Jordbrukets comeback
❱ Namn: Ewa Rabinowicz.
❱ Gör: Professor i jordbruksekonomi vid Sveriges Lantbruksuniverstitet, SLU.
❱ Familj: Bor i Åkarp, gift och två vuxna döttrar.
❱ Bakgrund: Född 1948 i Warszawa i Polen men kom i samband med studentrevolten 1968 till Sverige där hon läste nationalekonomi och statistik. Hon tog sin fil kand vid Uppsala universitet, doktorerade och blev så småningom professor i jordbruksekonomi vid SLU.
❱ Fritid: Bergsvandring. »Den absoluta favoriten är Madeira där man kan vandra både längs levador och i högre terräng.«
Matuppror i Nordafrika, kraftig prisuppgång på jordbruksprodukter och en livlig debatt om jordbruket som energileverantör. Hade du som forskat i jordbruksfrågor i 40 år kunnat tro att ditt område plötsligt skulle bli så hypat?
– Det är inte första gången. Redan på 1970-talet hade vi en stor livsmedelskris som ledde till stora satsningar globalt på livsmedel.
Så det handlar om en övergående boom?
– Långsiktigt får vi ställa in oss på högre priser på jordbruksråvaror. Sedan innebär även klimatförändringar risker som kan skapa stora variationer i produktionen och därmed priset. Men där är vi inte ännu – det är på lång sikt.
Är det en slump att så många frågeställningar aktualiseras samtidigt kring jordbruket?
– Nej, energi- och matpriser hänger intimt ihop. En traktor drivs med energi ,och ökar priset på bränslet ökar priset på jordbruksråvaran. Samtidigt blir det också mer lönsamt att producera biobränslen på bekostnad av mat när oljepriset stiger.
Enligt The Economist behöver matproduktionen öka med 70 procent fram till 2050 för att hänga med befolkningstillväxten globalt. Hur ska världen klara det?
– Den stora frågan är om vi kan öka produktiviteten på befintliga åkrar. Effektivare grödor, bättre odlingsteknik, bättre maskiner men också genteknik kan hjälpa oss att nå dit. Däremot kan vi inte satsa på att skapa ny odlingsbar mark. Det skulle innebära för stora miljöpåfrestningar i form av exempelvis skövlad regnskog.
Lösningen stavas alltså investeringar som kommer att kräva avkastning och därmed innebära högre priser på råvaror?
– Visst är högre priser en förutsättning för investeringar. Men för att de fattiga inte ska bli lidande av höga priser krävs det stora satsningar på riktade fattigdomsprogram. Samtidigt behöver även Afrika öka sin produktion. Där har befolkningen ökat snabbare än produktionen.
Är matproblemet med svält i delar av världen i första hand en produktionsfråga eller en fördelningsfråga?
– Vadå fördelning? Det finns ju inga globala mekanismer att fördela råvaror med. Undantaget är riktade insatser vid katastrofer.
Är gentekniken lösningen?
– Problemet med gentekniken är att utvecklingen i huvudsak drivits av företag med smala ekonomiska intressen. Vad vi skulle behöva är offentliga satsningar på området som riktar in sig mer på de fattigas behov.
Är satsningen på jordbruksbränslen etiskt och miljömässigt försvarbart?
– Jag är tveksam till idén om att biobränslen ska kunna ersätta bensin. Det skulle krävas ofantliga mängder med åkrar. Det finns onekligen en konflikt mellan livsmedel och bränslen. Jag tror att vi i första hand ska lösa våra energiproblem genom att spara energi.
Hur står sig idén om småskaligt jordbruk och närproducerat i framtiden? Har den en chans mot industrialisering och storskalighet?
– Produktiviteten måste öka om vi i framtiden ska försörja 9 miljarder människor. I det sammanhanget är närproducerat mer en nisch. Man bör också komma ihåg att hälften av världens befolkning lever i städer. För att försörja alla räcker det inte med småskalig produktion. Viktigt är att vi får en miljövänlig produktion med hjälp av bland annat genteknik.
Jordbruksråvaror har även blivit populära handelsvaror på finansmarknaden i form av derivat och så vidare. Delar du uppfattningen om att det handlar om »spekulation mot världshunger«?
– Jag tror att finansmarknadens betydelse för matpriserna har överdrivits. Långt större effekt ger panikreaktioner från enskilda stater som exempelvis hindrar exporten av råvaror när priserna är höga. Då sjunker priset hemma till glädje för befolkningen men stiger på världsmarknaden. Lagernivåerna är det som kortsiktigt styr priserna.
Ökad efterfrågan från Kina och Indien nämns ofta som prisdrivande.
– Det Kina importerar är i huvudsak soja. I övrigt har landet varit självförsörjande. Att stigande efterfrågan från Kina och Indien skulle driva priserna är en myt.
Vilka möjligheter ser du för ekonomer som vill göra karriär inom jordbruksområdet?
– Tidigare handlade jobben mycket om reglering. I dag är det borta och fokus ligger på miljöekonomi och att kunna göra ekonomiska konsekvensanalyser. Handel med livsmedel och råvaruhandel är andra områden.

