Tre år har gått sedan Lehman med följe föll ihop som korthus. I den efterföljande finanskrisen försvann 60 000 jobb bara inom svensk industri. På förbundet Civilekonomerna gick jourtelefonerna varma av medlemmar som var på väg att förlora sina jobb. Och nu 2011 har orosmolnen på nytt börjat hopa sig över arbetsmarknaden. En inbromsning av antalet lediga jobb har fått Arbetsförmedlingen att börja tala om en vikande trend på arbetsmarknaden. Större industriföretag som Scania har börjat dra ned på bemanningen och även i Civilekonomernas jour har allt fler samtal börjat handla om ”ut-ur-jobbet”. Står vi därmed inför ett nytt stålbad? Sanningen är att ingen vet. För trots flera dystra miner så är det långtifrån givet att ekonomin verkligen kommer att dippa rejält och därmed sätta fart på arbetslösheten på allvar. Storföretagen fortsätter att rapportera om rejäla vinster och någon kedjereaktion av stora varsel har ännu inte synts till. Att de riktigt goda tiderna på arbetsmarknaden är över verkar de flesta prognosmakarna dock vara överens om. Redan räknar tillverkningsindustrin med en minskning av antalet anställda framöver, enligt Konjunkturinstitutet. Inom tjänstesektorn är utvecklingen ännu så länge blandad.

I riskzonen?
Hur bra eller illa ligger då ekonomer till om svensk ekonomi skulle försvagas? En historisk tillbakablick kanske bjuder på svar. Fram till 1990-talet var arbetslösheten bland akademiker och därmed även bland ekonomer generellt sett låg. Många inom gruppen arbetade inom staten och konjunkturkänsligheten var därför låg. Men sedan kom expansionen av högskolorna som innebar en stor ökning av akademiker och där allt fler hamnade inom det mer konjunkturberoende privata näringslivet. Fastighetskrisen runt 1990 och it-bubblan i början på 2000-talet blev därför smärtsam för akademiker och därmed även för ekonomutbildade. Ett nedslag i AEA-statistiken för 1993 visar att antalet arbetslösa civilekonomerna var uppe i nästan sex procent. I september i år låg siffran på 1,7 procent.
Hur snabbt ekonomer berörs av nedgångar är svårt att säga, men ekonomer är inte de första företagen drar ned på. Tänkbar orsak är att gruppen till antalet är liten jämfört med exempelvis personal inom produktion. Att dra ned på några få controller ger liksom ingen effekt. Och kanske ännu viktigare: ekonomer behövs för att behålla kontrollen över verksamhetens utveckling. Marknadsavdelningar kan däremot vara mer utsatta för besparingar –indragna reklamkampanjer ger snabba besparingar.

Svårt för nyexaminerade
Grupper som kan drabbas tidigt i en nedgång är även nyexaminerade, som kan få svårt att få jobbet som de önskat sig. Samtidigt visar Civilekonomernas rapport Tre år efter examen att majoriteten av ekonomer med examen 2007 fick jobb inom en månad. Frågan är om efterföljande examensår haft samma framgång.
Relativt snabbt utför gick det för ekonomerna under 2009, året efter Lehmankraschen. Där den öppna arbetslösheten för gruppen i september år 2008 hade legat på 2,4 procent var den plötsligt 4,2 procent.
Och faktum är att återhämtningen har låtit vänta på sig. I september i år låg siffran kvar på 4,0 procent. Ett grovt mått ska sägas. För att få fram statistik för ekonomer är man hänvisad till Arbetsförmedlingens siffror över gruppen öppet arbetslösa med minst två års eftergymnasial utbildning, med inriktning på företagsekonomi, handel och administration. Det är så nära verkligheten för civilekonomer man kan komma. Siffror från AEA (Akademikernas erkända A-kassa) innehåller nämligen bara uppgifter från civilekonomer som är medlemmar i just AEA. 

Revision är hett
Väljer man trots allt att utgå från statistiken så kan man konstatera att framför allt de lite äldre ekonomerna som blir av med jobbet riskerar att bli arbetslösa en längre tid. Men då ska man samtidigt komma ihåg att vi talar om ganska få individer räknat i antal.
Generellt verkar ekonomer ha lätt att få ett nytt jobb. Men jobbutsikterna kan också variera beroende på inriktning. Det visar Arbetsförmedlingens yrkeskompass. Till heta områden räknas revision, där det bedöms råda fortsatt brist det närmaste året. Efterfrågan gäller framför allt erfarna revisorer. Hur det ser ut för de yngre framgår inte. Men erfarenheten från finanskrisens år visar att revisionsjättarna var snabba med att dra ned på rekryteringen av nyexaminerade. Om de kommer att upprepa samma sak igen återstår att se.
Liten konkurrens om jobben hittar man enligt yrkeskompassen även hos redovisningskonsulterna. Sämre utsikter gäller dock för populära yrken som marknadsanalytiker och marknadsförare, där konkurrensen om jobben förväntas bli fortsatt tuff. Nyutbildade som vill jobba som banktjänstemän kan också få svårt att få in en fot. Blandade utsikter med andra ord. Och även om ekonomernas yrken, till skillnad från ingenjörernas, inte klassas som riktiga bristyrken framöver, så är läget långt ifrån nattsvart.
Trots allt strömmar det fortfarande till nya lediga jobb – även om ökningstakten minskat något på senare tid.
Huruvida strukturella förändringar som huvudkontorsflytt, kris i fordonsindustrin och outsourcing av mer eller mindre kvalificerade ekonomtjänster till andra länder kan komma att slå är sedan en helt annan femma. 

Text: Torbjörn Askman

Artikeln bygger bland annat på samtal med Jan Lidström Civilekonomerna, Thomas Ljunglöf Saco och Håkan Gustavsson Arbetförmedlingen