget. SAS hade en enorm finansiell skuld. Det var ett ganska tufft läge för SAS då, nettoskulden låg på 20 miljarder. Men SAS var en stor koncern och hade många tillgångar med stora värden, som kunde säljas.  

Först på posten
Skutan kunde vändas genom en kombination av högkonjunktur och att tillgångar såldes ut. Några goda år följde med 1995 som historiskt toppår. Under andra halvan av 1990-talet, då SAS gjorde stora investeringar i flygplansflottan, sysslade Sture Stølen med flygplansfinansiering. När Jørgen Lindegaard löste av Jan Stenberg som vd i maj 2001 utsågs Sture Stølen till ansvarig för investerarrelationer.
– Jag är den förste och hittills ende IR i SAS, säger han muntert och berättar vidare om det som skulle hända.
– Lindegaards fokus var att skapa ett case för aktiemarknaden. Han ville visa ägare och investerare att de kunde få bra avkastning och han ville göra SAS till ett företag som analytikerna gillade. Arbetet skulle i förlängningen ge SAS bättre lånevillkor.
– Vi jobbade väldigt tätt ihop med varandra. Och först såg det bra ut.
Sedan kom motgångarna, slag i slag: Maerskskandalen där SAS bötfälldes för otillåten kartell, en konjunktur som vek, terrorattacken den 11 september som lamslog flyget och slutligen den tragiska Linate­olyckan.
Där satt den ännu unge norske ekonomen och beslutade om hur marknaden skulle guidas om SAS i en smått kaotisk flygvärld, där SAS-planen gick halvtomma till Kiruna på grund av folks rädsla för terrorister. 
– Vi levererade hela tiden enligt plan. Men sedan händer det som ofta händer med oss – något som stör bilden på sista raden. 2005, när åtgärderna var genomförda, fick vi inte den avkastning som vi ville ge våra aktieägare.
Om den första halvan av 00-talet, var förskräcklig, skulle den andra bli än värre för SAS. Två nyemissioner 2009 och 2010 om sammanlagt 11 miljarder kronor behövdes  för att rädda SAS från konkurs.  
– Även om det blåser som värst ska vi inte gömma oss. Om vi ger marknaden god och relevant information ökar det förtroendet för det vi gör. Mitt varumärke präglas i väldigt hög grad av öppenhet, tillgänglighet, ärlighet och tydlighet, säger Sture Stølen.
Synsättet hos bolagets IR uppskattas inte alltid internt i organisationen. Det har hänt fler än en gång att kolleger frågar sig varför IR ska komma här och bestämma om vilken information som ska lämnas ut.
– Ibland kan det uppstå en del spänningar, det är vanligt hos många IR. Som IR står du med ena foten i bolaget och med den andra i aktieägarlägret. Du är även ägarnas representant. Det är ingen annan i organisationen som har samma problemställningar som jag har.
Vid nyemissionerna satt Sture Stølen som huvudkoordinator och drog ett tungt lass med att samordna arbetet som involverade en mängd externa aktörer, däribland representanter för huvudägarna och en handfull banker.
– Det var säkert ett 40-tal jurister inblandade och alla skulle säga sin mening. Det måste ha varit det mest arbetskrävande, som jag har varit med om, säger han utan att se det minsta trött ut vid tanken.
För ur Sture Stølens perspektiv blev resultatet mer än lyckat. Den första emissionen övertecknades med 20 procent, den andra med 50 procent.
– Det är sådant som triggar en IR, när man känner att storyn håller, säger han.

Starkt varumärke
Förr var intresset för SAS-aktien ganska ljumt. En stor andel institutionella ägare bidrog till att handeln i aktien var tunn och odramatisk. En särskild egenhet var det stora antal ägare bland danska småsparare, som såg företaget som något av en institution och aktien lika trygg som en obligation.
Men efter de två nyemissionerna hände något. SAS fick ett tillskott av ­
35 000 nya aktieägare och en stor del av dem var så kallade daytraders, som spekulerar i aktiens upp- och nedgångar. Åtskilliga småsparare har köpt aktien i tron att den är billig och att det måste vända någon gång för SAS, men den har bara fortsatt nedåt. Börsvärdet har rasat med över 90 procent på fyra år (ojusterat för nyemissionerna) och är i dagsläget nere på runt 2,5 miljarder.
– Visst får jag reaktioner från aktieägare som inte är så glada. Det händer ju att vissa har placerat stora delar av sina besparingar i bolaget. Och ibland får jag mejl där man frågar varför vi inte kan få ut ett mer positivt budskap.
– Men trots allt det som har hänt är SAS fortfarande ett starkt varumärke och det är vår viktigaste tillgång efter vårt nätverk och frekvenser.
Arbetet som IR på ett börsnoterat flygbolag följer i mångt och mycket schemat för de månatliga presentationerna av trafiktalen och, framför allt, kvartalsrapporterna. Till sin hjälp med att ta fram aktuella siffror har han Camilla Forsberg. Vid kvartalsrapporterna är hela redovisningsavdelningen engagerad.
Två, tre veckor före rapporten offentliggörs startar arbetet med detsamma, då vet Sture Stølen hur resultatet blir. Tillsammans med kollegan Camilla sätter han ihop en storyline för hur rapporten ska presenteras. Den dras först för finansdirektören Göran Jansson, som är hans närmaste chef, och sedan för vd Rickard Gustafson. När det är klart skriver IR-avdelningen ett vd-ord tillsammans med vd:n och finansdirektören.
– Rickard är väldigt engagerad och skriver gärna om en del formuleringar, säger han.
Före rapporten når offentlighetens ljus via medier och kapitalmarknad dras den inför styrelsen av finansdirektören. Ibland går det som väntat ibland inte. På tal om det senare har Sture Stølen rapporten från början av året i färsk minne.

Komplex verklighet
Det är fredagsmorgon i slutet på januari och han anländer till kontoret ute vid Arlanda.
Här på fjärde våningen i före detta SAS Flight Academys gamla hus är Sture Stølen inhyst tillsammans med delar av ledningen med vd och finansdirektören i spetsen. I resten av byggnaden pågår utbildning av flygpersonal från alla möjliga flygbolag i världen. Här ute är de närmaste granne med Arlandas start- och landningsbana och lukten av flygfotogen är ständigt närvarande.
Sture Stølen går och hämtar en kopp kaffe ur automaten och sätter sig ner med ledningsgruppen för att gå igenom storyn en sista gång. De bilder som ska dras i presentationen för journalister och analytiker på onsdag i nästa vecka ligger framför dem på bordet.
De har under den senaste tiden känt en oro för de stora riskerna i Spanair, men problem är minst av allt något som de önskar sig nu. Koncerndirektör Benny Zakrisson, ansvarig för bolag som ska säljas, anländer till mötet och det första han säger är:
– Det här kommer nog inte att gå.
Rapporterna från Barcelona är nedslående. Spanair skulle inte klara sig och senare under dagen är konkursen ett faktum. Det är en trist händelse att rapportera om på eftermiddagens styrelsemöte. Spanair är lite av SAS gamla baby. Och bokslutet måste göras om.
– Hela helgen fick vi sitta med Spanair och bokslutet. Klockan 22 på fredagskvällen gick vi ut med konkursen och jag satt till halv två på natten och svarade journalisterna på nättidningarna. På lördagsmorgonen var jag i TV och svarade på frågor och på söndag var det papperstidningarnas tur.
I stället för ett mindre överskott slutade helåret 2011 med en förlust på 1,7 miljarder kronor som en följd av konkursen i Spanair.
Förr om åren hanterades IR-frågor lite grann med vänster hand. Det går inte i dag, menar Sture Stølen och räknar upp den komplexa verklighet som omgärdar flyget, med en verksamhet som är kapital- och personalintensiv och teknisk och oerhört känslig för omvärldsfaktorer. Det gäller att ha koll på allt från BNP, export, räntor och valutor till naturkatastrofer och politiken.
– Ta en sådan sak som den arabiska våren, den påverkade oss direkt.
– Du vet aldrig vad som händer när du kommer till jobbet på morgonen. Man är alltid IR. Ofta får frågor hanteras på kvällstid, helger eller under semestern. Det är nackdelen. Särskilt när man som jag har två små barn, säger han.
Sture Stølen har vid det här laget jobbat som IR i elva år. Han tycker att professionen har utvecklats en hel del i Sverige, men att mycket återstår.
– Det är fortfarande en bit kvar till England och USA där IR prioriteras högt.
Den här dagen har inte bjudit på några plötsliga överraskningar. Årsredovisningen, ”en extrem produktion som jag jobbat med sedan i november”, är klar och har skickats till styrelsen för godkännande.
Å andra sidan kan chefen för investerarrelationer på SAS aldrig lita på att arbetsdagen är slut, när han sätter sig i bilen för att köra hem till bostaden på Gärdet i Stockholm.