I dansens tjänst
Jeanne d’Arc Norén är marknadsförare på Dansens Hus sedan 2006. Hon är civilekonom från Uppsala universitet (2004). Hon är född i Egypten 1980 och bor med sin man i Uppsala. Hennes intressen är musik, strategispel, scrapbooking, film, spela biljard. Favoritdanserna är modern dans och streetdans. Hon är duktig på att känna igen ansikten och har bra siffer- och bildminne.
Du arbetar som marknadsförare på Dansens Hus i Stockholm som i fjol hade 59 000 besökare. Vilket är den största utmaningen i jobbet?
– Utmaningen för oss ligger i att tolka koreografernas konstnärliga vision på bästa sätt och framföra det i marknadsföringen. Det är viktigt att det blir rätt bild från början så att inte de eller publiken känner sig lurade på något sätt.
Hur är det att vara marknadsförare i kulturbranschen?
– Det är intressant att marknadsföra olika produktioner och bearbeta målgrupper. Vi har ett nationellt uppdrag där vi ska visa på bredden inom samtida dans och ha en publik som ska återspegla samhället. Vi har inte obegränsat med pengar, utan måste hitta kreativa lösningar. Det gäller att vara öppen för idéer och samarbeten.
Kan du nu nämna ett exempel på en kreativ lösning?
– Inför vårt biljettsläpp hösten 2008 hade vi en danspromenad genom Stockholm med studenter från dansskolor. Vi hade olika stationer på stan där dansarna bildade kroppsskulpturer som bokstavligen fyllde ut tomma utrymmen och satte fokus på glömda, osynliga platser i stan. Syftet var att förändra stockholmarnas perspektiv på stadsbilden och att marknadsföra vårt nya program.
Hur är det att vara namne med ett legendariskt helgon? Vad har ni två gemensamt?
– Hon sägs ha varit envis och det är jag med. Hon var katolik och det är jag också, vilket är förklaringen till namnet. Min mamma läste om hennes historia på 70-talet och bestämde sig tidigt att hennes första dotter ska heta så här.
Hur var det i skolan? Fick du alltid spela Jeanne d’Arc i skolpjäserna?
– När jag var liten och växte upp i Egypten tyckte jag inte alls om mitt namn. Ingen annan hette så och det nämndes aldrig i barnprogram. Det var jättetråkigt. Under skoltiden blev jag mer och mer uppmärksam på henne. Jag är inte typen som uppträder i pjäser men jag skrev en del enklare uppsatser om henne.
Dansar du själv?
– Nej, men jag skulle gärna vilja lära mig någon dansstil. Jag gillar inte stilla dans där man i princip inte rör sig, som exempelvis Butoh. Då blir jag lätt uttråkad. Musik är jag förtjust i och är öppen för allt utom dansband och dödsmetall.