Sist Civilekonomen träffade Fredrik Reinfeldt var hösten 2003. Han hade precis tagit över partiledarskapet för Moderaterna. Då var hans självpåtagna uppgift att vända den nedåtgående trenden genom att leda partiet genom en moderniseringsprocess. Målet – att bryta den långvariga socialdemokratiska maktdominansen, och vinna inte bara ett, utan två val, tedde sig både utmanande och visionärt.
Men förmågan att tänka framåt och vilja göra skillnad väcktes dock långt tidigare: redan som elvaåring och ordförande för elevrådet.
– Jag upptäckte tidigt hur roligt det var att vinna andras förtroende. Vägen därifrån till politiken var nära. Jag tände på politikens idé: att representera andra, säger Fredrik Reinfeldt när vi träffar honom i Rosenbad en kylig dag i februari.
Sett i backspegeln var karriären utstakad på ett tidigt stadium. Under åren som MUF-ordförande var det många som såg det spirande statsministerämnet.

1993 hittar vi den unge Reinfeldt i SVT:s morgonsoffa. Han har nyligen kommit ut med boken Det sovande folket och kommenterar i direktsändning varför välfärdsstaten är omöjlig som konstruktion. Bidragen är boven. Även om just välfärdsstaten inte avvecklats under hans år vid makten, så var det senare uttalandet något han upprepade under förra årets valrörelse. Moderaterna skapar arbeten, Socialdemokraterna bidrag.
– Som ungdomspolitiker visade Reinfeldt en mycket visionär sida, han skrev böcker och artiklar. Det fortsatte även senare, när han tog över partiledarskapet och fram till valet 2006, då han pratade om Moderaterna som det nya arbetarpartiet, kommenterar Anders Pihlblad, chefredaktör för Politikerbloggen.se och politisk reporter på TV 4.
Joakim Larsson, i dag äldre- och ytterstadsborgarråd i Stockholm, var aktiv i ungdomsförbundet i Stockholmsdistriktet samtidigt med Reinfeldt i början av 1990-talet, och såg redan då prov på hans visionära sida. Något som hållit i sig till i dag, menar han. Reinfeldts styrka är att han vet vad han vill, och sedan genomför det.
– Att genomföra så stora förändringar av svensk politik som vi nu ser, har underlättats av Fredrik Reinfeldts förmåga att tydligt visa vad han vill åstadkomma. Han har lyckats kombinera visionära mål med förmågan att lyssna och ompröva, säger Larsson.

År 2003 sitter Fredrik Reinfeldt och Anders Borg och skissar upp sin vision inför framtiden hemma vid Borgs köksbord.
– De behövde minst två mandatperioder för att genomföra vad de föresatte sig när de drog upp riktlinjerna för partiets strategi. Den jobbar de på att förverkliga just nu. Reinfeldt sa redan långt före valrörelsen 2006 ungefär så här: »Det är visserligen svårt för oss att vinna valet 2006, men det riktigt svåra blir att även klara valet 2010«, berättar Anita Kratz, som följt Reinfeldt i 16 år, och är författare till boken Reinfeldt Ensamvargen, som sammanfattar hans karriär, tankar och hur andra ser på honom.

Visionen blev verklighet, målet uppfyllt. Med nya Moderaterna och allianssamarbetet tog han inte bara en, utan två valsegrar, och den senare dessutom i efterdyningarna av finanskrisens hårda prövningar. Strax före nyår 2010/11 slog Reinfeldt rekord i Sifos mätningar om hur stort förtroende han har hos svenska folket. Hela 72 procent angav att de har ett stort eller mycket stort förtroende för Fredrik Reinfeldt. Det är den högsta siffran en partiledare fått i Sifos historia.
Frågan är nu vad som händer härnäst.
–  Vår svåraste och största utmaning är på arbetsmarknaden. Att utveckla den så att alla kan få jobb efter arbetsförmåga, säger Fredrik Reinfeldt.
Det är väl inget nytt, många moderater har sagt samma sak tidigare?
– Det spelar ingen roll hur många moderater som säger det, det är och förblir vår stora utmaning. Det intressanta är att vi har kommit en bra bit på väg. Vi är nu med om en snabb konjunkturuppgång, en snabb återhämtning på arbetsmarknaden efter ett par årtionden av så kallad jobless growth (tillväxt som återkommer utan nya arbetstillfällen, reds anm). Nu ser vi att våra arbetspolitiska reformer ger plötsliga förändringar på arbetsmarknaden. Vi har sett hur människor stannar kvar på arbetsmarknaden tack vare våra förstärkta drivkrafter för att jobba längre upp i åren. Vi har över 120 000 65-plussare som fortsätter arbeta. Så förändringen kommer nu, det är bara det att den måste bli ännu starkare, säger han.

Ibland anklagas han av politiska bedömare för att ha dragit ner på visionerna de senaste åren.
– Som statsminister har han inte haft lika stort utrymme för att visionera, eftersom han leder en koalitionsregering. Till skillnad från Göran Persson, som till vår (politiska reportrar, reds anm) stora förtjusning ofta tänkte högt, tycker sig inte Reinfeldt ha samma möjligheter, säger Anders Pihlblad.
När vi frågar Anita Kratz, som träffat och samtalat med Reinfeldt ett otal gånger, hur han är som person, lyfter hon fram egenskaper som strategisk, målmedveten och grubblande. Och, tillägger hon, orädd. Själv vill han gärna lyfta fram några andra sidor.
– Jag brukar säga att jag är lugn och eftertänksam. Möjligen kan man lägga till ordet kontrollerad om man har en viss insikt i hur den mediala förutsättningen ser ut i det här arbetet. Men det som är mer min person är det lugna eftertänksamma. Jag möter kriser och prövningar med större lugn och eftertänksamhet, säger Fredrik Reinfeldt.
Finns det någon nackdel med att vara så lugn?
Han sitter tillbakalutad i en soffa i bjärta färger. Anletsdragen mjuknar, ögonen blänker och ett litet stillsamt skratt kommer fram. Så samlar han sig.
– Jag försöker naturligtvis alltid att komplettera med människor som har delvis en annan utgångspunkt. I min närmiljö finns det rikligt med personer som är mer spontana, mer direkta.
Vid ett annat tillfälle beskrev du dig som tillknäppt och otillgänglig?
– Under stark press och stress kommer våra sämre sidor fram. Jag har kanske upplevts som mer otillgänglig av det enkla skälet att i min roll följer att jag måste vara på min vakt. Jag är ständigt uppvaktad av personer som har förslag på hur skattepengar ska användas. Min roll är att kritiskt granska och avvisa många av de här förslagen. Om jag inte riktigt verkar förstå eller lyssna kan det bero på att jag inte håller med eller inte tycker att vi ska göra av med väldigt mycket pengar på just det som föreslås, förklarar Fredrik Reinfeldt.
Kanske är det civilekonomen i honom som talar. Sin utbildning har han haft stor hjälp av genom hela sin karriär.
– Den största nyttan är att jag förstår ekonomiska samband och resultaträkningar, och kan tränga mig bakom siffror som presenteras. Den som har störst förtroende i förmåga att sköta landets finanser och ekonomi är oftast svaret på vem som troligast kan vinna regeringsmakten.
– Min utbildning är viktig i den mening att jag förstår att genomförbar politik måste gå igenom ett ekonomiskt utvecklingsarbete, och måste kunna räknas på ett riktigt sätt för att hålla för prövning, fortsätter Reinfeldt.

Nu sitter många bedömare och analytiker och väntar på hans nästa drag. Visionen som drogs upp hemma hos Borg 2003, om att förnya politiken och vinna de närmaste två valen, är uppnådd.
Vad har du för visioner inför framtiden?
– Det beror väldigt mycket på konjunkturen. Inför den typ av finansorkan som vi såg hösten 2008 är våra motmedel mycket små. Så är det i politiken, vi vill göra saker de goda dagarna, de soliga dagarna, men i kriser förstörs mycket och bryts ner. Det gör att vi måste satsa på att skapa arbete, ordning i vår ekonomi, och utveckla välfärden när vi har det lite bättre ekonomiskt. I år, till exempel, när vi har bättre förutsättningar, satsar vi mer på skolan. Det är grundläggande för att människor kommer till sin rätt och utjämnar livschanser.
– Min utgångspunkt är att man inte bara kan säga att utbildningen ska vara öppen och fri för alla, den ska också vara kvalitativ, möta barns och ungdomars olika begåvning. Däri ligger en kritik, att det inte alltid har fungerat så. Vi har uppemot en tredjedel av landets 20-åringar som inte gått ut gymnasieskolan eller som inte har fullständiga betyg. Det är ingen bra start att möta ett komplicerat arbetsliv, så vi har en del kvar att göra. Det här är mycket viktigt för mig av det enkla skälet att dåliga resultat i skolan kan leda till problem senare i livet: svårighet att komma in på arbetsmarknaden och det kan lägga en grund för utanförskap, säger Fredrik Reinfeldt.